- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
303-304

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klipptempel - Klis, köping. Se Clissa. - Klisché. Se Kliché. - Klissov - KLissura, Öfre och Nedre. Se Donau, sp. 708. - Klister

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

Klis-Klister

304

e. Kr. - höra klipptemplen på Elephanta (se
d. o. med fig.), en ö vid Bombay. Ännu senare äro
jaina-templen från 700-1500 e. Kr. (se pl. II till
art. Byggnadskonst). Jfr Fergusson, "History of
Indian and eastern architecture" (1876), Fergusson
och Burgess, "The cave temples of India" (1880),
"Archaeological survey of Western India" (bd IV o. V,
1882-83), E. Schlagintweit, "Indien in wort und bild"
(2:a uppl. 1890), Grttnwedel, "Buddhi-stische kunst
in Indien" (2:a uppl. 1900). K-F. J.

Klis, köping. Se C l i s s a.

Klisché. Se Kliché.

Klissov (po. Kliszow), by i Polen (guv. Kielce),
omkr. 80 km. fågelvägen n. ö. fr. Krakau, mellan
städerna Kielce i n. och Pinczow i s., något
närmare den senare. K. är bekant genom det slag,
som där 9 juli (svensk stil) 1702 utkämpades mellan
Karl XII och August den starke. August sökte till
trakten af Krakau samla en förkrossande öfvermakt,
bestående dels af förut i Polen vistande sachsiska
trupper under fältmarskalken Steinau, förstärkta med
en kår sachsare under generallöjtnanten Schulenburg,
hvilka egentligen skulle i kejsarens tjänst gått till
kriget mot Frankrike, men nu plötsligen drogos till
Polen, i allt omkr. 20,000 sachsare, dels af den
polska kronarmén under kronfältherren Lubomirski,
8,000 man. I afsikt att tillintetgöra dessa hotande
förberedelser befallde Karl XII generalmajorerna Karl
Gustaf Mörner och Magnus Stenbock att från trakten
af Vilna öfver Brest-Litovski marschera mot Krakau
för att förena sig med den svenska hufvudarmén, som
under konungens eget befäl från Warschau bröt upp
mot s.; något s. om Kielce egde arméernas förening
rum 8 juli, hvarefter svenskarna räknade omkr. 12,000
stridande. Karl beslöt nu omedelbart angripa fienden,
hvilken i sitt läger på en höjd vid K., skyddad af
kärrmarker och skogar, icke väntade något anfall. På
morgonen 9 juli, årsdagen af Dunaöfvergången, bröt den
svenska hären upp, rangerad på två linjer, båda med
kavalleri på flyglarna och infanteri i centern. Vid
middagstiden bröto svenskarna fram ur de skogar n. om
K., som dolt deras anmarsch, till stor öfverraskning
för fienden, som nu skyndsamt ordnade sig till strid
med polackerna till vänster för sig och till höger
sach-sarna, under Augusts och Steinaus befäl samt med
generallöjtnanten Flemming som chef för kavalleriet
och Schulenburg för infanteriet. Efter defileringen
genom skogsterrängen fann Karl XII, att fiendens front
och vänstra flank voro nästan fullständigt täckta af
djupa kärr, hvaremot åt högra flanken, där polackerna
stodo, fanns fast mark och sålunda större möjlighet
för angrepp. Genom en rörelse mot vänster, verkställd
under fiendens kanoneld, drog Karl skyndsamt hela
sin här åt detta håll samt framskickade första
linjens vänstra flygel, förstärkt med infanteri under
generallöjtnanten Bernhard v. Liewen och Stenbock,
allt under hertig Fredriks af Holstein befäl,
mot polackerna, samtidigt som sachsarnas vänstra
flygel beredde sig att genom ett pass mellan kärren
kringgå och med öfvermakt anfalla den högra svenska
flygeln. Denna fördes under slaget af Rehn-schiöldt,
sedan konungen efter hertig Fredriks ådragna dödliga
blessyr skyndat till vänstra flygeln för att fullfölja
dess angrepp. Detta skingrade snabbt polackerna,
hvarefter svenskarna stötte på Flemmings kavalleri,
som efter häftig strid och under svåra

