Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italiens fornspråk - Italiensk. Se Italisk - Italienska befästningsskolan. Se Befästningskonst - Italienska höns. Se Leghornsrasen - Italienska kronorden. Se Ordnar - Italienska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Italiensk-Italienska litteraturen
1082
kraf har Pauli genom ett af honom påbörjadt,
ännu oafslutadt inskriftsverk sökt fylla.
Litt.: 1) Inskriftsamlingar o. d.: A. Fabretti,
"Cor-pus inscriptionum italicarum et glossarium
italicum" (1867; omfattar till planen hela det
antika Italiens äldre inskrifter, äfven de äldsta
latinska) och "Primo -terzo supplemento alla
raccolta delle antichissime iscrizioni italiche"
(1872-78), G. F. Gamurrini, "Appendice al corpus
inser. ital. ed ai suoi supple-menti" (1880),
C. Pauli (under medverkan af 0. A. Danielsson),
"Corpus inscriptionum etruscarum" (vol. I,
Leipzig 1893-1902; fortsättningen, hvaraf 1907
ett, af Danielsson bearbetadt häfte utkommit,
utgifves af den sistnämnde och G. Herbig
under medverkan af B. Nogara; jfr Danielssons
redogörelse i "Le monde oriental", 2, Uppsala
1908, s. 231 ff.), E. Lattes, "Correzioni,
giunte, postille al corpus inser. etr. I"
(1904), J. Krall, "Die etruskischen mumienbinden
des Agramer nationalmuseums" (i "Denkschriften
der königl. kais. akademie der wissenschaften
in Wien, Phil.-hist. classe", bd 41, 1892),
Biicheler, "Campanisch-etruskische urkunde",
terrakottataf-lan (i "Kheinisches museum ftir
philologie", bd 55, 1900, s. l ff.), A. Torp
och G. Herbig, "Neugefun-dene etruskische
inschriften" (i "Sitzungsberichte der
k. bayerischen akademie der wissenschaften",
1904), M. Bréal, "Inscription étrusque trouvée
ä Carthage" (i "Journal des savants", 1899,
s. 63 ff.), E. Nachmanson, "Die vorgriechischen
inschriften von Lemnos", den bästa editionen
(i "Mitteilungen des kais. deutschen
archäologischen instituts. Athe-nische
abteilung", bd 33, 1908, s. 47 ff.). 2)
öfrig litt.: Muller-Deecke, "Die etrusker"
(1877; viktiga språkliga bilagor af Deecke),
"Etruskische forschun-gen" (1-4, 1875-80),
"Die Falisker" (1888), "Etruskische lautlehre
aus griechischen lehnwörtern" (i Bezzenbergers
"Beiträge z. kunde d. indog. spra-chen", 2,
1878, s. 161 ff.); Deecke-Pauli, "Etruskische
forschungen und studien" (l-6, 1881-84; l och
3 af Pauli, 4 af Bugge); Pauli, "Etruskische
studien" (1-3, 1879-80), "Altitalische studien"
(1-5, 1883-87; i 2 och 3 längre afh. af
H. Schaefer), "Altitalische forschungen"
(I-III, 1885-94; i II, 1-2 utförlig behandling
af de lemniska inskrifterna); Bugge (jfr ofvan
"Deecke-Pauli"), "Beiträge zur erforschung
der etruskischen sprache" (i Bezzenbergers
"Beitr." etc., bd 10, 1886, s. 73 ff., bd 11,
1886, s. l ff.), "Der ursprung der etrusker
durch zwei lemnische inschriften erläutert"
(1886), "Etruskisch und armenisch" (1890), "Das
verhältnis der etrusker zu den indo-germanen und
der vorgriechischen bevölkerung Klein-asiens
und Griechenlands" (utg. af A. Torp, 1909);
E. Lattes, "Saggio di un indice lessicale
etrusco", en stort anlagd etruskisk ordbok, under
utgifning (i "Memorie d. E. acc. di archeologia,
lettere e belle arti di Napoli", vol. I; 2 h.,
omf. bokst. a, utkomna, Neapel 1908-09); Thomsen,
"Eemarques sur la parenté de la langue étrusque"
(i k. danske Viden-skabernes selskabs Oversigt,
1899, s. 373 ff.); Torp, "Etruskische beiträge"
(1-2, 1902-03), "Die vorgriechische inschrift von
Lemnos", "Etruscan notes" (de bägge sistnämnda
