- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1379-1380

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kelfvene - Kel-geres - Kelheim - Kelhur - Kelidonin - Kellby - Kellen, Johann Philipp van der - Keller, Christoph - Keller, Johann Balthasar - Keller, Friedrich Ludwig - Keller, Ferdinand - Keller, Augustin - Keller, Joseph von - Keller, Heinrich Adelbert von - Keller, Friedrich Gottlob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1379

Kelfvene-Keller

1380

Kelfvene, socken. Se K ä l f v e n c.

Kel-geres [kel-]. Se I - m o s j a r, sp. 443.

Kelheim [ke^hajm], stad i bajerska
*Qg.-omr. Nie-derbayern, vid Altmuhls förening
med Donau. 3,766 inv. (1905). Skogsskola
samt stora sandstensbrott. På Mikaelsberget
nära K. ligger den s. k. Befreiungshalle,
en monumental praktbyggnad i grekisk-romersk
stil, uppförd 1842-63 af konungarna Ludvig I och
Maximilian II till minne af tyska befrielsekriget
1813-15. K. omtalas första gången 843.
(J. F. N.)

Kelhur [kel-], en gren af kurderna.

Kelidonin [ke-], kem. Se C h e l i d o n i n.

Kellby, socken. Se K all by.

Kellen [ke’ll-], Jo h ann Philipp van der,
holländsk gravör och författare, f. 1831 i
Utrecht, d. 1906 i Baarn vid Amsterdam,. broder
till arkeologen D a* i d v. d. K. (f. 1827,
d. 1895, sedan 1876 direktör för historie-
och konstmuseet i Haag), var medaljgravör och
gedigen författare på gravyrområdet. Hans
hufvudarbete är Le peintre-graveur
hollandais et jlamand (1866). K. var
direktör för kopparstickskabinettet
vid riksmuseet i Amsterdam.
G-gN.

Keller [ke’ll-], Christoph. SeCellarius.

Keller [ko’11-], Johann Balthasar, schweizisk
bronsgjutare, f. 1638 i Zurich, d. 1702 i Paris,
var först guldsmed och ciselör samt lärde
sig sedan konsten att gjuta i brons hos sin
broder Johann J a k o b K. (f. 1635, d. 1700) i
Paris. Med tiden blef han inspektör för gjutcriet
i Paris* arsenal och förestod gjutningen af de
flesta bronsstoderna i Versailles.

Keller [ke’ll-], FriedrichLudwig (K. zum
Steinbock), schweizisk rättslärd, f. 1799 i
Zurich, d. 1860 i Berlin, blef 1825 professor
i romersk rätt vid politiska institutet i
Zurich samt invaldes 1830 i Stora rådet. Under
de 1830 af Julirevolutionen framkallade
rörelserna ställde han sig i spetsen för
det radikala partiet i Zurich, var, sedan
detta kommit till makten, 1831-37 president
i öfverrätten och tog som kantonens ombud i
edsförbundets representation en viktig del
i lagstiftningsarbetena, särskildt 1833 års
förslag till förbundsreform. Sedan 1833 var han
e. o. och sedan 1837 ord. professor vid ZUrichs
högskola. Sedan de radikale 1839 störtats från
väldet (hvarvid K. till en början sökte sin
tillflykt i Baden), egnade han sig h. o. h. åt
sitt lärarkall. 1843 blef han professor i romersk
rätt i Halle och 1847 efter Puchta i Berlin. Från
1849 spelade han åter en politisk roll, men af
helt annan beskaffenhet än den forna, i det
han uppträdde som en af reaktionens främsta
förkämpar i preussiska deputeradekammaren
och i Erfurtparlamentet (1850) samt slutligen
i herrehuset. De förnämsta frukterna af K:s
grundliga studier i romersk rätt, särskildt
romersk processrätt, äro Litiscontestation und
urtheil nach klassischem römisclien recht (1827)
och Der römische civilprocess und die aktionen
(1852; 6:e uppl. utg. af Wach 1883) samt hans
föreläsningar öfver pan-dekterna (utg. af
Friedberg 1861; 2:a uppl. af Le-wis 1867).
(Rid.)

