- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
611-612

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolsyradt salt, kem. Se Karbonat. - Kolsyradt vatten, vatten mättadt med kolsyra under vanligen några atmosfärers tryck. Se Kolsyra 2 och Mineralvatten. - Kolsyreassimilation, bot. Se Assimilation. - Kolsyrebad, baln. Se Kolsyra 2. - Kolsyreförgiftning - Kolsyregasspruta. S Brandväsende. - Kolsyrehaltiga drycker. Se Kolsyra 2. - Kolsyreprofvet, kem. Se Arsenik, sp. 84. - Kolsäcken - Kolsäter - Koltegel, föråldrad benämning på kolbrikett. Se Brikettering. - Koltetraklorid, kem. Se Klorklorid. - Kolthoff, Gustaf Isak - Koltornsvällungar - Koltrast, zool. Se Trastsläktet. - Koltryck, detsamma som pigmettryck (se d. o.). - Koltrådslampa, elektrot. Se Glödlampa, sp. 1349. - Koltsov, Aleksej Vasiljevitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kolsyradt salt, kem. Se Karbonat.

Kolsyradt vatten, vatten mättadt med kolsyra under
vanligen några atmosfärers tryck. Se Kolsyra 2 och
Mineralvatten.

Kolsyreassimilation, bot. Se Assimilation.

Kolsyrebad, baln. Se Kolsyra 2.

Kolsyreförgiftning. Stiger kolsyrehalten i den
inandade luften öfver en viss gräns, omöjliggöres
kolsyreutsöndringen genom lungorna och kväfning
i följd af kolsyreanhopning i blodet inträder
(se Kväfning). Den ifrågavarande gränsen ligger
emellertid ganska högt öfver den vanliga kolsyrehalten
i atmosfären, som är O,os proc. Vid vanligt lufttryck
kan kolsyrehalten i den inandade luften stegras till
5 proc., utan att ämnesomsättningen i kroppen rubbas,
förutsatt att syrehalten är tillräcklig. Först vid
en kolsyrehalt af 10 proc. blir inskränkningen
i kolsyreutsöndringen afsevärd, och vid 30
proc. inträder döden (Paul Bert). Vid andning i slutet
rum gör sig i regel syrebristen kännbar, långt innan
kolsyrehalten nått de anförda höga värdena. Endast
om luften från början varit synnerligen syrerik,
har kväfningen sin orsak i kolsyreförgiftning.
J. E. J-n.

Kolsyregasspruta. Se Brandväsende.

Kolsyrehaltiga drycker. Se Kolsyra 2.

Kolsyreprofvet, kem. Se Arsenik, sp. 84.

Kolsäcken, en stor mörk fläck, i den sydliga delen
af Vintergatan, osynlig i Europa. Den utgöres af en
omkr. 5° bred och 7° lång oval region af himmelen,
som är ovanligt stjärnfattig (den innehåller endast
en för blotta ögat nätt och jämt synlig stjärna,
och äfven de teleskopiska stjärnorna äro där
synnerligen glest fördelade), men som är omgifven af
en af himmelens stjärnrikaste trakter, stjärnbilden
Södra korset. Genom kontrastverkan mot den glänsande
omgifningen framstår Kolsäcken som ett intensivt svart
moln, aftecknande sig mot Vintergatan som bakgrund.
B-d.

Kolsäter, by i Gesäters socken på Dal, Älfsborgs län,
Vedbo härad, är bekant genom det 1305 därstädes
slutna fördraget mellan konung Birger och hans
bröder, hertigarna Erik och Valdemar, i hvilket dessa
underkastade sig konungens nåd, lofvade att erkänna
junker Magnus som konung och med ed förpliktade sig
att göra den bot konungen kunde af dem fordra; dock
skulle de icke vara skyldiga att föra något krig emot
konungen af Norge. K. H. K.*

Koltegel, föråldrad benämning på kolbrikett. Se
Brikettering.

Koltetraklorid, kem. Se Kolklorid.

