- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
283-284

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Marie kyrkogång ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endast ett adligt jungfrustift: Vadstena
adliga jungfrustift (se d. o.). -
Jungfrustiftsinrättningen i Finland kom till
stånd 1856. I densamma finnas 500 adliga
stiftsjungfrur inskrifna. Mot erläggande af en
inträdes-afgift erhålla dessa från och med en
viss uppnådd ålder smärre pensioner. - Danmarks
jungfrustift kallas jomfru- 1. frökenklostre. De
i dem inskrifna pensionärerna åtnjuta dels
fri bostad, dels årsunderhåll (hceving) af
olika storlek. Yid inskrif-ningen erlägges
en viss penningsumma (600-2,000 kr.), som
icke återbetalas, om dödsfall inträffar eller
giftermål ingås. Sådana "jungfrukloster" äro
Vallo stift (1737, uteslutande för adliga
jungfrur), Gissel-feld (1701), Vemmetofte
(1735), Koskilde (1699) och Odense (1716,
tillika för döttrar af män, som tillhöra
de tre första rangklasserna), Taarupgaard
(1698, för döttrar af män tillhörande de fyra
första rangklasserna) och Stövringgaard (1735,
för döttrar af män tillhörande de fem första
rangklasserna). För oadliga damer ha upprättats
"Budolphi stiftelse" (1725) och "Brödrene
Petersens jomfru-kloster" (1755) i Köpenhamn
samt Kristianedal kloster vid Sorö (1872). -
Bland liknande inrättningar i Norge märkas:
"Stiftelsen for ugifte iruentimmere" i Bergen
(1851), "Kong Oscars minde" i Kristiania (1854)
och "Mogens Thorsens og hustrus stiftelse"
(upprättad 1863 genom testa-mentarisk donation af
800,000 kr. och ett landt-ställe vid Bygdö allé;
i verksamhet sedan 1896). - Äfven i Tyskland
existera jungfrustift. Historiskt ryktbart är det
1803 sekulariserade jungfrustiftet i Q u ed lin
bur g (se d. o.), hvars sista abbedissa var den
svenska prinsessan Sofia Albertina (se denna). I
Preussen finns en särskild sliftspensions-fond
(inkomster af upplösta jungfrustift), hvarur
utdelning lämnas åt döttrar (samt änkor) till
aflidna civila ämbetsmän och officerare. Jfr
Gritzner, "Handbuch der damenstifter" (1893).

Jungfrusund, ett mellan sydvästra udden af den
stora ön Kimito och öarna därutanför beläget sund

1 farleden från Hangö till Åbo och Ålands
skärgårdar. Dit insändes i slutet af juni
1808 en afdel-ning af den i Finska vikens
mynning kryssande svenska örlogsflottan
för att afskära förbindelsen mellan
de två till trakten af Åbo anlända ryska
skärgårdsflottiljerna och återstoden af
ryska skärgårdsflottan, som framträngde från
Kronstadt och Sveaborg. Ändamålet vanns
endast för en tid, ty under loppet af juli
lyckades ryssarna upprensa den trånga och med
försänkningar spärrade farleden mellan Kimito
och fastlandet. Den svenska afdel-’ningen i
J. stod under befäl af öfverste von Geger-felt
och utgjordes af 3 linjeskepp, 4 briggar och l
kutter, inom kort förstärkta med 8 kanonslupar
och

2 fregatter (inalles 2,870 man, 270
kanoner). Kyska skärgårdsflottan försökte två
gånger anfalla svenskarnas starka ställning i
sundet, men tvangs med lätthet att retirera.
Däremot lyckades en expedition från J. under
befäl af öfverstelöjtnant von Krusenstierna
natten 17-18 aug. tillfoga ryssarna stort
afbräck ("Styrbjörns äntring". Se "Tidskr. i
sjöväsendet", 1842). 22 s. m- lämnade
den svenska afdelningen J. för att
i förening med den öfriga örlogsflottan
anfalla ryska linjeskepps-flottaff. ^
– * H. W-ii

Jungfrusvärm, zool. Se Bi, sp. 217.

