- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
119-120

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämekoski - Hämmande nerver - Hämningsband - Hämplingsläktet - Hämsko - Hämtning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

Hämekoski-Hämtning

120

Hämekoski, bruk i Kuskeala socken,
Viborgs län, Finland, grundlades 1898
som kalciumkarbid-fabrik, men ombyggdes
1902 för papptillverkning. Bet eges af
ett aktiebolag. Produktionen i trämassa
och pappkartong steg 1908 till omkr. 8
mill. kg. Afsättningen sker hufvudsakligen
till Tyskland och England. Arbetarnas antal var
omkr. 350. T- c-

Hämmande nerver, fysiol., alla sådana nerver,
genom hvilkas retning ett organs verksamhet
af-tager i styrka eller helt och hållet
upphäfves. De längst kända af alla hämmande
nerver äro lung-magnervens grenar till
hjärtat. Alltefter retningens styrka blifva
hjärtslagen mindre talrika och svagare; är
retningen tillräckligt stark, öfvergår hjärtat
i hvila. En annan hämmande nerv är nervus
splanch-nicus, genom hvars retning tarmarnas
rörelser af-stanna. Slutligen finnas hämmande
nerver, som förgrena sig till blodkärlen: då de
ratas, slappas kärlens ringmuskler, och kärlen
utvidgas till följd däraf. Någon förklaring af
det sätt, hvarpå de hämmande nerverna verka,
är ännu icke funnen; så mycket är säkert, att de
vid regulationen af de i djurkroppen försiggående
processerna spela en högst betydelsefull roll.
R.T-dt.

Hämningsband, anat. Se Band 3.

Hämplingsläktet, Linota, zool., ett till de
fink-artade fåglarna hörande släkte, som ofta
uppfattas som ett undersläkte af finksläktet,
Fringilla. (Ang. hämplingsläktets kännetecken
och ställning i systemet se Finkartade fåglar
och Finksläktet. Till vår fauna höra tre arter,
hvilka kännetecknas på följande sätt:

A. Handpennorna mer eller mindre samt stjärtens
sidopennor i ytterfanet mot basen gula: G rön-fin
k en.

B. Handpennorna mer eller mindre samt stjärtens
sidopennor i ytterfanet mot basen hvita.

a. Strupen hvit med gråbruna fläckar: H ä m
p-1 in gen.

b. Strupen grågul, ofläckad: Gulnäbbade
hämplingen.

Grönfinken 1. Grönhämplingen, L. chloris, är
ofvan grågrön, har öfvergumpen gulgrön, under
gröngul, ving- och stjärtpennor svartaktiga med
gult ytterfan. Honan går mera i gråbrunt. Längd
15-16,5 cm. Grönfinken förekommer från Skåne
till Sundsvallstrakten och Jämtland. En del
flyttar söderut, andra öfvervintra hos oss
och äro att betrakta som strykfåglar. Födan
utgöres af frön, späda knoppar och bär äfvensom
af insekter, hvarmed ungarna företrädesvis
matas. Grönfinken häckar i skogsbackar, särskildt
ung granskog, och parker. Boet bygges i träd,
buskar eller häckar, ofta i granar och enar,
men äfven i löfträd. Det består af fina kvistar,
mossa och lafvar och är invändigt vanligen
fodradt med tagel. Äggen äro 4-6, blåaktigt
hvita, med små grå och rödbruna fläckar
samlade kring tjockändan. Grönfinken tyckes
åtminstone i regel lägga två kullar årligen. -
Hämplingen, L. (Cannafbina) cannabina. Hannen
i sommardräkt är brungrå, med rygg och skuldror
kastanjebruna, pannan och bröstet röda, strupen
gråhvit med små svarta fläckar, stjärt- och
vingpennor svartaktiga. Honan saknar det röda
på panna och bröst och har hela fjäderdräkten
mörk-fläckig. Hannen i vinterdräkt liknar nästan
honan. Längd 14-15 cm. Hämplingen förekommer från

