- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1329-1330

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaulbars, von - Kaulbars 2. Aleksander von K. - Kauliflor - Kaulom - Kaulonia - Kau-lun - Kaun, Hugo - Kaunitz, Wenzel Anton - Kaup, Johann Jakob - Kauppinnen, Heikki - Kauppis-Heikki - Kauri - Kaurigräs - Kaurikopal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptäcktsresor i Tian-schan och deltog 1873
i Amu-Darja-expeditionen; efter rysk-turkiska
krigets slut blef han medlem af den kommission,
som skulle utstaka Serbiens nya gräns. Under
krisen i Bulgarien efter furst Alexanders
statskupp 1881 utnämndes K. i juli 1882 till
krigsminister med sin landsman generalmajor
Sobolev som ministerpresident. De råkade
emellertid efter hand i öppen konflikt med
fursten, hvars fordran på deras afgång de
afböjde, och inläto sig i stämplingar mot honom
med den bulgariska oppositionen. Då emellertid
denna i sept. 1883 dem ovetande förlikte sig
med fursten, afgingo de och återvände till
Ryssland. K., som sedermera innehade flera olika
militära chefsposter och avancerade till general
i kavalleriet, blef 1904 under rysk-japanska
kriget befälhafvare för tredje och i febr. 1905
för andra mandschuriska armén, hvilken under hans
ledning kämpade på högra flygeln i det olyckliga
slaget vid Mukden. Han återvände sedermera till
den honom 1904 tilldelade posten som högste
befälhafvare i militärdistriktet Odessa. Han har
utgifvit flera topografiska och militära arbeten.
        1 o. 2. H. B–n.

Kauliflor (af lat. caulis, stjälk, och
flos, gen. floris, blomma), bot., säges om
en växt, hvars blommor framkomma ur knoppar
på stammen eller tjockare grenar. Exempel
härpå äro Theobroma cacao (se Kakao) samt
flera andra tropiska och subtropiska träd.
                        G. L–m.

Kaulom (af lat. caulis, stjälk),
bot. Se Stam.

Kaulonia. Se Caulonia.

Kau-lun (eng. Kowloon), halfö och hamn i
kinesiska prov. Kwang-tung midt emot Hongkong,
i ett af England arrenderadt område och sedan
1887 öppen för främmande handel, har marindepå,
kolmagasin, dockor, ankarplats för krigsfartyg
och betydande handel. 1908 stego K:s import
till 74,3 mill. kr. och export till 36,8
mill. kr. Jfr Hong-kong.                 (J. F. N.)

Kaun, Hugo, tysk tonsättare,
f. 1863 i Berlin, utbildades där och verkade
1887–1900 som dirigent i Milwaukee,
hvarefter han bosatte sig i Berlin. Han har
komponerat kammarmusikverk (bl. a. 2 kvintetter
och 2 oktetter), symfonien An mein vaterland,
symfoniska dikter,1 pianokonsert, körverket
Normannen-abschied m. m.


illustration placeholder


Kaunitz, Wenzel Anton, furst von K.,
österrikisk statsman, f. 2 febr. 1711 i Wien,
d. där 27 juni 1794, den 6:e i ordningen af 16
syskon. Han tillhörde först det andliga ståndet,
men kastade sig sedan på juridiska studier och
blef 1735 medlem af rikshofrätten i Wien. Efter
att ha varit anställd som sändebud vid sardinska
hofvet (1742–44) och befullmäktigad minister
vid den österrikiska regeringen i Nederländerna
(1744–46) utsågs han till Österrikes ombud
vid fredskongressen i Aachen (1748), där han
grundlade sitt rykte som skicklig diplomat,
och utnämndes s. å. till verklig konferens-
och statsminister. Som sändebud vid franska
hofvet 1750–52 lyckades han åstadkomma ett
närmande mellan de gamla fienderna Österrike
och Frankrike. Maria Teresia visade honom sin
erkänsla genom att 1753 utnämna honom till sin
hof- och statskansler. I nära 40 år stod K. i
spetsen för Österrikes regering. Under hela
denna tid utöfvade han ett mäktigt inflytande på
såväl den inre styrelsen som utrikes ärendena;
särskildt under Maria Teresia var han så godt
som allrådande. K., som var förtrogen med och
älskade diplomatiens smygvägar, dolde sin stora
förmåga under en sybarits yta och en naturlig
indolens, hvilken ofta förmådde honom att låta
andra personer sätta i verket de djärfva planer
han uttänkt. Hufvudmålet för hans politik var att
hämma den preussiska monarkiens tillväxt i makt,
och han trodde sig kunna vinna det genom förbund
med Frankrike och Ryssland. Den stora koalitionen
mot Fredrik II 1756 var K:s verk, men afsikten
med densamma uppnåddes icke. Österrike fick
dock senare ersättning för Schlesien i Galizien,
Bukovina och Innviertel. Äfven Marie Antoinettes
giftermål med Ludvig XVI var K:s verk. Han var
en anhängare af den moderna upplysningen samt
gynnade konster och vetenskaper. 19 aug. 1792
erhöll han på förnyad begäran afsked från
sina ämbeten. K. hade 1764 upphöjts till
riksfurste. K:s "Denkschriften" (1872) samt
brefväxling med Josef II och Leopold II (1873),
Mercy-Argenteau (2 bd, 1889–91), Ignaz v. Koch
(1899) samt Cobenzl och Spielmann (s. å.) ha
utgifvits. Jfr Arneth, "Biographie des fürsten
K." (fragment, 1899).         G. E. A. (L. S.)

Kaup, Johann Jakob, tysk zoolog, f. 1803,
d. 1873 som professor och inspektor för
naturaliekabinettet i Darmstadt, utgaf
det stora verket Das thierreich in seinen
hauptformen
(1837) och Classification der
säugethiere und vögel
(1844) och viktiga
paleontologiska skrifter, såsom Description
d’ossements fossiles de mammifères inconnus
jusqu’ à présent
(1832–37) och Beiträge zur
näheren kenntniss der urweltlichen säugethiere

(1855–62; med 34 litografier). Stort uppseende
väckte en af K. i förening med A. v. Klipstein
utgifven afh. Beschreibung und abbildung des
in Rheinhessen aufgefundenen schädels vom
Dinotherium giganteum
(1836).         (L–e.)

Kauppinen, Heikki, finsk författare, f. 7
juni 1862 i Idensalmi socken, Savolaks, kom
i unga år som dräng till Juhani Ahos (se
Brofeldt) far, och dennes söner togo
sig an den begåfvade ynglingen. Ännu dräng,
publicerade han sin första berättelse. 1884
blef han ambulatorisk skollärare och 1893 lärare
vid en uppfostringsanstalt för värnlösa gossar
i Kuopio. Under pseudonymen Kauppis-Heikki har
K. offentliggjort åtskilliga folklifsskildringar,
som utmärkas för säker karaktärsteckning,
särskildt af de kvinnliga personerna. Hans första
bok Tarinoita (Berättelser, 1886) följdes af
tre andra samlingar skisser. K. har ock utgifvit
en rad noveller: Mäkijärveläiset (Bergsjöborna,
1887), Viija (1889), Kirottua työtä (Förbannadt
arbete, 1891), Laara (1893), Aliina (1896),
Uran aukasijat (Banbrytarena, 1904) m. fl.
                        T. C.

Kauppis-Heikki, pseudonym. Se Kauppinen, H.

Kauri. Se Porslinssnäckan.

Kaurigräs, bot. Se Astelia.

Kaurikopal, ett harts. Se Agathis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free