Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 13-14 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan af Gaunt - Johan af Hoya. Se Hoya - Johan af Leiden - Johan af Luxemburg. Se Johan, konung af Böhmen - Johan af Nassau-Siegen. Se Nassau-Siegen 1. - Johan af Nepomuk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin äldste broder, Svarte prinsen, på dennes
expedition till Spanien, hade betydande andel i
Peter den grymmes återuppsättande på Kastiliens
tron och äktade, sedan hans första gemål
1369 aflidit, 1372 Peters ena efterlefvande
dotter Konstantia, samtidigt med att hans
yngre broder Edmund (sedermera hertig af York)
förmälde sig med den andra, Isabella. J. antog
s. å. titeln konung af Kastilien (han kom aldrig
i besittning af tronen). Utnämnd till engelsk
”generalkapten i Frankrike och Akvitanien”
företog J. 1373 en gagnlös marsch tvärs genom
Frankrike från Calais till Bordeaux, men var vid
framkomsten med sin lilla skara ur stånd att göra
några återeröfringar i Akvitanien, hvarför han
följande vår återvände till England. Där utöfvade
han under faderns sista år tidtals ett starkt
inflytande på riksstyrelsen i de världslige
stormännens intresse och gynnade under sin strid
mot biskop Wykeham af Winchester reformatorn
Wycliffe. Han gjorde sig i sin strid mot ”det
goda parlamentet” 1376 ytterst impopulär och
misstänktes efter Svarte prinsens död s. å. för
att vilja med undanträngande af dennes unge
son Rikard tillegna sig kronan. Under Rikard
II:s minderårighet var han mestadels upptagen
af sin syssla som gränsbefälhafvare vid skotska
gränsen; hans palats Savoy i London förstördes
af de upproriske vid Wat Tylers resning 1381,
och han misstroddes af sin brorson, sedan denne
själf öfvertagit regeringen. J. begaf sig
1386 till Portugal, hvars konung Johan I 1387
gifte sig med hans dotter Filippa och sedan
i förening med svärfadern gjorde ett försök
att eröfra Kastilien. J. lyckades därvid med
konung Johan af Kastilien träffa en uppgörelse,
enligt hvilken han mot skadestånd i penningar
afstod från kungatiteln och öfverflyttade sina
anspråk på sin dotter Katarina, som förmäldes
med konung Johans son Henrik. Själf kvarstannade
J. till slutet af 1389 som ståthållare i Guienne
och försonade sig vid hemkomsten med Rikard II,
hvilken gjorde honom till hertig af Akvitanien
(1390) och anlitade honom som underhandlare
vid flera uppgörelser om stillestånd med
Frankrike. J. sökte å sin sida i det längsta
mäkla fred mellan Rikard och stormännen. Ånyo
änkling 1394, gifte han sig 1396 med sin
älskarinna Catherine Swynford (d. 1403), och
deras barn legitimerades genom en parlamentsakt
följande år (se Beaufort). I sitt första
äktenskap var J. fader till Henrik Bolingbroke
(sedermera konung Henrik IV) och blef genom honom
stamfader för det kungliga lancasterska huset.
V. S—g.

Johan af Hoya. Se Hoya.

Johan af Leiden, nederländsk vederdöpare,
f. 1509 i Leiden, hette eg. Jan Beukelszoon,
af tyskarna äfven kallad Johann Bockold
l. Bokelsohn. Sedan J. en tid gått i skola i
Leiden, drog han omkring i England m. fl. länder
som skräddare, gifte sig med en skeppardotter
i Leiden, besökte därefter som köpman fjärran
orter, bl. a. Lybeck och Lissabon, samt slog
sig efter misslyckade spekulationer ned som
värdshusvärd i sin födelsestad. Där omvändes han
1533 af ”profeten” Jan Matthys till vederdöparnas
sekt och sändes i jan. 1534 som ”apostel” till
Münster. J:s imponerande yttre förskaffade
honom ett gynnsamt mottagande hos den ansedde
tyghandlaren Knipperdolling, hans entusiasm och
stora naturliga vältalighet vunno massorna,
och han hade redan i febr. s. å. så beredt
sinnena i Münster,
att ”mästaren” där kunde bilda ett
vederdöparsamhälle. Efter Jan Matthys’ död
(påsken 1534) efterträdde J. honom som ”profet”
och utöfvade under de närmast följande månaderna
ett oinskränkt välde: han upphäfde den gamla
stadsförvaltningen och införde de 12 äldstes
styrelse; kvinnogemenskap proklamerades väl ej,
men med tvång genomfördes polygami; själf kom
han upp till 17 hustrur. Sedermera förlamades
hans verksamhet; andra, såsom Johan Dusentschur,
hvilken genomdref J:s val till ”Nya Israels”
konung, togo initiativet. Ehuru J. tyckes
ha förlorat sin själftillit som profet,
uppträdde han med bestämdhet som konung:
han höll ordentligt hof, utsände 28 apostlar
att utbreda hans rike, satt till doms, och
när hans vanlige skarprättare, ”ståthållaren”
Knipperdolling, ej fanns till hands, verkställde
han själf domen. Med järnhård hand höll J. allt
missnöje nere, till dess Münster, efter en
lång inneslutning, 24 juni 1535 eröfrades af
rikstrupperna; då gaf J. sig på nåd och onåd,
hölls därefter af biskopen af Münster inspärrad
och förevisades som ett underdjur. 22 jan. 1536
blef han på ett kvalfullt sätt afrättad, men
dog oförfärad. J. är hjälten i Meyerbeers opera
”Profeten” och Hamerlings epos ”Der könig
von Sion”. Litt.: C. A. Cornelius, ”Geschichte
des münsterischen aufruhrs der wiedertäufer"
(2 bd, 1855—60), E. Belfort Bax, ”Rise and
fall of the anabaptists” (1903), och H. Detmer,
”Johann von Leyden” m. fl. skrifter (1903 ff.).
(Hj. H—t.)

Johan af Luxemburg. Se Johan, konung af Böhmen.

Johan af Nassau-Siegen [-ṡīgen], i yngre år
kallad J. af Nassau-Dillenburg, 1601—02 svensk
fältöfverste i Livland. Se Nassau-Siegen 1.

Johan af Nepomuk, Böhmens skyddspatron, skall ha
varit född i den lilla bömiska staden Nepomuk,
egentligen hetat Jan Hasil, uppfostrats vid ett
cistercienskloster i Grünberg samt blifvit
magister vid universitetet i Prag. Sedermera
prästvigdes han och blef predikant vid Teynkyrkan
i Prag, domherre och predikant vid domen S:t
Veit, allmoseutdelare vid konung Venceslav IV:s
hof samt drottning Johannas biktfader. Då han
en gång ej velat för konungen förråda, hvad
drottningen i biktstolen anförtrott honom, lät
den vredgade konungen honom undergå tortyr och
aftonen före Kristi himmelsfärdsdag 1383 kasta
honom i floden Moldau. 19 mars 1729 blef han af
påfven kanoniserad, men redan långt förut hade
han af folket blifvit åkallad såsom hjälpare
mot lögnaktiga beskyllningar, oförskyllda
misstankar och vattunöd. På hans åminnelsedag,
”den hel. Johans vallfart”, 16 maj, vallfärda
bömarna till helgonets silfversarkofag i S:t
Veits-kyrkan. — Man har sökt visa (Abel: ”Die
legende vom heiligen Johann von Nepomuk”,
1855), att J. ej är någon historisk person,
utan endast en diktad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>