- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
203-204

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jouy ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jowett-Juan d’Austria

skolväsen, återkallades 1797 och var under
ett år justitieminister, hvarefter han ånyo
genom Godoys intriger utan rannsakning och
dom förvisades till Mallorca och hölls där i
strängt fängelse i sju år, tillbragta under
vetenskapligt arbete. J. utnämndes därefter af
konung Josef (Bonaparte) till inrikesminister,
men afböjde utnämningen för att i stället egna
sina krafter åt den patriotiska centraljuntan i
Sevilla. Hans hälsa var emellertid bruten, han
återvände 1810 till sin födelsestad, men måste
fly för fransmännen på ett fartyg, som förliste
1811 vid Puerto de Vega. J. var högt uppburen
såväl af anhängare som motståndare. Spanska
akademien förlänade honom 1781 titeln "académico
supernume-rario". Af J:s arbeten må nämnas
Informe sobre la ley agraria (1794), som äfven
utom Spanien förvärfvade honom ett berömdt namn
i jordlagstiftningens historia, Memoria sobre
las diversiones publicas (1812), tragedien
Pelayo, komedien El delinquente lionrado och
satiren Pan y toros, ett skarpt angrepp mot
tjurfäktningar. Obras utkornmo i 7 bd 1830-32
(senare uppl. 1845); bd 46 och 50 af Rivadeneiras
"Biblioteca de autores espanoles" omfatta
uteslutande J:s arbeten. Litt.: E. Mérimée,
"Études sur la littérature espagnole au
XIX:e siécle" (i "Revue hispanique", 1894).
Ad H-n.

Jowett [djaVit], Benjamin, engelsk
universitetslärare, f. 15 april 1817 i
Camberwell, d. l okt. 1893 i Oxford, blef
1842 lärare vid Balliol college i Oxford,
påverkades starkt af traktarianismen, men slöt
sig sedan, under inflytande af A. P. Stanley,
närmast till de bredkyrklige. 1855 blef han
professor i grekiska och 1870 föreståndare
(master) för Balliol college, hvars tongifvande
lärarkraft han då länge varit. J. utöfvade
på sina lärjungar, till hvilka hörde många
sedermera inom statslifvet och universitetet i
ledande ställningar verksamma män, ett starkt
personligt och karaktärsdanande inflytande. Hans
kommentarer öfver Pauli br ef (2 bd, 1855, ny
uppl. 1859) utsatte honom från högkyrkligt håll
för beskyllningar för kätteri. 1871 utgaf han
en berömd öfv. af Platons dialoger (3:e uppl.,
5 bd, 1892), hvarjämte han äfven öfversatte
Thukydides (2 bd, 1881) och Aristoteles’
Politik (2 bd, 1885). J. blef till sist
en medelpunkt för hela det intellektuella
lifvet i Oxford och verkade, särskildt som
universitetets vice-kansler 1882-86, energiskt
för detta lärosätes utveckling, bl. a. äfven
för universitets-iitvidgningsrörelsen. Jfr
biografi af L. Tollemache (1895) samt E. Abbot
och L. Campbell, "Life and letters of J." (2
bd, 1897). V. S-g.

Jovialis, pseudonym. Se Rapp, K. M.

Jovialisk, fr. jovial (af lat. joviälis, hörande
till Juppiter, hvilken planet astrologerna ansågo
medföra glädje och lycka), gladlynt, skämtlysten,
fryntlig. - Subst. Jovialitet.

Joviänus (fullst. Flavius Claudius V ar-ron
i anu s J.), romersk kejsare, blef efter
kejsar Julianus’ död, juni 363, af hären
från befälhafvare för lifvakten upphöjd till
kejsare. Han slöt därefter en skymflig fred
med persiske konungen Sapor, till hvilken
han måste af träda det viktiga Nisibis jämte
flera städer och områden. J. upphäfde sin
företrädares förordningar mot de kristne, men
tillstadde hedningarna fri religionsöfning. På
återvägen till Konstantinopel afled han
helt plötsligt i Galatien (febr. 364).
B. Tdh.