förluster (Flemming själf sårades) tvangs till
flykt, Under tiden lyckades den svenska centern
under generalmajoren Knut Posse ofvergå kärret och
spränga isär det sachsiska fotfolket. På svenskarnas
högra flygel, där Steinau gick till anfall och
sökte taga svenskarna i ryggen, blef striden
våldsammast, men Eehnschiöldt gjorde skickligt
front åt två håll, af-visade angreppet och tvang
fienden till en reträtt, hvilken, när de öfriga
segerrika svenska afdelnin-garna nu frambröto,
blef mycket förlustbringande. Slaget, som varade
i omkr. fem timmar, skall enligt den officiella
svenska berättelsen kostat fienden 2,000 döda och
svårt sårade samt 1,700 fångar utom en mängd damer
och betjäning, som togos i det utrymda sachsiska
lägret, medan svenskarnas förlust skall ha utgjort
300 döda och 800 sårade. Fiendens hela artilleri,
rikt försedda läger, Augusts krigskassa samt ett stort
antal fanor och standar föllo i segrarens händer. Den
glänsande svenska segern tillintetgjorde Augusts
förhoppningar att samla den polska republiken till
endräktigt motstånd mot Karl XII. - Litt.: officiell
berättelse af Karl XII:s adjutant, öf-verstelöjtnanten
Ehrenschantz (bl. a. aftryckt i Ad-lerfelts "Histoire
militaire de Charles XII."), C. voa Sarauw, "Die
feldzuge Carl’s XII" (Leipzig, 1881), och J. Mankell,
"Slaget vid K. d. 9 juli 1702" (i Krigsvet. akadrs
tidskr. 1897). C. H. H.

Klissura, öfre och Nedre. Se Donau, sp. 708..

Klister. Då stärkelse och vatten uppvärmas
tillsammans, börja stärkelsekornen vid en viss
värme-grad att svälla; deras yttre, tätare lager
brista samt låta det inre af kornet träda ut och
blanda sig med vattnet. I den mån temperaturen stiger,
svälla äfven de yttre lagren upp, och slutligen
återstår en homogen massa, hvari ej längre något spår
af stärkelsekornens struktur kan återfinnas och hvars
konsistens beror på förhållandet mellan de använda
mängderna af stärkelse och vatten. Denna massa kallas
klister och själfva den ofvan beskrifna processen
stärkelsens "förklistring". Denna börjar i allmänhet
vid omkr. + 50° C. och är afslutad vid 60°-70°; dock
ha från olika växter härstammande stärkelsesorter
olika förklistringstemperatur. Om klister genom
intorkning befrias från sin vattenhalt, återstår en
hornartad massa, som vid förnyad behandling med varmt
vatten ej längre sväller upp. Låter man klister frysa
och sedan åter tina upp, erhålles likaledes en hvit,
luc-ker massa, som vid kokning ej åter bildar något
sammanhängande klister. Klistret har stor användning
som bindemedel för papp och papper, särskildt vid
bokbinderiarbeten. Det bästa sättet att bereda klister
uppgifves vara följande: stärkelsen sönderröres noga
med kallt vatten till en icke alltför tjock gröt,
hvarefter kokhett vatten under flitig omröring
långsamt tillsättes, tills förklistringen börjar
(hvilket ger sig till känna därigenom, att massan
börjar bli genomskinlig), hvarefter återstoden af
vattnet raskt tillblandas. På detta sätt undviker man
att koka det färdiga klistret, hvilket annars medför
den olägenheten, att klistret lätt nog lossar. Om
man bereder klister af rågmjöl i st. f. af stärkelse,
erhåller man en vara, som har större häftande förmåga
till följd af rågmjölets halt af gluten, men grå
eller gråbrun färg, under det att stärkelseklistret
är hvitt. Ännu större häftkraft erhåller klistret,
om man vid dess beredning i st. f. vatten använder
en limlösning eller,

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free