Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karensförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvidgadt ända till den nuv. finska gränsen mot
Ryssland, flyttade grekisk-katolska familjer i
tusental öfver till Ryssland, och i deras ställe
kommo nybyggare från de västligare delarna
af Finland, i synnerhet från Savolaks. Den så
uppkomna befolkningen har under den efterföljande
tiden slutit sig allt närmre till de västligare
finnarna, äfven i språkligt afseende. Man har
allt skäl att skilja dessa kareler, såsom
de vanligen benämnas och benämna sig själfva,
från de egentlige karelerna och räkna dem till
östfinnarna.
2) Den karelska befolkningen i Ingermanland.
Af Ingermanlands befolkning räknas till den
karelska stammen ingrerna (fi. inkerikot l.
karjalaiset), hvilka anses ha invandrat först
omkr. 1100 e. Kr. Deras språk närmar sig i mycket
de östfinska dialekterna. — Ett andra folk med
urspr. karelskt tungomål i Ingermanland,
ägrämöiset, som efter freden i Nöteborg
och någon tid därefter utvandrat från den
sydöstliga delen af nuv. Viborgs län, måste
hänföras till östfinnarna.
3) De egentlige karelerna finnas a) i
distriktet Kem samt i några få smärre byar
på Kolahalföns sydkust i Archangelska guv.;
b) i distrikten Povenets, Petrozavodsk
och Olonets i Olonetsska guv.;
c) i de ofvan (under 1) omnämnda delarna
af finska Karelen; d) i distrikten Tichvin
och Valdai (tidigare äfven Borovitsi,
Demjansk, Kirillov, Kresttsy, Tsjerepovets och
Ustjužna) i Novgorodska guv.; e) i distrikten
Bježetsk, Kasjin, Novotoržok, Vesjogonsk,
Vysjnevolostsjok och Zubtsov (tidigare äfven
Kortsjeva och Ostasjkov) i Tverska guv.
Några enstaka karelska kolonier ha tidigare
funnits i guv. Jaroslavlj, Kaluga, Smolensk,
Tambov, Vladimir och Vologda, men dessa ha
h. o. h. förryskats.
Den karelska stammen tyckes redan före
1000 e. Kr. ha befolkat åtminstone delar af
Onega- och Ladogatrakterna och nått ända till
floden Dvina i ö. De i de nordiska källorna
omnämnde bjarmerna voro säkert till en
del — icke uteslutande — kareler, likaså
de ryska krönikornas zavolotsjer. I den
mån novgoroderna utsträckte sitt inflytande
till trakterna i n. och kring Dvina, fingo
karelerna antingen underkasta sig beskattning
eller alltmer draga sig åt v., utan att
dock undgå sina plågoandar. Det i början
tillfälliga beroendet blef snart beständigt,
och därigenom att den grekisk-katolska tron
småningom började vinna insteg bland karelerna,
blef beroendet af Novgorod ännu starkare. Men
Novgorod — och sedermera Moskva — fingo ej bli
i okvald besittning af det karelska området:
Sverige å sin sida försökte få del i bytet. I
de därigenom uppkomna krigen och gränsfejderna
fingo de kareler lida mest, som bosatte sig i
trakterna vid och omkring Finlands nuv. gräns och
i Ingermanland. 1600-talet blef på sätt och vis
afgörande för den karelska befolkningen i dessa
trakter. Då utvandrade massor af grekisk-katolska
kareler till Ryssland, och en del af dessa
utvandrare liksom de från det nuv. Olonetsska
guv. under nödåren bortflyttade karelerna styrde
sin väg till det inre af Ryssland. Därigenom har
den talrika karelska befolkningen i guv. Tver och
Novgorod uppstått. Inflyttningen till guv. Tver
försiggick 1646—78. — De egentlige karelernas
antal kan ej noga uppgifvas, men det torde kunna
anslås till 220—250 tusen personer. Ungefär hälften
(117 tusen) bor i Tverska guv., det näst största
antalet i Olonetsska guv. (59,4 tusen).
Det främmande inflytandet på karelerna har
varit starkt, i synnerhet det från ryssarnas
sida. Bostadsförhållandena, klädedräkten,
folkets seder och bruk bära en mer eller mindre
iögonenfallande rysk prägel. Folklynnet röjer
också spår af detsamma. Karelaren är liflig och
glad, han älskar förlustelser, sång och saga,
är mottaglig för inflytelser och intryck, mindre
benägen och egnad till utförande af arbeten,
hvilka fordra ansträngning och uthållighet,
än hans stamfrände, den västligare boende
finnen. — Äfven det karelska språket har rönt
inverkan från ryskan: en stor mängd lånord
har inkommit, satsbyggnaden har förändrats och
ljudsystemet undergått väsentliga förändringar
(t. ex. tonande g, d, b, z i midljud motsvarande
urspr. k, t, p, s; š, z, л ~ urspr. s, l;
förekomsten af muljerade konsonanter; flera
konsonanter i uddljud m. m.). Mycket svagare
har det finska inflytandet varit, och det
sträcker sig endast till de invid Finlands gräns
talade dialekterna. Dialektegendomligheterna
inom det karelska språkområdet äro öfver
hufvud små. Vanligen skiljer man mellan
två hufvuddialekter, nämligen den karelska i
inskränktare betydelse (karjalan kieli) och den
olonetsska (aunuksen kieli l. livvin kieli; Aunus
= Olonets). Den förra talas i guv. Archangelsk,
Novgorod och Tver och i norra (nordvästra) delen
af Olonets, den senare i distrikten Petrozavodsk
och Olonets i Olonetsska guv., samt i ofvannämnda
”rent karelska” trakter af Finland (i Salmis
o. s. v.). — Folkbildningen bland karelerna står
lågt. Skolor finnas nog, de flesta i guv. Tver
och Novgorod, men undervisningen sker uteslutande
på ryska, hvilket språk dessförinnan är nästan
eller h. o. h. obekant för barnen. — Någon
karelsk litteratur i egentlig mening existerar
ej; det finnes några öfversättningar (i rysk
skrift) af evangelierna o. d. (de äldsta,
på en tver-karelsk dialekt, utgifna 1804 och
1820), som den stora massan ej kan läsa. — Den
finska kulturen står i stor tacksamhetsskuld
hos de nordligaste karelerna. Det är i främsta
rummet bland dem den finska folkpoesiens
yppersta skatter, Kalevala-runorna, bevarats.
K. F. K.
Karensförsäkring (af lat. carere, vara i
saknad af), en försäkring, hvilken under
en viss tid, s. k. karenstid, strax
efter försäkringsavtalet ej träder i kraft. En
försäkring med karenstid förekommer såväl inom
den sociala som den privata försäkringen. Vid
den sociala sjukförsäkringen stipuleras
ofta, att sjukunderstödet utgår, först sedan
sjukdomen varat några dagar. Enligt den svenska
olycksfallsersättningslagen af 5 juli 1901
utgår ersättning från arbetsgifvaren först
fr. o. m. 61:a dagen efter olycksfallet. Vid
försäkring enligt denna lag uppgår sålunda
karenstiden till 60 dagar. Inom den privata
försäkringen infördes karensförsäkringen
genom den s. k. folkförsäkringen. Då man
sökte popularisera lifförsäkringen bland
de mindre bemedlade klasserna, fann man det
nödvändigt att anordna premiebetalningen medelst
veckopremier på så ringa belopp som 10 öre. Dessa
små veckopremier kunde emellertid ej bära
omkostnaderna för läkarundersökningen. I stället
sökte man då kompensera denna undersökning
dels genom en af försäkringstagaren afgifven
själfdeklaration rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
