- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1111-1112

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karmarsch, Karl - Karmat - Karmel - Karmelitorden - Karmin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mechanischen technologie, 1851; 5:e uppl.,
bearb. af Hartig, 1875–76; "Lärobok uti mekaniska
teknologien", d. 1, 1838–39, och "Handbok i
mekanisk teknologi", bd 1, 1858–62). K. var
medlem af svenska Vet. akad. (sedan 1863).

Karmat, Karmater. Se Islam, sp. 919.

Karmel (hebr., "fruktträdgård"), ett från
forntiden berömdt berg i norra delen af
Palestina. Dess yta har formen af en triangel,
hvars nordligaste spets når fram ända till
Medelhafvet på en s. om Akkaviken utskjutande
udde, och hvars ena vinkelben löper någorlunda
parallellt med hafvet, medan det andra går i
sydöstlig riktning, begränsande i s. v. den
stora Jisreelsslätten, och hvars bas är dragen
ung. från väster till öster. Basen är omkr. 12
km., vinkelbenen 10–15 km. långa; berget har
en höjd af högst 552 m. ö. h., men dess fria
läge och form i förening med dess många minnen
fängsla åskådarens uppmärksamhet. K. är framför
allt kändt genom profeten Elias’ där utkämpade
kamp med baalsprofeterna på konung Ahabs tid
(1 Kon. 18), hvarför det ännu i dag utom sitt
gamla namn äfven bär namnet Djebel Mār Eljās
("Eliasberget"). I motsats till många andra
trakter i landet har K., särskildt på vissa
ställen, icke obetydlig skog: ekar, myrtenträd,
buxbom, vilda oliver och pinjer m. fl. Faunan
består bl. a. af gaseller, rapphöns och
rådjur. En mängd rester af gamla cisterner,
vin- och olivpressar m. m. tyder därpå, att
K. i forna tider varit odladt och bebyggdt;
f. n. finnes där blott ett par byar, bebodda af
druser. Berget, som består af kalksten, har flera
naturliga grottor, som varit ett kärt tillhåll
för flyktingar, profeter och munkar. Öfver en
sådan grotta är det ståtliga karmelitklostret,
på bergets
nordligaste utsprång, uppfördt (se fig.). En
detaljerad beskrifning öfver det nuv. K. med
dess många minnesmärken har publicerats af
E. v. Mülinen i "Zeitschrift des deutschen
Palästinavereins", XXX–XXXI (1907–08).
E. S–e.

illustration placeholder
Karmelitklostret på Karmel.


Karmelitorden (lat. Ordo fratrum beatæ virginis
Mariæ de monte Carmelo
), en af tiggarordnarna,
leder sitt ursprung från en af en viss Berthold,
en korsfarare från Kalabrien, under senare
hälften af 1100-talet på berget Karmel (se
d. o.) grundad eremitkoloni och erhöll 1209
af patriarken Albert af Jerusalem sin äldsta
regel. Enligt denna skulle bröderna bo i skilda
celler, sysselsatta med bön och handarbete,
lefva i armod, afhålla sig från köttföda
samt iakttaga tystnad under en stor del af
dagen. Dessa stadgar, som då ännu voro en
eremitsammanslutnings och ej en tiggarordens,
vunno 1226 påflig stadfästelse. På grund af de
oroliga förhållandena i
Heliga landet öfverflyttade karmeliterna
1238 till Cypern och Sicilien; 1240 och 1244
finna vi dem i England och Frankrike, och
1245 hölls deras första generalkapitel. Med
öfverflyttningen till Västerlandet följde en
omläggning af ordens hela organisation. Den
inrangerades bland tiggarordnarna (1245), och
erforderliga förändringar och förmildringar
i ordensstadgarna vidtogos. Den gamla bruna
dräkten utbyttes allmänt emot en svart, som
mera påminde om dominikanernas, hvartill dock
kom ett grått skapular, bestående af två öfver
axlarna hopfästa tygstycken, som buros på bröst
och rygg (se fig. 1). Enligt legenden ledde
detta plagg sitt ursprung från jungfru Maria,
som personligen öfverlämnat detsamma till
ordensgeneralen Stock med löfte, att den, som i
döden vore iklädd densamma, icke skulle smaka
den eviga elden. Dessa förespeglingar bidrogo
i ej ringa mån till karmeliternas framgångar,
men uppammade också inom orden ett enastående
öfvermod. Den alltmera slappnande klostertukten
framkallade äfven hos karmeliterna upprepade
reformförsök, som gåfvo
upphof till olika kongregationer. Så fanns
redan på 1400-talet inom karmelitorden en
motsats mellan observanter och konventualer,
och på 1420-talet uppstod den stränga mantuanska
reformkongregationen. Den viktigaste är dock
den af den heliga Teresia under 1500-talets
senare hälft grundade kongregationen af
barfotakarmeliter, som omkr. 1600 delades i två
med hvar sin general. Bekanta äro karmeliternas
litterära fejder särskildt med jesuiterna rörande
den legendbildning, som uppvuxit kring ordens
äldsta historia. Striden måste slutligen afblåsas
genom ett påfligt maktspråk (1698). Under
revolutionens stormtid led orden mycket; ännu
finnas dock kvar 17 provinser med 86 kloster af
de fotbeklädde karmeliterna samt 15 med omkr. 140
kloster af de barfota. En kvinnlig gren af orden
(jfr fig. 2) stiftades 1452 af ordensgeneralen
Soreth; 1476 kommo därtill af påfven Sixtus
IV instiftade tertiarier. I Landskrona och
Örebro funnos karmelitkloster. Se Heimbucher,
"Die orden und kongregationen der katholischen
kirche", bd 2 (2:a uppl. 1907).
T. H–r.

illustration placeholder
Fig. 1. Barfotakarmelitmunk.


illustration placeholder
Fig. 2. Barfotakarmelitnunna.


Karmin (af arab. kermes, en liten mask, den röda sköldlusen
Coccus Ilicis, besläktad med koschenill), kem.,
ett rödt färgämne, som erhålles genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free