- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
111-112

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsinge regemente - Hälsingerunor - Hälsingland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folk 1615 bildadt storregemente å 3,000 man.
Detta delades på tre smärre regementen, hvarvid
ett fick namnet Hälsinge regemente och Lennart
Torstenson till chef. 1675 beviljades det ständiga
knektehållet för detta regemente, men kontraktet
därom uppsattes först 1682. Regementet var roteradt
med 1,200 nummer i Gäfleborgs län. Till
lindring vid rekryteringen och till understöd för
svaga rotar funnos s. k. uddemantalskassor
inom socknarna. Mötesplats var till april 1909
Mohed, nära Söderhamn. Numera erhåller
Hälsinge regemente sitt värnpliktiga manskap från
Gäfleborgs län och är förlagdt i Gäfle. Jfr O.
Bergström, ”K. Helsinge regementes chefer 1627–1907”
(1909).
C. O. N.

Hälsingerunor. Se Runor.

Hälsingland, landskap i Norrland, är beläget
mellan 60° 59′ och 62° 21′ n. br. samt 0° 32′
och 3° 27′ v. lgd från Stockholms observatorium.
Det gränsar i n. till Medelpad, i v. till Härjedalen,
i s. v. till Dalarna, i s. till Gästrikland och i ö. till Bottniska viken. Landskapets
största längd i nära n.–s. är 150 km., och största bredd i ö.–v. är omkr. 145 km.
Arealen är omkr. 15,270 kvkm. (jfr Gäfleborgs län), och folkmängden var vid
1908 års slut omkr. 151,300 inv. H. har här begränsats till det egentliga landskapet,
hvarvid inräknats Ytter-Hogdals socken (jfr
Härjedalen), men ej Orsa finnmark (jfr Dalarna),
hvars areal torde vara 1,000 kvkm. med omkr. 900
inv. Folkökningen i landskapet har varit ganska
stark, i det att folkstocken på de sista sextio åren
fördubblats (ökningen har utgjort under de sista
femtio och tjugufem åren resp. 80 och 29 proc.).
Landskapet är i allmänhet ett skogigt bergland, som
med sänkning mot s. ö. är en fortsättning af de
genom Härjedalen från fjällen vid norska gränsen
nedskjutande bergen, och upplöses vid kusten af Bottniska
viken till ett af kullar samt längd- och tvärdalar
omväxlande kustland om 10–20 km. bredd. I n.
uppnår detta bergland 530 m. ö. h. och i v. omkr.
600 m. Landskapet genomflytes af en mängd vattendrag;
af dessa är Ljusne älf l. Ljusnan (se d. o.) det
mäktigaste och har många tillflöden, af hvilka må
nämnas de från v. kommande Rossån och Voxnaälf
samt från n. Hoaälfven och ett vattendrag, som
afbördar Hennan, Storsjön m. fl. vattensamlingar.
Ofvan gränsen mot Medelpad upprinner Svågaälf,
som genomflyter Dellensjöarna och Forsavattnet;
från n. kommer ock Kölån l. Harmångersån.
Flerstädes utbreda sig vattendragen till långsträckta
sjöar. De största egentliga sjöarna äro de anförda
Norra Dellen, 80 kvkm., och Södra Dellen, 50
kvkm. (båda 42 m. ö. h.), samt de af Ljusnan
i dess nedersta lopp genomflutna sjöarna Bergviken,
42 kvkm., och den ännu mindre Marman. Norra
delen af kusten är i allmänhet öppen, men s. om
den ung. 20 km. mot s. ö. utskjutande halfön
Hornslandet är flerstädes skärgård, och kustlandet
genomskäres af vikar och fjärdar, hvaraf störst
Hudiksvallsviken, utanför hvilken ligger den största
af de många öarna och holmarna, Agön (omkr. 10
kvkm.). – Berggrunden inom allra största delen
af arealen utgöres af äldre arkeiska gnejser och
gnejsgraniter, mestadels gråa, på några ställen med
inlagringar af hälleflintgnejs och glimmerskiffer.
Endast inom H:s västligaste del, vid gränsen mot
Härjedalen, består berggrunden af en dels
småkornig, dels grofkornig, yngre, arkeisk granit, inom
Orsa finnmark af porfyr, och inom Los socken, intill
granitområdet af urlerskiffer, hälleflintskiffer och
diorit. Stort intresse har Sveriges enda förekomst
af den vulkanisk bergarten andesit l. dellenit
(se d. o.) på landtungan mellan sjöarna Norra
och Södra Dellen, n. v. om Hudiksvall. Bland
kvartärtidens aflagringar, de lösa jordslagen, har
morängruset största utbredningen; mångenstädes
täcker det nästan h. o. h. berggrunden, och ej
sällan är dess yta mycket blockrik och oländig. Ett
tiotal rullstensåsar, här och där afbrutna,
öfvertvärar provinsen i nordvästlig–sydöstlig riktning. Af
glaciala hafvet ha H:s kustområden varit betäckta
till en höjd af mera än 200 m. ofvan nuv. hafsyta.
Jämte yngre ler- och sandaflagringar finnes
därför den vanliga hvarfviga ishafsleran utbredd
inom delar af nämnda kustområde. I trakten af
Söderhamn är denna ganska kalkhaltig. Malmförekomster
finnas, men ingen af nämnvärd betydelse.
Mest bekanta äro de vid midten och slutet af
1700-talet bearbetade koboltgrufvorna vid Los. Med
undantag för vissa trakter af kustlandet och för
floddalarna, i synnerhet Ljusnans, som ha god jordmån,
väl odlade, bördiga och folkrika bygder, är
landskapet i allmänhet magert och i många delar,
där berg och myrar äro vidt utbredda, tämligen
ofruktbart. Af hela landarealen äro 5 proc. odlad
jord, 3 proc. naturlig äng och 86 proc. skogbärande
mark. Landskapet behöfver införsel delvis af såväl
jordbrukets som boskapsskötselns alster. En mycket
betydande näring är skogsafverkning, timrets transport
och bearbetande samt skogsalstrens utskeppning.
Som en afsevärd binäring är strömmingsfisket
att räkna, och den förr mera allmänt idkade
odlingen och bearbetningen af lin uppehålles och
omvårdas ännu, så att i landskapet skörden af
spånadsämnen brukar uppgå till ung. 1/5 eller mera
af hela rikets. Med frånräkning af ofvan nämnda
Ytter-Hogdals socken ingår landskapet i Gäfleborgs
län (se d. o.), och landsbygden omfattar jämte Orsa
finnmark fyra domsagor, Bollnäs, Sydöstra, Norra
och Västra Hälsinglands, äfvensom tre fögderier,
Södra, Norra och Västra Hälsinglands, samt bildar
inom Uppsala stift fem kontrakt, Hälsinglands östra,
västra nedre, västra öfre, norra nedre och norra
öfre, med 43 församlingar. Inom landskapet ligga
två städer, Hudiksvall och Söderhamn, samt en
köping, Bollnäs. – Landskapets vapen är en bock
i svart fält under hertiglig krona. Om folkdräkter
se d. o., sp. 745 och plansch II.

illustration placeholder
Hälsinglands vapen.


Om tiden för H:s bebyggande se O. Montelius,
”Hur gammal är bygden i H.?” (i ”H:s
fornminnessällskaps årsskr.”, I, 1901). H. var före
unionstiden det gemensamma namnet för den norrländska
kustbygden n. om Ödmården och omfattade sålunda
hela Norrland, så långt det var bebodt af svenskar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free