Jovice;ntrisk (af lat. Juppiler, genit. J
oms), astron., kallas en rörelse (t. ex. hos
Juppitersmå-narna eller hos en komet), som hänför
sig till planeten Juppiter som centralkropp. Jfr
G e o c e n-t r i s k och Heliocentrisk.
B-d-

Jo’vi de’o magno, lat. Se I. D. M.

Jovinianus, romersk munk, d. omkr. 406, iefde
ett asketiskt lif; men ehuru han ansåg, att
munk-askes och ogift stånd i ett och annat
särskildt fall voro goda och behöfliga för
kristendomslifvets bevarande, bekämpade han
den då gängse åsikten, att de skulle inför
Gud vara något förtjänstfullt och förläna
en högre grad af helighet och salighet. En
på tro och dop grundad gemenskap med Kristus
är det heliga kristendomslifvet, som, enligt
J:s åsikt, höjer alla troende i jämbredd med
hvarandra. Kyrkofadern Hieronymus uppträdde i
skrift med bitterhet mot J.; biskop Siricius af
Rom (390) och sedan biskop Ambrosius af Milano
exkommunicerade honom. Åtskilliga protestantiska
kyrkohistoriker i nyare tid ha i J. sett en
"sin tids protestant". J- P-

Jo’vi 0’ptimo ma’ximo, lat. Se I. 0. M.

Jovius [jå’vius]. Se Giovio.

Joyce [djåTs], George, engelsk puritansk krigare
(födelse- och dödsår okända), var 1647 kornett
vid sir Thomas Fairfax’ kavalleriregemente och
bemäktigade sig under striden mellan armén och
parlamentet Karl I:s person i Holm by house
(3 juni) för att genom dennes bortförande
öfva påtryckning på parlamentet i ’arméns
intresse. Huruvida han därvid öfverskridit
Cromwells instruktioner, är om-stridt. J. omtalas
1650 som öfverstelöjtnant, af skedades 1653
af Cromwell för stämplingar med anledning af
långa parlamentets upplösning och flydde vid
restaurationen till kontinenten. Han omtalas
senast 1670, då han undan engelska regeringens
förföljelser nödgades fly från Rotterdam.
V. S-g.

Joyeuse entrée [jwajos ätre], flarn. Bli j de
inkomst ("det glada intåget"), Brabants äldsta
författningsurkund, besvors från 1356 till
1792 i ständernas närvaro af hvarje regeringen
tillträdande hertig af Brabant och Limburg vid
hans intåg i residenset (däraf namnet). Den
bestod urspr. af 59 artiklar, men erhöll
3 nya artiklar af Filip den gode (1419-67)
och 2 af Karl V. Sista artikeln bestämde,
att undersåtarna skulle vara fria från sin
trohetsed, om hertigen på något sätt bröte mot
författningen. Jfr Brabant.

Ju, inskärningar af Dalälfven. Se I d o.

Juan [choarn], spanskt namn för Johan. Se D o
n Juan och Johan, sp. 1437.

Juana [choa’na], spansk namnform för J o-h a n
n a.

Juana [choa’na], Columbus’ namn på C u b a
(se d. o., sp. 934).

Juan d’A’ustria [choa’n], Don. 1. Don
J. d’A. (Johan af Österrike), oäkta son
till kejsar Karl V och Barbara Blomberg, en
borgar-dotter i Regensburg, f. där 24 febr. 1547,
d. l okt. 1578 i lägret vid Namur, uppfostrades
under namnet Geronimo i Spanien under Luis de
Quijadas tillsyn och blef 1559 af konung Filip
II af Spanien erkänd som broder, hvarefter han
kallades Don Juan d’Austria. Fadern hade bestämt
honom till munk, men böjelse dref honom till
krigaryrket, och 1568 utnämndes han af Filip II
till generalkapten öfver Medelhafvet. 1569-70
bekämpade han fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:06 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free