- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
751-752

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - In summa, lat., tillsammans - Insurgera, bringa till uppror - In suspenso, lat. oafgjort - int, språkv., förkortning för interjektion - Intaga, jur. Se Laga fång - Intaglio, it., ädelsten med fördjupade bilder - Intakt, orörd - Intappning, skpsb. Se Tappning - Intarsia l. Intarsiatura - Intarsiatura. Se Intarsia - Inteckning, jur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

751

In summa-Inteckning

752

In summa, lat., tillsammans, i det hela, öfver
hufvud; med ett ord.

Insurgera (fr. insurger, af lat. insufrgere, resa
sig), förmå, bringa till uppror._ - Insurgent,
upprorsman. - Insurrektiön, resning, uppror. -
Insurrektiön e;ll, upprorisk, som innebär
folkresning.

In suspe^so, lat., i sväfvande tillstånd,
oafgjordt.

int., språkv., förkortning för interjektion
(se d. o.).

Intaga, jur. Se Laga fång.

Intaglio [-ta’ljå], it., ädelsten eller
halfädelsten med inslipade fördjupade bilder,
i motsats till k a m é, där bilderna äro
upphöjda. Se G e m. Upk.*

lnta’kt (lat. inta’ctus, af nekande in och
tafngere, röra), "orörd"; obefläckad, oskyldig;
jungfrulig.

Intappning, skpsb. Se T a p p n i n g.

lnta’rsia 1. Intarsiatura, äfven T a r s ira
1. Tarsiatura, it., ursprungligen benämning
på ett särskildt slags italiensk trämosaik,
sedermera på italienskt träinläggningsarbete
i allmänhet, nyttjas numera ofta för att
beteckna träinläggningsarbeten af hvad slag som
helst, således liktydigt jämväl med marketeri
(fr. marqueterie). Konsten, som härstammar från
Orienten, var känd i Italien redan på 1200-talet
och öfvades företrädesvis inom det venezianska
området. De tidigaste mönstren äro i allmänhet
geometriska, sammansatta af ungefär lika stora
bitar af omväxlande svart och hvitt trä, stundom
med elfenben och metall, således ett verkligt
mosaikarbete. Senare förekomma bland mönstren
jämväl vaser med blommor, rankor o. d. Tekniken
nyttjades till en början blott på smärre föremål:
skrin, bord-skifvor, stolar o. d., alldeles som
de bekanta "pike-rade" indiska mosaikarbetena:
fodral, småsaker o. d. med geometriska mönster
i pärlemor, trä, metall

Intarsiaornament i kyrkan S:a Maria in Organo,
Verona (1400-talets slut).

o. s. v. Efter hand ökas färgernas antal,
och mönstren blifva rikare. Perspektiviska
byggnadsgrupper äro ett omtyckt motiv; andra
hämtas från den öfriga renässansdekorationen,
med dess löpande eller stigande akantusrankor,
bladverk och kandelaberformer. Äfven
figurdekoration förekommer. Under 1400-talet och
1500-talets början inträffar den italienska
intar-siakonstens blomstringsperiod (jfr
fig.). Den brukades i stor utsträckning, både vid
utstyrseln af kyrkliga och världsliga byggnader,
som prydnad på bän-

kar, kistor, panelverk m. m. Flera berömda
konstnärsnamn äro kända (Giuliano da
Majano, Giovanni da Verona, Damiano da
Berganio), och många intar-siaarbeten
finnas i behåll, hvilka utgöra tacksamma
motiv för den moderna dekorationskonsten och
konstslöjden. Intarsiaarbeten förekomma äfven
i de flesta andra länder, så t. ex. i Sverige i
Kalmar slott,’ utförda 1560-64 under ledning af
tysken Marcus Wulfram och hans lärjunge Urban
Schultz. Bland arbeten i offentliga svenska
samlingar märkas de med årtalet 1629 daterade
samt med Axel Oxenstiernas och hans gemåls
vapen och initialer prydda dörrarna från det
gamla Oxenstiernagodset Tidö, hvilka ur Karl
XV :s samling kommit till Nationalmuseum. -
Intarsiaarbetet trängdes för någon tid i
bakgrunden af träskulptur och andra prydnadssätt,
men framträdde snart ånyo under växlande
former. Ett slags intarsiaarbete är i själfva
verket den vid 1600-talets slut i Frankrike
uppkommande dyrbara b o u 11 e-tekniken (se B o
u 11 e) samt det i synnerhet under 1700-talet
blomstrande marketeriarbetet. - Benämningen
intarsia nyttjas äfven om liknande arbetssätt
i annat material, t. ex. om inläggning af olika
färgade läderbitar, s. k. läderintarsia, hvilka
bilda mönster mot en enfärgad botten o. d.,
samt om inläggning med färgade halmskifvor,
hvilken brukades omkr. slutet af 1600-talet
på små fodral, bokpärmar o. d. Intarsian
har äfven imiterats i målning, dels under
renässansen, dels efter dennas förebild i
nyare tid. Därför får man anse det vara mest
riktigt och tilltalande, när målningen af
ser blott en viss likhet i den dekorativa
hållningen, men ej en bedräglig härmning,
afsedd att förvilla betraktaren. Se Scherer,
"Technik und geschichte der I." (1891), Forcella
Beltrami, "La tarsia e la scultura in legno"
(2:a uppl. 1895), Fournier, "Traité d’ébénisterie
et de marqueterie" (1909), Nielsen, "Intarsia"
(s. å.). Upk.*

Intarsiatura. Se Intarsia.

Inteckning, jur., benämnes i svensk lagstil:
1) af offentlig myndighet verkställd
anteckning om vissa en person (bolag,
korporation m. m.) tillkommande rättigheter
till en annan persons (bolags, korporations
m. m.) egendom, i ändamål att bereda säkerhet
för dessa rättigheters bestånd. Besläktad med
inteckning och i utlandet hänförd under dess
rubrik är lagfart, d. v. s. en på ofvannämnda
sätt och för enahanda ändamål verkställd
anteckning om en persons (bolags, korporations
m. m.) egande-(eller frälse-ränte-)rätt till
fast egendom. Bortser man från de undantagsfall,
då inteckning fortfarande meddelas i annat än
fast egendom (se Förlagsinteckning, Förlag),
samt från det redan nämnda, då lagfart användes
för tryggande af annan rätt än eganderätt, är
skillnaden mellan inteckning och lagfart den, att
lagfart afser tryggande af eganderätt, inteckning
åter tryggande af annan rättighet (panträtt,
nyttjanderätt, afkomsträtt, servitutsrätt) till
(annan tillhörig) fast egendom. 2) I inskränkt
bemärkelse förstås med inteckning själfva den
skriftliga handling, på grund hvaraf panträtt
för en fordran medelst inskrifning vunnits och
vid hvilken, äfven sedan fordringen upphört
att gälla, kan förblifva fäst rätten att ur
egendomen uttaga ett visst penningbelopp. -
Lagfart och inteckning voro okända i den romerska
rätten. Likasom båda i Sverige synas varit af
helt och hållet inhemskt ursprung, ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free