- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1373-1374

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hutter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och ’maskinmässiga’ i naturvetenskapen,
förståendet af den underbart enhetliga
planen i de organiska konstruktionerna och
modifikationerna för uppnående af olika mål." En
lycklig omständighet gjorde, att han strax
efter afslutningen af sina examensstudier kunde
såsom läkare på örlogsfartyget "Rattlesnake"
få deltaga i en expedition till farvattnen
vid Australiens kuster (1846–50). Bland de
vetenskapliga frukterna af denna färd må nämnas
hans grundläggande arbete On the anatomy and
affinities of Medusæ
(1849). 1854–85 var han
lärare i paleontologi och naturalhistoria vid
Royal college of mines i London, blef 1854 äfven
professor i fysiologi vid Royal institution
och tjänstgjorde 1855–62 som examinator i
fysiologi vid Londons universitet. 1863–69
föreläste H. i jämförande anatomi och
fysiologi vid College of surgeons samt var
föreståndare för dess anatomiska museum,
1870–72 var han medlem af direktionen för
Londons undervisningsverk och 1874–77 lord
rektor för Aberdeens universitet. Sedan 1892
var H. medlem af privy council. H:s verksamhet
och inflytande sträcka sig öfver biologiens
mest skilda grenar. Kan han anses som en af
grundläggarna af den moderna embryologien genom
sitt bevis, att ryggradens groddblad motsvara
de två hinnorna, som bilda kavitetsdjurens
kroppsvägg, så äro hans arbeten på skilda
områden af djurens, särskildt ryggradsdjurens,
jämförande anatomi och paleontologi mönster
för den nyare riktningen inom biologien,
sådan denna inaugurerats af descendensteoriens
genombrott. Få af nyare tiders biologer ha i
samma grad som H. förstått att genom målmedveten
behandling af stoffet och klar, öfverskådlig,
logisk framställning gifva en föreställning om
biologiens kulturella betydelse. Sin uppgift
som naturforskare såg H. i främsta rummet ej
i att öka det empiriska materialet, utan i
begripandet af detsamma. Sålunda har – för att
här åtminstone nämna ett exempel – ett af de
viktigaste problemen på sagda område, som sedan
äldre tider varit föremål för den vetenskapliga
anatomiens ifrigaste undersökningar,
nämligen hufvudets uppkomst och utbildning
hos ryggradsdjuren, genom H:s och Gegenbaurs
(se d. o.) arbeten ställts i en fullständigt ny
belysning (Lectures on the vertebrate skull,
1869). Bland hans arbeten af mera omfattande och
allmänt innehåll må framhållas On the oceanic
Hydrozoa
(1859), Lectures on the elements of
comparative anatomy
(1864), A manual of the
anatomy of vertebrated animals
(1871, "Handbok
i ryggradsdjurens anatomi", öfv. af Sundström,
1875), A manual of the anatomy of invertebrated
animals
(1877). Af mera populär art är hans
Lessons in elementary physiology (1866;
2:a uppl. 1885; "Menniskokroppens byggnad
och förrättningar", 1871; 3:e uppl. 1898)
samt hans mycket uppseendeväckande Evidence
as to man’s place in nature (1863), däri han
påvisar de människolika apornas nära genetiska
förhållande till människan. För den rationella
biologiska undervisningen äro epokgörande hans
Practical instruction in elementary biology
(tills. med Martin, 1875) och The crayfish
(1880; 4:e uppl. 1881). – I undervisningsfrågor
uppträdde H. vid många tillfällen som de
frisinnade reformernas förespråkare. H:s stora
förmåga af populär framställningskonst framgår
af hans synnerligen läsvärda Lay sermons (1870),
Critiques and addresses (1873) och American
addresses
(1877).
En framskjuten plats i vetenskapernas historia
kommer H. alltid att intaga på grund af den
andel han har i descendensteoriens genombrott
efter offentliggörandet af Darwins arbete om
arternas uppkomst (1859; se Descendensteori). Han
ställde sig främst i bräschen för den nya läran,
som han i tal och skrift med stor slagfärdighet
och aldrig svikande hänförelse försvarade mot
tallösa anfall. Genom synnerligen väl affattade
populära framställningar af den genom Darwin
reformerade descendensteoriens rätta innebörd
bidrog H. mäktigt till densammas framgångar
äfven utanför de biologiska fackkretsarna. En
samling af H:s Essays utkom 1893–94 i 9 bd;
Scientific memoirs of T. H. H. 1898–1902 i 4 bd
(suppl. 1903). – Biogr.: Leonard Huxley, "Life
and letters of T. H. H." (1900; ny uppl. i 3 bd,
1903). En bildstod af H. aftäcktes 1900 i London,
en annan 1902 i Ealing.
L-e.

Huy [yi’], fla. Hoey, stad i belgiska
prov. Liège, vid Meuse, som där upptager Hoyoux
och Méhaigne. 14,124 inv. (1903). Ateneum
och andra skolor. Starkt citadell och en
vacker gotisk kyrka. Liflig industri. I en af
förstäderna låg det af Peter af Amiens grundade
klostret Neumoustier, hvars prior han var till
sin död och där han äfven begrofs. H. hade
sedan 11:e århundradet en betydlig metall-
och väfnadsindustri samt spelade en viktig
roll i furstendömet Lièges historia mot slutet
af medeltiden. Det eröfrades flera gånger
af fransmännen på 1500- och 1600-talen, af
engelsmännen 1703 och 1705. Fästningsverken
slopades 1715, men återställdes 1822 och
förstärktes 1892.
(J. F. N.)

Huydecoper [höjde-], Balthazar, holländsk
filolog och skald, f. 1695 i Amsterdam,
d. 1778, var amtman på ön Texel och sedermera
domare i Amsterdam. Hans förnämsta filologiska
arbeten äro hans anmärkningar till Vondels
öfversättning af Ovidius’ metamorfoser (1730;
ny uppl. i 4 bd 1782–91) och hans upplaga
af Melis Stokes rimkrönika med förklaringar
(1772), den första kritiska upplagan af en
fornnederländsk författare. H. utgaf äfven en
metrisk öfversättning af Horatius’ satirer (1737)
och några skådespel. H:s Gedichte utkommo 1788.

illustration placeholder

Huygens [hö’jchens]. 1. Constantijn H.,
holländsk skald, f. 1596 i Haag, d. där 1687,
tjänade huset Oranien ända till sin ålderdom
såsom sekreterare, rådsherre och räknemästare;
med holländska ambassader fick han göra resor
till såväl England som Italien. H. skref lyriska
dikter på flera tungomål, de latinska samlades
i Momenta desultoria (1644; 2:a uppl. 1655),
de holländska i Korenbloemen (1658; ny tillökt
uppl. 1672). Utom bibliskt moraliska dikter
(Heilighe daghen, 1645) och naturbeskrifvande
poem författade H. ett stort antal epigram
("Sneldichten"). Hans smak är osäker, marinism
och ephuism ha påverkat hans stil. Batava Tempe
dat is ’t Voorhout van ’s-Gravenhage
(1622, många
uppl.), en humoristisk topografisk skildring af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 22:09:23 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0719.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free