Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyttrök, metall - Hå - Håbo - Håbol - Håbo-Tible - Håbrand - Håny - Håckren - Håf - Håf. 1. Se Fiskredskap - Håf. 2. H., Håfgång, Se Kollekt 2 - Håfverud - Håga - Håhl - Håhl 1. Johan Isak H. - Håhl 2. Johan Fredrik H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de i malmen förekommande, genom den höga
temperaturen sublimerade, flyktiga ämnena som
en del af beskickningens fasta beståndsdelar,
s. k. malmmull, hvilken i fint fördeladt
tillstånd medföljer den starka gasströmmen genom
uppsättningsmålet. Om man förhindrar hyttrökens
fria passage, t. ex. genom att leda den genom
kamrar, där gasströmmens riktning förändras,
genom att leda ett fint regn af kallt vatten
genom gasströmmen o. s. v., afsätta sig de
fasta partiklarna och kunna tillvaratagas, om
de ha något värde, hvilket ofta är fallet med
de sublimationsprodukter (svafvel, arsenik,
zink etc.), som erhållas vid tillgodogörande af
de ädlare metallerna. Men äfven vid masugnar,
där hyttgasen skall användas som bränsle för
andra ändamål, såsom malmens rostning, blästerns
förvärmning, ångpannors eldning o. d., är det af
vikt att befria sig från malm-mullen, hvilken
i hög grad förhindrar gasens förbränning. Det
har t. o. m. visat sig, att masugnsgas,
som håller ända till 31 proc. koloxid, kan
genom medföljande malm-mull varda mycket
svårförbrännelig. Särskildt då masugnsgasen
skall användas till drifvande af gasmotorer
(se Gasmaskin, sp. 783), måste den omsorgsfullt
renas från alla fasta beståndsdelar, och detta
sker genom att den ledes genom vatten eller
genom en strildusch af vatten i motsatt led
som denna. - Vid masugnar kan man af hyttrökens
utseende bedöma gången i hyttan. Om hyttröken
är ljust blå och lätt, eller, såsom den
tekniska termen lyder, om hyttan "blådammar",
är gången god eller "lagom satt". En tjock,
hvit hyttrök angifver "nödsatt gång", eller att
malmsättningen bör ökas; tjock, brun hyttrök åter
tillkännagifver "hårdsatt gång", eller för stark
malmsättning. Hyttrökens bruna färg förorsakas af
mycken inblandning af järnoxid, den hvita åter
af ett öfverskott af kiselsyra och alkalier.
C A. D. (G. D.)
Hå, zool. Se Pigghaj.
Håbo. 1. Härad i Uppsala län, ingår i Uppsala
läns Södra domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Kalmar, Öfver-Gran, Ytter-Gran,
Häggeby, Skokloster, Håtuna, Håbo-Tible. 22,299
har. 4,496 inv. (1908). - 2. Kontrakt i
Uppsala stift, omfattar de sju pastoraten
Öfver- och Ytter-Gran; Kalmar; Västra Ryd och
Stockholms-Näs; Bro och Lossa; Häggeby; Håtuna
och Håbo-Tible; Skokloster. 37,339 har. 7,463
inv. (1908).
Håbol, socken i Älfsborgs län, Vedbo
härad. 14,313 har. 1,266 inv. (1908). Annex till
Dals-Ed, Karlstads stift, Västra Dals kontrakt.
Håbo-Tible, socken i Uppsala län, Håbo
härad. 3,821 har. 675 inv. (1908). Annex till
Håtuna, Uppsala stift, Håbo kontrakt.
Håbrand, Lamna cornubica, zool., en
fiskart, tillhörande fam. Lamnidae bland
hajfiskarna. Liksom öfriga släkten af familjen
ha håbranderna en kölformig upphöjning längs
stjärtens sidor; tänderna äro lansettformiga,
med släta, ej sågade kanter, gälspringorna stora,
men spruthålen däremot mycket små. Färgen är
ofvan svartgrå, undertill hvitaktig. Håbranden,
den enda i Skandinavien förekommande arten,
är den största haj, som går intill Sveriges
kuster, och når öfver 3 m. längd. I Bohuslän,
där den kallas håmären, går den sällan
intill kusten, men ses ofta ute i Kattegatt under
makrillfisket. Ej sällan går den in i Öresund,
där den stundom fastnar
i sillgarnen. Af håbrandens lefver beredes
tran; för öfrigt har den ingen ekonomisk
användning och är ej föremål för fiske.
