Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 1491-1492 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kielland. 1. Alexander Lange K. - Kielland. 2. Kristina (Kitty) Lange K. - Kielland. 3. Jenz Zetlitz K. - Kiellman-Göranson, Julius Axel - Kielman von Kielmansegg, Johann Adolf - Kielviken, vik af Östersjön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förgångna tiders underdånighetsfjäsk. 1907 lät
Björnson resa hans byst i Moldes park. K:s söner
utgafvo 1907 hans
Breve i 2 bd;
1909 utgåfvos hans bref till dottern, fru B. Krag.
De uppenbara en ypperlig, kvick brefskrifvare. K:s
Samlede værker utgåfvos 1903–04 och som
"Mindeudgave" 1907–08 (tysk öfv. utkom 1905–08).

K. tillhör de nordiske författare, som
beteckna "genombrottet" omkr. 1880, och är
bland norrmännen den, som mest representerar
1880-talets säregna karaktär. Utan att i
djup eller poetisk styrka kunna jämföras med
sina tre samtida, Ibsen, Björnson och Lie,
står han dock värdigt vid deras sida som
en ypperlig berättare och en satiriker af
hög rang. Han är fullblodsrealist, men går
sällan till naturalistiska öfverdrifter, till
"bohemlitteraturen" står han polemisk, för
symbolismen alldeles främmande. Hans stil är
sällsynt klar, kvick, underhållande, hållningen
på en gång manlig och elegant, med en välgörande
prägel af vederhäftighet. Litt.:
G. Brandes, "Essays" och "Samlede skrifter",
M. Schiött, "A. L. K:s liv og værker" (1904), och
V. Vedel i "Tilskueren" (1906).

2. Kristina (Kitty) Lange K., den föregåendes
syster, norsk målarinna, f. 1843 i Stavanger,
studerade i Karlsruhe, München och Paris och
är sedan 1889 bosatt i Kristiania. K. målar
landskap och interiörer. Hon är representerad
i norska nationalgalleriet af Sommarnatt,
Torvmyr och studier från Jæderen.

3. Jens Zetlitz K., norsk författare, son till K. 1,
f. 1873, debuterade 1900 med berättelsen Eugenie,
som följts af Kristianiaromanen
Byen med det store hjerte (1901)
samt skildringarna från
Jæderen Rægster (s. å.),
Anne Marie (1903) och
To brödre (1906) m. m.,
skrifna med lätt och flytande stil.

1. ^{K. W–g.} 2. ^{G–g N.} 3. ^{R–n B.}


Kiellman-Göranson [tjäll-], Julius Axel,
roman- och novellförfattare, f. 22 nov. 1811
på Gripsholms slott, d. 10 febr. 1869 i
Uppsala. (Fadern, kamrer, som var af finsk
härkomst och hette Lille, hade efter sin
fosterfader antagit namnet Göranson, framför
hvilket sonen, K., som upptagits till fosterbarn
af kammarrättsrådet Kiellman, 1837 satte
dennes namn.) K. blef student i Uppsala 1830,
prästvigdes 1837 och tjänstgjorde därefter i
Stockholm som komministersadjunkt samt från 1840
som förste lärare vid Sjömannasällskapets skola,
tills han 1843 utnämndes till komminister
i Väster-Åkers och Dalby församlingar
i Uppland. Denna syssla utbytte han 1858
mot komministraturen i Jakobs och Johannes’
församling i Stockholm, men återvände 1862 till
Väster-Åker och Dalby som kyrkoherde. K. egde
rörlig och uppfinningsrik fantasi samt
stor lätthet och lust att författa. Sina
litterära sympatier egnade han närmast åt
nyromantiken och tog under personligt umgänge
med K. J. L. Almquist starka intryck af denne,