Keller [ke’ll-], Ferdinand, schweizisk f
örn-forskare, f. 1800, d. 1881, var sedan 1831
lärare i engelska vid tekniska institutet i
Zurich, men egnade sig tillika åt arkeologiska
forskningar, i synnerhet sedan han 1832 bildat
antikvariska sällskapet

Ord, som saknas under

i Zurich. K. var den förste, som upptäckte de
schweiziska pålbyggnaderna (vintern 1853-54,
i Zurich-sjön vid Obermeilen), och hans
redogörelser för dem (Die keltischen pfahlbauten
in den schweizer seen-, i "Mittheilungen der
antiquarischen gesell-schaft", 1854-79) väckte
stort uppseende. 1868 var han hufvudredaktör
för "Berichte der antiquarischen gesellschaft"
och 1869-79 för denna publikations fortsättning,
"Anzeiger fur schweizerischo alterthumskunde".

Keller [ke’ll-], Augustin, schweizisk skolman,
politiker, f. 1805 i kantonen Aargau,
d. 1883, verkade sedan 1834 som direktor
för lärarseminariet i Wettingen och spelade
tillika en framstående politisk roll, 1856-81
som medlem af kantonregeringen, i frisinnad
anda. Han genomdref 1841 upphäfvandet af alla
kloster i Aargau och väckte 1844, ehuru ännu
förgäfves, fråga om jesuiternas utdrifvande ur
Schweiz. Vid uppkomsten af den gammalkatolska
rörelsen (1870) blef K. en af de främste ledarna
för de schweiziske s. k. kristkatolikerna.

Keller [ke’ll-], Joseph von, tysk
kopparstic-kare, f. 1811 i Linz vid Rhen,
d. 1873, studerade först i Bonn, slog sig sedan
ner i Düsseldorf, där han 1846 blef professor
i kopparstickarkonst. Hans förnämsta gravyrer
äro Disputa, Treenigheten, från S. Severo i
Perugia, och Sixtinska madonnan. - Bland K:s
lärjungar märkes hans broder Franz .K. (f. 1821,
d. 1896), som utfört många förträfflisa blad.
C. R. N.*

Keller [ke’ll-], Heinrich Adelbert von, tysk
litteraturforskare, f. 1812 i Württemberg,
d. 1883, studerade i Tiibingen teologi,
men gjorde sig samtidigt under Uhlands
ledning förtrogen med den västerländska
medeltidslitteraturen. Sedan han blifvit
graducrad, 1834, for han till Paris och
tillgodogjorde sig där förvarade skatter
af fornfranska handskrifter. För liknande
ändamål uppehöll han sig 1840 i Rom och
Venezia. Han utnämndes 1844 till professor i
tyska litteraturen och öfverbibliote-karie vid
universitetet i Tübingen. Denna sistnämnda post
utbytte han 1850 mot presidcntskapet i Stuttgarts
litteratursamfund. K. utvecklade rastlös
verksamhet som dels utgifvare, dels öfversättare
af viktiga fornfranska, medelhögtyska samt äldre
ny-högtyska litteraturalster. De förnämsta af
dessa äro: Li romans des sept sages (1836),
Romanccro del Cid (1839), Li romans don
chevalier au leon (1841), Gesla romanorum
(1842), Altfranzösische sägen (1839-40),
Altdeulsche gediclde (1846), Älte gute schwänke
(1847; 2:a uppl. 1876), Fast-nachtspiele aus
dem 15. jahrhundert (3 bd, 1853, tillägg 1858),
Grimmelshausens "Simplicissimus" (4 bd, 1854-62),
Avrers dramer (5 bd, 1865), Das heldenbuch
(1867), Hans Sachs’ verk (bd 1-10, 1870-78). I
öfversättning utgaf K. därjämte "Gudrun" (1840),
"Italiänischer novellen-schatz" (6 del., 1851-52)
samt, i samarbete med andra, Cervantes’ romaner
och noveller (12 bd, 1839-42).

Keller [ke’ll-], Friedrich Gottio b,
tysk tekniker, uppfinnare af den mekaniska
trämassan, f. 1816 i Sachsen, d. där 1895,
var till yrket väfvare. Han fick 1843 idén
till den s. k. våt-slipmetoden (se Cellulosa,
sp. 1405, och Trämassa) och lyckades efter många
svårigheter med pappersmakaren Heinr. Voeltcir
som medhjälpare

K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0722.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free