Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 535-536 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolibriblomma - Kolibribåt - Kolibrierna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kolibriblomma, bot., blomma, som genom sin byggnad är
tillpassad till pollination genom kolibrier. Jfr Fågelblomma.

^{G. L–m.}

Kolibribåt, stundom förekommande benämning på en
liten, med ångmaskin försedd båt.

C. K. S.

Fig. 1. Lophornis ornata, hanne.

Fig. 2. En sväfvande kolibri, Loddigesia mirabilis. (Efter fotografi.)

Kolibrierna, Trochilidæ, zool., namn på en
familj inom ordn. Coraciiformes af fåglarnas
klass. Kolibrierna skiljas från närstående familjer
därigenom, att fötterna äro mycket små, framtårna
icke förenade medelst hud vid basen, baktån icke
vändbar, vingarna särdeles långa och böjda, med mycket
korta arm pennor, som icke räcka till stjärtroten,
näbben mycket lång och smal - relativt längre än
hos någon annan fågel - samt underkäken innesluten
mellan öfverkäkskanterna liksom i en skida. Tungan
är smal, långt utsträckbar och bildad af två vid
roten sammanvuxna trådar, som kunna bringas till
form af ett sugrör; tungbenshornen äro mycket långa,
bilda en stor båge rundt omkring hufvudet och fästa
sig vid näbbroten; hela apparaten öfverensstämmer
nära med förhållandet hos hackspettarna. Mellanfoten
("tarsen") är kort. Bröstbenet är mycket stort med
synnerligen hög kam för vidfästning af de starka
vingmusklerna. Hithörande, mycket talrika arter
äro i allmänhet små, och bland dem finnas de minsta
bland alla fåglar. Dessa äro föga större än humlor;
dock uppnå några arter en längd af 21 cm. Könen och
dräkterna äro merendels mycket skiljaktiga, enär de
fullvuxna hannarna bära till prydnad egendomligt
ombildade fjädrar (se fig. 1) och prunka i
de mest lysande, ofta metalliskt glänsande färger,
hvaremot honor och ungar vanligen äro mera oansenligt
färgade och sakna de nämnda prydnaderna. Kolibrierna
tillhöra uteslutande Amerika, för hvilken världsdel
de äro betecknande; de förekomma från Eldslandet
i s. ända till Sitka och Labrador i n. både på
låglandet och i bergstrakterna ända upp i närheten
af den eviga snön. Man har ansett sig kunna antaga,
att hvarje särskild trakt, t. o. m. hvarje ort,
har sina egna arter. Detta beror därpå, att dessa
fåglar äro, åtminstone de flesta, bundna vid bestämda
blommor, hvilket antydes redan af den växlande näbbformen.
Arterna af denna familj uppträda talrikast i Amerikas
ekvatorialländer, framför allt i Mexico. I tempererade
länder äro de flytt- eller strykfåglar;
äfven i heta trakter måste en del tidtals byta om
vistelseort för att finna näring. Kolibriernas flykt
är högst egendomlig: än störta de framåt med blixtens
hastighet, än hålla de sig kvar på ett och samma
ställe med lodrät stående kropp och under så snabba
att man till slut ej kan urskilja något af

vingarna (se fig. 2). Dessa fåglars hela väsen
företer någonting häftigt och feberaktigt. Från
morgonen till aftonen genomila de luften för att
söka efter nektarfyllda blommor. Under det de sänka
tungan ned i dessa, hålla de sig stilla i luften med
solfjäderformigt utbredd stjärt. På marken kunna
de icke reda sig, emedan de äro urståndsatta att
gå. Sång-förmåga saknas med något enda undantag;
sinnena, särskildt synen, hörseln och känseln, äro
väl utvecklade. Kolibriernas födoämnen utgöras af små
skalbaggar och andra insekter, spindlar o. s. v.,
hvilka de uppsamla medelst tungan. Sannolikt ega de ock
förmåga att fånga insekter i flykten. Nästan alla
kolibrier äro dagfåglar. De älska värme och uppsöka
solskenet; några flyga dock omkring tidigt på morgonen
och sent på aftonen. De äro icke

Fig. 3. Två kolibriarters bon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>