R. L. (L-e.)
Håby, socken i Göteborgs och Bohus län, Tunge
härad. 3,840 har. 846 inv. (1908). Annex till
Foss, Göteborgs stift, Vikornas södra kontrakt.
Håckren, kronopark i Undersåkers och
Mörsils socknar, Västra Jämtlands revir,
Jämtlands län, har bildats därigenom, att
enl. k. br. 24 nov. 1871 16 öfverloppsmarker
inom Undersåkers m. fl. socknar bibehållas
i kronans ego, bland dem Håttö, Åsen och
Håckren, och att enl. k. br. 6 juli 1888
af förra förarbostället 1/4 mtl Tossberg
n:r 2 till kronoparken afskilts dess andel
i fyllnadsjorden Hamnarvallen. Skogarna
sammanfördes enl. Domänstyrelsens beslut
29 nov. 1906 under namn af kronoparken H.
G. Sch.
Håf. 1. Se Fiskredskap, sp. 451. - 2. H.,
Håfgång. Se Kollekt 2.
Håfverud, kanalstation vid Dalslands kanal,
Skålleruds socken, Älfsborgs län, mellan öfre
Hölensjön och Åklången. Fyra slussar och den
berömda akvedukten (se Dalslands kanal). Där
ligger H:s eller Håfreströms pappersbruk med 1
papp- och 5 pappersmaskiner och en tillverkning
1908 af omkr. 3,400 ton papper (skrif- och tryck-)
samt 2,230 ton mek. våt trämassa till ett
sammanlagdt värde af omkr. 750,000 kr. Antal
arbetare 85. Fabriken tillhör Håfreströms
aktiebolag.
Håga, by i Bondkyrka socken nära
Uppsala. Antagandet, att denna by varit säte
för den i den isländska Hervararsagan omtalade
Sveakonungen Björn at Haugi förekommer i tryck
första gången i J. Eenbergs 1704 utg. beskrifning
öfver Uppsala och härrör förmodligen från Olof
Rudbeck. Byn hette förr Håge, en gammalsvensk
motsvarighet till isl. Haugi, dativ af ordet
"hög". Den invid byn belägna väldiga grafhögen,
som redan på Eenbergs tid af folket kallades
"Kung Björns hög", undersöktes 1902-03 på
föranstaltande af prins Gustaf Adolf. I dess
botten hittades jämte brända människoben ett
präktigt svärd m. fl. föremål från bronsålderns
4:e period (omkr. 1,000 år f. Kr.). Högen
har alltså existerat mycket lång tid före
kung Björn, som torde ha lefvat på 800-talet
e. Kr. Hervararsagans ord: "han byggde den gård,
som heter ’vid Högen’, och kallades därför
Björn vid Högen", passa sålunda väl in på
ifrågavarande by. En stor förhistorisk husgrund
ej långt från högen kan möjligen vara ett minne
från kung Björns tid. - Jfr O. Almgren, "Kung
Björns hög och andra fornlämningar vid Håga"
(utg. af Vitt. hist. o. ant. akad. 1905).
O. A-n.
Håhl. 1. Johan Isak H., präst, biografisk
författare, f. 27 okt. 1807 i Norrköping,
d. 27 april 1865, blef filos. magister
1830, teol. kandidat 1832, prästvigd 1838
samt kyrkoherde i Bystad 1844 och sedermera i
Västra Vingåker. Han utarbetade Linköpings stifts
herdaminne (3 dlr, 1846-47). - 2. Johan Fredrik
H., den föregåendes son, präst, f. 26 nov. 1835
i Linköping, blef 1854 student i Uppsala,
1860 filos. doktor och 1865 teol. kandidat
samt prästvigdes 1867. H. utnämndes 1868 till
kyrkoherde i Stora Malm, blef 1877 kyrkoherde
i Stora Åby och 1890 kontraktsprost i Lysings
kontrakt. H., som 1868 blifvit e. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