Skåne till trakten af Sundsvall; den träffas
mest på slätter, en be vuxna backar och i
skogsbryn. Den är flyttfågel, lämnar oss i
okt. och återvänder i midten af mars; dock
öfvervintrar en del hos oss. Födan utgöres
af frön och knoppar. Boet träffas vanligen i
enbuskar, är byggdt af strån, rotfibrer och
mossa, invändigt fodradt med ull och hår. Äggen
5-6, blåaktigt hvita, med grå och röda prickar,
tätt samlade i tjockändan. Vanligen läggas två
kullar årligen. På grund af sin vackra sång
hålles hämplingen ofta i bur och alstrar i
fångenskapen bastarder med kanariefågeln. -
Gulnäbbade hämplingen 1. vinterhämplingen,
L. flavi-rostris, är ofvan svartbrun, fläckig,
har strupe och bröst brungula, bröstet och
sidorna försedda med mörkbruna fläckar,
mage och undergump hvita; öfvergumpen är hos
hannen ljusröd, hos honan gråbrun. Näbben
är gul, med svart spets. Längd 13,5 -14,5
cm. Denna art häckar i nordligaste delarna
af vårt land; dess utbredning är dock ej i
detalj känd. Boet lägges på marken, på någon
bergafsats. I södra och mellersta Sverige
träffas gulnäbbade hämplingen vintertiden, i
större och mindre flockar, ofta tillsammans med
föregående art. Det är detta dess uppträdande
i bebodda trakter under den kallare årstiden,
som förskaffat den benämningen vin-terhämpling.
G. G.

Hämsko, maskinb. Se Broms, sp. 248.

Hämtning, jur., en persons fortskaffande till
inställelse i tjänst eller inför rätta, under
användande, i händelse af behof, af direkt
fysiskt tvång. Hämtningen, som numera städse
verkställes genom offentlig myndighets försorg,
innebär ett beröfvande af friheten, ehuru i
väsentligt mindre omfattning än häktningen. För
inställande i enskild tjänst begagnas i modern
rätt hämtning i mycket ringa utsträckning;
vanligen stå blott indirekta tvångsmedel
(t. ex. viten) arbetsgifvaren till buds. Svensk
rätt tillåter emellertid hämtande af lagstadt
tjänstehjon eller påmönstrad sjöman, som icke
infinner sig vid tjänstetidens början eller
som af viker före dess slut. Värnpliktiga och
värfvadt manskap vid krigsmakten äro också
utsatta för att hämtas till tjänstgöring,
om de ej frivilligt inställa sig eller om
de rymt. Hämtning till rätten förekommer
blott i straffprocessen och blott när talan
om ansvar föres (således ej, när allenast
skadestånd yrkas). Åtgärden är här motiverad
med den tilltalades skyldighet att inställa sig
inför rätta, en skyldighet, som måste åläggas
honom, så vidt man vill uppehålla grundsatsen,
att han ej skall dömas ohörd. I motsats till
hvad förhållandet är flerstädes i utländsk
processrätt, där den tilltalades hämtning
(da. o. no. aflientelse, ty. vorfiihrung) måste
föregås af med-deladt besked, att han kommer att
hämtas, därest han ej inställer sig, eger hos oss
(lag 10 juli 1899) rätten utan dylik föregående
varning förordna, att uteblifven svarande skall
till rätten hämtas. Emellertid brukas äfven hos
oss att först (i stämningen eller ännu vanligare)
i uppskofsbeslut förelägga svaranden inställelse
"vid hämtningspåföljd", "vid hämtningsäfventyr"
eller utförligare "vid äfventyr att eljest varda
(genom åklagarens försorg) till rätten hämtad". -
Kostnaderna för hämtningens verkställande
förskjutas af den, som begärt densamma (eller,
om detta är allmän åklagare, af allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free