Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kababisch ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer och ej inbegrepos under riksens allmänna
vårdande ärenden eller under justitiesaker,
af enskilda angelägenheter, hvaröfver
vederbörande ämbetsverk afgifvit betänkande,
när konungen beslöt i enlighet med detta, samt
af lägre ämbetsutnämningar efter vederbörandes
förslag. Enligt 1772 års R. F. § 12 blefvo
alla regeringsärenden utom ett i R. F. som
rådsärenden uttryckligt angifvet fåtal sådana
kabinettsärenden. Meningen torde äfven nu ha
varit, att åtminstone två riksråd skulle närvara
i kabinettet, men dettas sammansättning blef
h. o. h. beroende på konungens godtycke. Under
den gustavianska tiden förekom sålunda hos oss
kabinett i betydelsen af regeringskonselj,
och ”konseljen” var också då det vanliga
namnet därpå. Detta kabinett försvann ur vår
statsrätt genom 1809 års R. F:s bestämmelser
om det konstitutionella statsrådet, men vissa
(efter 1840 under Justitie-, Landt- och
Sjöförsvarsdepartementens föredragning hörande)
mål, ehuru behandlade i statsrådet, ha dock äfven
därefter rubricerats som kabinettsärenden. I
själfva R. F. § 35 kvarstår också ordet kabinett
i namnet på Utrikesdepartementets kansli:
kabinettet för utrikes brefväxlingen (hvars chef
bär titeln kabinettssekreterare), och till 1906
sammanfördes i riksstaten utgifterna för vår
(till 1905 med Norge gemensamma) diplomati
under namnet kabinettskassan (till skillnad
från konsulskassan). På kabinettskassan var
anvisadt ett anslag till hemliga utgifter,
och åtgärderna för dettas disponerande ha med
större skäl kallats kabinettsärenden än de ofvan
under detta namn omtalade, ty de utanordnades på
föredragning blott af utrikesministern och utan
annan redovisningsskyldighet än inför konungen
personligen. Från 1906 uppföres detta anslag
under särskild rubrik i tredje hufvudtiteln och
föredragningen sker i närvaro af statsministern
och ytterligare ett statsråd (se vidare
Kabinettskassan och Utrikesdepartementet). —
Om s. k. ”Svart kabinett” se Cabinet noir.
H. L. R. (S. B.)
Kabinettet för utrikes brefväxlingen. Se
Utrikesdepartementet.
Kabinettsbefallningar. Se Kabinett 2.
Kabinettsbibliothek af den nyaste litteraturen,
en 1835—44 på Adolf Bonniers förlag utgifven
samling vitterhet, mest romaner, i original och
öfversättning, omfattande nära 100 arbeten. Under
liknande titel utkommo 1845—46 och 1850—61
romanserier på samma och F. & G. Beijers
bokförlag.
Kabinettsblockad. Se Blockad, sp. 710.
Kabinettsformat. Se Kabinettsporträtt.
Kabinettsfråga. Se Kabinett 2.
Kabinettsjustis [-ʃystīs], jur., ingripande af
statens öfverhufvud i rättskipningen. Benämningen
kommer däraf, att ett dylikt ingripande ej
sällan egde rum genom befallningar gifna i
regentens kabinett. I äldre tider var ett
sådant ingripande i domstolarnas verksamhet
icke sällsynt; i nutidens konstitutionella
stater däremot är kabinettsjustis icke vidare
tillåten, och domstolarnas själfständighet samt
oafhängighet af regenten och administrationen äro
vanligen i grundlag uttalade. Hvad Sverige angår,
innehåller R. F:s 16:e § förbud mot hvarje slag
af kabinettsjustis.
L. A.*
Kabinettskammarherre. Se Kammarherre.
Kabinettskassan, förr den del af
Utrikesdepartementets budget, som omfattade de
anslag, hvilka årligen utgingo från svenska
och norska statsverket (till 12/17 från det
förra, 5/17 från det senare) till aflöningar åt
diplomatiska ämbets- och tjänstemän såväl vid de
Förenade rikenas beskickningar i utlandet som i
Utrikesdepartementet i Stockholm, hvarjämte på
denna kassa var anvisadt ett anslag för hemliga
utgifter (jfr Kabinett 2).
Frågan om anslagen till denna kassa, den
beryktade kabinettskassefrågan, var vid 1840—41
års riksdag en brinnande fråga och gjorde
riksdagen ”sekulariskt märkvärdig”. Till
följd af åtskilliga kostsamma ambassader
m. m. hade kabinettskassans utgifter en tid
bortåt öfverskridit anslagen, men bristen hade
betäckts af medel från den under konungens
omedelbara disposition stående Kolonial-
eller Barthélemyfonden. Då inkomsterna från
Barthélemy i början af 1820-talet upphörde
att lämna öfverskott, men kabinettskassans
utgifter förblefvo lika stora som förut,
började skuldsättningen, som ytterligare
ökades genom fruktlösa försök att hålla de
svenska banksedlarna uppe i kurs, och 1836
uppgick bristen till nära 1 mill. rdr b:ko. För
betäckande af denna brist dels afslöts, för
Barthélemyfondens räkning, med Smith, Paine et
Smith i London 17 juli 1836 ett lån på 50,000 pd
st., för hvilket Karl XIV Johan och kronprinsen
Oskar personligen iklädde sig borgen, dels
lämnade konungen s. å. en försträckning på
76,250 rdr, dels upptog Barthélemyfonden från
kommerserådet Filéns fond ett lån på 60,000
rdr Hamb. bko för kabinettskassans räkning
och mot dess borgen (undertecknad först
af utrikesministern G. af Wetterstedt och
kabinettssekreteraren E. Lagerheim, förnyad
i aug. 1839 af utrikesministern frih. Stierneld
och hofkansleren A. E. Ihre). Genom
amorteringar hade skulden 1840 minskats till
775,966 1/3 rdr b:ko, och under förutsättning att
de af statsverket utgående anslagen behöllos
vid samma belopp som förut, hoppades
man kunna inom 6—7 år h. o. h. betala den.
Men 1839 upptäckte statsrevisorerna några af
Barthélemyfondens ofvan nämnda förbindelser
till Filéns fond; och kabinettskassans
skuldsättning gaf den vid 1840—41 års riksdag
mer än vanligt häftiga oppositionen ett medel
att angripa regeringen, hvilket den också
nyttjade utan barmhärtighet. I anledning af
kabinettskassans ofvannämnda borgensförbindelser
ställde konstitutionsutskottet konungens
rådgifvare inför riksrätt (de anklagade
frikändes). I borgarståndet väcktes motioner
af grosshandlaren C. Fr. Wærn om
nedsättning i kabinettskassans ord. anslag
från 266,666 2/3 till 200,000 rdr b:ko och af
bruksegaren A. Wedberg om det e. o. anslagets
minskning från 100,000 till 50,000 rdr
b:ko. Statsutskottet, som genom ett detsamma
meddeladt, af Stierneld till K. M:t riktadt
utlåtande af 7 mars 1840 blifvit underrättadt
dels om att kabinettskassan häftade i en betydlig skuld,
dels om orsakerna (dock icke alla!) därtill och
dels om möjligheten till skuldens betalning,
om anslagen utgingo oförändrade, tillstyrkte
likväl i april ständerna att bifalla
de framställda motionerna om anslagens
minskning, men lät därjämte påskina möjligheten
att vid en blifvande extra statsreglering
anvisa kassan medel till extra utgifter.
Stånden återremitterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