Jungfrutal. SeMaidenspeech.

Jungfrutoffel, bot. Se Calypso.

Jungfrutranan, Grus virgo, zool. Se Tranor.

Jungfrutvål, bot., namn på Polygonum hy
äro-piper L.

Jungfruvax. Se Vax.

Jungfruvin 1. Vild vinrank a, bot., namn* på
Parthenocissus quinquefolia.

Jungfruöarna l. Virginiska öarna (eng. Virgin
islands
), en till de Små Antillerna i Västindien
hörande ögrupp, ö. om Puerto Rico, mellan 18°
och 19° n. br., bestå af 8 större och inemot
100 mindre öar, som med undantag af S:te Croix
ligga på en med Puerto Rico sammanhängande
undervattensås, som har blott 50 m. vatten öfver
sig, men i n. och s. omgifves af stora djup (af
ända till öfver 5,000 m.). Deras sammanlagda
areal är 679 kvkm. med omkr. 42,000 inv. Af
öarna höra till Förenta staterna (före 1898
till Spanien) Vieques, Culebra och några mindre
(170 kvkm., 6,642 inv. 1899); till Danmark S:te
Croix, S:t Thomas och S:t Jan (359 kvkm., 30,527
inv. 1901) och till Storbritannien Tortola,
Anegada, Virgin Gorda, Jost van Dyke, Beef
island, Peter’s island, Guana, Salt och Caymanes
(150 kvkm., 4,908 inv. 1906). – J. äro bergiga,
höga och ödsliga, och endast de större producera
socker, rom, majs, kaffe, bomull, indigo och
tobak. Skogarna innehålla värdefulla träslag,
de kringliggande hafven äro fiskrika. Klimatet
är jämnt och sundt, men våldsamma orkaner
härja ibland. J. upptäcktes af Columbus på
hans andra resa och erhöllo benämningen Las
virgines
efter den katolska legendens elfva
tusen jungfrur. Holländarna slogo sig ned här
1666, engelsmännen 1667 och danskarna 1671.
J. F. N.

Junggrammatiker kallas vanligen en grupp
indo-germanska språkforskare från 1870- och
1880-talet, väsentligen tyskar, hvilkas åskådning
kan anses åtei-gifven af Osthoff, Hermann Paul
och Ziemer.

Jungh, i naturvetenskapliga benämningar
förkortning för F. W. Junghuhn (se denne).

Jung-hegelianismen, Se Hegel, sp. 232.

Junghuhn [jo’nhon], Franz Wilhelm, tysk resande
och naturforskare, f. 1809 (1812) i Mans-feld,
d. 1864 i Lembang på Java, hade fört ett
stormigt och omväxlande ungdomslif, då han 1835
fick tillfälle att som militärläkare medfölja
en holländsk expedition till Java. Såväl där
som under en tvåårig förflyttning till Sumatra
(1840-42) gjorde jian storartade undersökningar
af naturförhållandena äfvensom skarpsinniga
etnografiska iakttagelser. 1846 -48 hade han
anställning som regeringens geolog. Efter
en sexårig permission (1849-55) på grund af
försvagad hälsa återvände han till Java, där
han fick ledningen af den kort förut införda
kinaodlingen. Resultaten af sina forskningar
nedlade J. i de två monumentala verken Die
Battaländer auf Sumatra (höll. originaluppl. och
tysk öfv., 1847) och Java, seine gestalt,
pflanzendecke und innere bauart (1850 -54),
hvilka länge voro hufvudkällorna för kunskapen
om dessa länder, samt flera mindre arbeten,
af hvilka Licht- en schaduwbeelden uit de
binnen-landen van Java (4:e uppl. 1866) är
intressant i kulturpolitiskt hänseende. Hans
högst rikhaltiga naturvetenskapliga samlingar
bearbetades af flera fackmän och äro bekantgjorda
i det botaniska verket Planta Junghuhmance
(1851 ff.). (Wbg.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free