- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1117-1118

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karneades - Karneol - Karner - Karneval - Karnin - Karnis - Karnisbåge - Karniska alperna - Karnivora växter - Karnobat - Karnul l. Kurnool - Karnul 1. Distrikt i kejsardömet Indien - Karnul 2. Hufvudstad i distriktet Karnul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människans natur eller förnuftiga vilja grundad dygd
borde visa sig vara oföränderlig. I denna åsikt,
likasom äfven i uppfattningen af det högsta
goda som ett dygdigt tillfredsställande af de
naturliga behofven, stod han epikureismen nära.

Karneol (af lat. caro, genit. carnis, kött),
röd (köttfärgad) eller rödbrun varietet af
kalcedon, nyttjas ofta för sin vackra färg till
ring- och sigillstenar, till ringar, armband
m. m., men har föga värde. Karneol förekommer i
Rhentrakterna och på en mängd andra ställen, men
endast obetydligt i Sverige. Ofta är den rödbruna
färgen framkallad genom den ursprungligen gråa
eller gråröda stenens "bränning". Se pl. till
art. Gem.
A. E. N.*

Karner, keltisk folkstam på karniska alpernas
södra sluttningar. Jfr Galler, sp. 623.

Karneval (fr. carnaval, it. carnevale,
eg. natten före askonsdagen, då man för en
tid afsade sig njutningen af kött, antages
vanligen vara en sammansättning af it. carne
vale!
, "kött, farväl!", men är sannolikare en
förvrängning af mlat. carnelevamen, af caro,
kött, och levare borttaga), urspr. benämning
på den af en mängd lustbarheter och upptåg
betecknade tiden mellan trettondedag jul och
askonsdagen, med hvilken sistnämnda dag den 40
dygn långa fastan inträdde. Det var en tid af
allmän uppsluppenhet, och meningen med densamma
var att hålla sig skadeslös för den stundande
långa späkningen. Senare inskränktes karnevalen
till 3-8 dagar omedelbart före askonsdag. De
former och plägseder, som utmärka karnevalen,
härstamma otvifvelaktigt från de gamla hedniska
vårfesterna och erinra i många hänseenden
om de sydeuropeiska folkens lupercalia och
bacchanalia. Om de förra påminnes man genom
de ännu i södern brukliga utklädningarna
och maskeradupptågen, och som ett minne
af backanaliernas thyrsosstafvar har man,
ehuru säkerligen med orätt, velat betrakta
de äfven hos oss brukliga fastlagsrisen (se
Fastlagsris), med hvilka mötande bekanta anfalla
hvarandra. Storartade gästabud och dryckesgillen
hörde, i synnerhet under medeltiden, till
karnevalens rätta firande, och Venezia räknades
länge som den ort, där karnevalen högtidlighölls
med största öfverdåd. Redan före reformationen
hade emellertid myndigheterna gång på gång sökt
genom förordningar sätta en gräns för karnevalens
utsväfningar, och i de flesta protestantiska
länder undertrycktes den helt och hållet. Endast
uti Italien, särskildt i Rom, har karnevalen
hållit sig uppe, och den utgör där fortfarande en
allmän förlustelse för alla samhällsklasser. I
Tyskland kommo karnevalsupptågen, där kallade
fasching, att utöfva stort inflytande på den
dramatiska konstens utveckling, i det de gåfvo
uppslaget till de s. k. fastnachtspiele, ur
hvilka genom Hans Sachs m. fl. det nationellt
tyska dramat uppspirade. Under de senaste
årtiondena har karnevalen upplifvats i några
af Tysklands katolska städer, särskildt i de
vid Rhen belägna (Mainz, Bonn, Köln m. fl.),
och de i Dusseldorf och München under senaste
tider hållna maskeradtågen äro högeligen berömda
för sin konstnärliga utstyrsel och sin glänsande
prakt.
R. G.

Karnin (af lat. caro, genit. carnis, kött),
kem., en till puringruppen (se Purin) hörande
alkaloid af sammansättningen C7 H8 N4 O3 + H2O,
som först påvisades i köttextrakt, hvaraf
namnet. Senare är den äfven funnen i växtriket,
såsom i jäst och sockerbetor. Amfoter (se d. o.),
neutral, föga löslig substans.
H. E.

Karnis (ty. karnies, fr. corniche, af
grek. koronis, som betecknar något krökt
eller svängdt, men äfven afslutning), bygnk.,
listverk, hvars profil är sammansatt af en konkav
och en konvex del, således ungefär i form af ett
långsträckt S. Om den öfre delen springer längre
fram än den undre, är karnisen stigande
(1). Springer den undre delen
längre fram än den öfre, är den fallande (2). En
stigande karnis kallas "omvänd" (äfven källist),
när den nedre delen är konkav, den öfre konvex
(3). En fallande karnis kallas "omvänd" (äfven
klocklist), när den öfre delen är konkav, den
undre konvex (4). Af de stigande karniserna
användas 1 företrädesvis som krönande list
och 3, den "omvända", som bärande, fallande
karniser anbringas å socklar eller baser. –
Ordets franska form (corniche) användes i
svenskan (kornisch), i öfverensstämmelse
med bruket i franskan, för att beteckna ett
af slutande eller krönande listverk i dess
helhet, således i allmänhet likbetydande med
kranslist eller kransgesims. Härmed sammanhänger
benämningen kornisch på de mer eller mindre
rikt profilerade lösa lister, vid hvilka
gardiner och förhängen pläga fästas. Det tyska
ordet karnies kan beteckna såväl det S-formigt
profilerade listverket som kranslisten i dess
helhet. Jfr Gesims.
Upk.*

Karnisbåge, bygnk. Se Båge 4.

Karniska alperna, den mellan Drava och
venezianska slätten belägna delen af de södra
kalkalperna, uppkallad efter det gamla keltiska
folket karner. De sträcka sig från Piaves
och Gails (en biflod till Drava) källor till
Tarvispasset, genom hvilket järnväg går från
Kärnten till Italien, samt delas i Gailtalalperna
(se Gail), den norra delen, mellan Drava
och Gail, och de egentliga Karniska alperna,
bergskedjan s. om Gail, på gränsen mellan Kärnten
och Italien. Den Karniska hufvudkedjan börjar
i. v. vid passvägen Innichen (Dravadalen)-Piave
(Strada per Germania) med toppen Helm (2,434
m.) samt når i Monte Peralba vid Piaves
källor 2,691 m. och i Kollinkogel 2,813 m.
(J. F. N.)

Karnivora växter (af lat. carnivorus,
köttätande), bot. Se Insektätande växter.

Karnobat, stad i Öst-Rumelien, 43 km. v. n. v. om
Bugas. 6,154 inv. (1900). Fårafvel
(ett slags finulliga får, kallade
"karnobatski"), tobaks- och vinodling.
J. F. N.

Karnul [kano’l], Kurnool. 1. Distrikt
i kejsardömet Indien, presidentskapet
Madras, s. om Kistna och dess biflod
Tungabhadra (Tumbudra). 19,461 kvkm. 872,055
inv. (1901). Distriktets fruktbarhet har
betydligt ökats genom den 1861 anlagda
bevattningskanalen. mellan Tungabhadra och
Penner, men det oaktadt led landet oerhördt
under hungersnöden uti Indien 1876-77 och
äfven, ehuru mindre, 1896-97. – 2. Hufvudstad
i nämnda distrikt, i en het, osund trakt
vid Tungabhadra. 25,376 inv. (1901).
(J. F. N.)


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:49 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free