såsom stilen och fantasiriktningen i K:s
tidigare berättelser röja. Han skref först,
från 1837, med en viss talang lyriska poem
i den af Aug. Blanche redigerade tidningen
"Freja", i G. H. Mellins "Vinterblommor" samt
i veckotidningen "Stockholmsfigaro" (1844–47),
utgaf 1839 Smärre dikter och 1842–44
Snöklockor för toiletten. Därefter
författade han flera romaner i den
franska nyromantikens anda, nämligen
Kärlekens seger (1846),
Abednego (2 dlr, 1846–47),
Den blifvande konungen (1847; 2:a uppl. 1878) och
Trollets son (2 bd, 1848).
Enklare och mera folkliga äro K:s
berättelser efter denna tid, såsom
Vesterlånggatans engel (1850; 2:a uppl. 1878; öfv. på tyska och danska),
Kryddkramhandlarne (1851),
Herr Filurus (s. å.; 2:a uppl. 1862),
novellsamlingarna
Svenska lynnen och småäfventyr (7 dlr, 1853–63),
Tre tuktade gubbar (1862),
Svart på hvitt (s. å.),
Läs! (1864) m. fl.
Ofta röjer sig i dessa arbeten en frisk och rätt
humoristisk uppfattning af hvardagslifvet, men föga
djupare konstnärlighet. Därjämte författade K.
Sko socken, kloster, kyrka, egare och slott (1860),
bearbetade Redwitz’ versifierade dikt
Walter och Amarant (1855),
skref en mängd artiklar och recensioner,
biografier och texter till planschverk samt
andaktsböcker. Hans sista litterära arbete var
Sånger i Gethsemane (1866).
Sina alster utgaf han dels under sitt verkliga
namn, dels under signaturerna
Nepomuk, Norna Gäst, G - n m. fl.
Af K:s noveller utgafs en 2:a uppl. i 6 dlr 1884–87.
Se E[kelun]d, "J. A. K.-G." (1879).

(^{K. W–g.})

Kielman von Kielmansegg [kil- fånn kil-],
Johann Adolf, holstein-gottorpsk politiker,
f. 15 nov. 1612 i Itzehoe, d. 8 juli 1676 i
Köpenhamn, blef jur. doktor i Jena 1632, råd
hos hertig Fredrik III af Holstein-Gottorp
1637 och dennes kansler 1644. Som hertigens
inflytelserikaste rådgifvare ledde han dennes
utrikespolitik med befrielse genom Sveriges
hjälp från vasallförhållandet under danska
kronan som mål. Han deltog i afslutandet af
förbundet med Sverige i Kiel (sept. 1657) och
i de förhandlingar med Sverige och Danmark, som
ledde till traktaten af 2 maj 1658, hvarigenom
hertigen fick Schwabsteds amt och suveränitet i
Slesvig. Hans uppträdande under dessa år väckte
mot honom i Danmark ett djupt rotadt hat. Under
Fredrik III:s efterträdare Kristian Albrekt blef
K. 1662 kammarpresident och stödde det närmande
till Danmark, som fick sitt uttryck i hertig
Kristian Albrekts giftermål 1667 med en dotter
till konung Fredrik III. Då han senare åter
började föra danskfientlig politik, nödgades
han (okt. 1671) för en tid lämna Gottorp;
K:s tvetydiga politik under spänningen mellan
Sverige och Danmark 1674 och efter krigsutbrottet
1675 ledde till, att han fängslades i Slesvig
(mars 1676) och fördes till Köpenhamn, där man
hoppades afpressa honom bekännelser om hans
tidigare hemliga förhandlingar med den vid samma
tid fängslade Griffenfeld. K. afled af slag
i fängelset. Han blef 1641 tysk pfalzgrefve,
fick 1652 af kejsaren rätt att jämte sitt
ursprungliga namn Kielman bära den österrikiska
adelsätten Kielmanseggs namn och upptogs 1662
i det slesvig-holsteinska ridderskapet. Jfr
A. D. Jörgensen, "Griffenfeld" (2 bd, 1893–94).

^{V. S–g.}

Kielviken [kil-], vik af Östersjön, på gränsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>