i Christiania Viden-skabsselskabs skrifter,
1903 och 1905); Schulze, "Zur geschichte
lateinischer eigennamen" (i "Abhand-lungen
der königl. gesellschaft der wissenschaften zu
Göttingen", ny följd, bd 5, 1904); G. Herbig,
"Falisca" (i tidskr. "Glotta", bd 2, 1909,
s. 83 ff., 181 ff.), "Indogermanische
sprachwissenschaft und etruskologie" (i
"Indogermanische forschungen", bd 26, 1909,
s. 360 ff.); F. Skutsch, "Etruskische sprache" (i
Pauly-Wissowas "Realencyclopä-die der classischen
altertumswissenschaft", bd 6, 1907-09,
sp. 770-806, under författarens medverkan öfv. på
italienska af G. Pontrandolfi, "Gli etruschi
e la loro lingua" etc., Florens 1909, s. 95
ff.), den bästa öfversiktliga framställning
af ämnet, som f. n. finnes; S. P. Cortsen,
"Lyd og skrift i etruskisk, I. Konsonanterne"
(afh., Köpenhamn 1908). Litteraturöfversikter
och kritiska referat: i "Jahresbericht
iiber die fortschritte der classischen
altertumswissenschaft" al Deecke och numera af
Herbig, i Vollmöllers "Krifc. Jahresbericht
iiber die fortschritte der romanischen
philologie" samt i "Glotta" af Skutsch, i
den italienska tidskr. "Auso-nia" af Nogara.
O. A. D.
Italiensk. Se 11 a l i s k.
Italienska befästningsskolan (Äldre
italienska skolan och Nyitalienska skolan). Se
Befästningskonst, sp. 1198.
Italienska höns. Se Leghornsrasen.
Italienska kronorden. Se Ordnar.
Italienska litteraturen. Bildningsperioäen 1220-
80. Italien var under medeltiden ej i fullt samma
grad som det västra Europas öfriga länder utsatt
för de starka hvälfningar, som folkvandringarna
medförde. Den latinska kulturen led äfven där
afbräck, men bibehölls dock i någon mån. Häraf
blef en följd, att landets fornspråk, latinet,
segare höll sig kvar som alla i någon mån
bildades vanliga skriftspråk. Behofvet att
för litterära ändamål använda det aktuella
talspråket gjorde sig därför gällande endast
gentemot kvinnor och det obildade folket, och
. vid dem fäste man länge från sådan synpunkt
intet af-seende. All litteratur författades
sålunda på latin. Man kan dock med säkerhet
antaga, att äfven under dessa skeden förefanns
vid sidan af den skrifna litteraturen en ganska
rik folkpoesi, som väsentligen fortlefde genom
muntlig tradition. Spår däraf återfinnas tidigt
nog i Italiens alla provinser, men starkast i
Toscana, där den lämnat stoff till rikhaltiga
samlingar af äldre och yngre datum. Men denna
folkpoesi lefde sitt eget lif och beaktades föga
af dem, som gjorde anspråk på att räknas till
de bildade.
Medan man i Italien således ännu höll kvar vid
latinet som det enda i skrift användbara språket,
hade i olika delar af Frankrike uppblomstrat en
på folkets språk författad, rik och dåtidens smak
fullt motsvarande poesi, episk och lyrisk. Den
episka hade sin utgångspunkt i norra Frankrike,
hvarifrån "Chan-sons de geste" och Arturromaner
snart spredos vida; den lyriska hade sin i
södra Frankrike, där den trubadurpoesi hastigt
utbildades, från hvilken hela västra Europas
konstlyrik leder sitt ursprung. Dessa båda
arter af poesi gjorde på 1200-talet sitt intåg i
Italien. Den episka, som i lättfattlig och enkel
stil skildrade vilda äfventyr och hjältedater,
förmedlades af vandrande franska yrkessångare och
föredrogs af dem och af infödda italienare på
ett egendomligt blandspråk, fransk-italienska,
för den stora allmänheten i norra Italien,
hvars dialekter hade rätt stor frändskap med
nord-franskan. Trubadurernas konstlyrik åter,
som till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