Kolthoff, Gustaf Isak, zoolog, forskningsresande,
f. 14 dec. 1845 i Sandhems socken, Skaraborgs län,
blef 1878 konservator vid Uppsala universitets
zoologiska museum. K. är skapare af den i sitt
slag enastående institutionen Biologiska museet å
Djurgården i Stockholm (se Zoologiska institutioner
och samlingar
) och är f. n. sysselsatt med att
i Uppsala upprätta ett liknande museum efter en
förändrad plan. K. har ledt eller deltagit i flera
forskningsresor, såsom 1872 till Island och Färöarna,
1883 med Nordenskiölds expedition till Grönland,
1887 till norska Ishafskusten, 1898 (med Nathorsts
expedition) till Spetsbergen; ledde själf 1900 en
synnerligen framgångsrik zoologisk expedition till
Spetsbergen och nordöstra Grönland. K. är erkänd
auktoritet rörande
nordiska fåglar och har lämnat en rad mycket
värdefulla litterära bidrag till denna gren af
zoologien, såsom (tills, med L. Jägerskiöld)
Nordens fåglar (1895-99), Zur herbstwanderung der
nordischen sumpfvögel
(1897), Bidrag till kännedom
om norra polartrakternas däggdjur och fåglar
(1903),
Om förändringar i svenska fågelfaunan under det
sist förflutna halfseklet
(1907). – K., hvilken
gjort sig mycket känd och omtyckt som populär
författare, särskildt som skildrare af de högre
djurens lefnadsvanor, har utgifvit samlingsverket
"Vårt villebråd" i hvilket han själf författat de
flesta artiklarna, samt Minnen från mina vandringar
i naturen
(1897), Ur djurens lif (1899-1901),
Till Spetsbergen och nordöstra Grönland; natur-
och djurlifsskildringar
(1901). K. kallades till
filos. hedersdoktor vid Linnéfesten i Uppsala 1907.
L-e.

Koltornsvällugnar, metall., äro ett slags
vällugnar med gaseldning, som först uppfunnos och
infördes (1846) af brukspatron Gustaf Ekman på
Le-sjöfors. Ekman hade nämligen funnit, att vid
järnets upphettning för valsning eller smidning,
hvilken då för tiden vanligtvis utfördes i härd,
en högst ringa del af kolens värmeeffekt nyttigt
tillgodogjordes. Han antog därför, att kolbesparing
borde vinnas, om man, äfven med uppoffrande af det
värme, som åtgår för kolets försättande i gasform,
använde den erhållna gasen som bränsle i stället för
att använda kolen för direkt eldning som bränsle,
en åsikt, som på det fullständigaste bekräftades
genom den i praktiken vunna erfarenheten, oaktadt de
mest ansedde vetenskapsmän på teoretiska grunder
bestredo densamma. För att emellertid såvidt
möjligt tillgodogöra äfven det vid koloxidens
bildande alstrade värmet sammanbyggde Ekman sin
gasgenerator, koltornet, med vällugnen, så att
gasen inkom i den senare utan någon föregående
afkylning. Kolen insläppas genom en skjutlucka i
öfre delen af det omkr. 4 m. höga koltornet och
uppvärmas sålunda småningom under passagen till de
i koltornets lägre del anbragta två rader formor,
framför hvilka bildandet af kolsyra och dennas
reduktion till koloxid ega rum. Till skillnad från
de i nyare tid införda generatorsugnarna får den
bildade gasen ej passera upp genom hela kollagret,
utan uttages på en nivå, som ligger obetydligt högre
än formorna. Gasens förbränning åstadkommes genom
en tunn, tvärt öfver ugnen gående blästerstråle,
den s. k. antändningsblästern, som inkommer strax
framom den till vällugnen ledande bryggan i vinkelrät
riktning mot gasströmmen, hvarigenom en så fullständig
blandning af gas och luft som möjligt erhålles.
C. A. D. (I. O.)

Koltrast, zool. Se Trastsläktet.

Koltryck, detsamma som pigmenttryck (se d. o.).

Koltrådslampa, elektrot. Se Glödlampa, sp. 1349.

Koltsov [kaltså’ff], Aleksej Vasiljevitj, rysk skald,
f. 1809 i Voronezj, d. 1842, var son till en rik
köpman. Med fyra månaders skolgång ansågs sonen
ha inhämtat de bokliga kunskaper han som faderns
medhjälpare och blifvande köpman behof de. Gossen
kastade sig emellertid öfver all för honom åtkomlig
vitter litteratur. Dmitrievs arbeten väckte hos honom
lusten att "göra visor", en bokhandlare gaf honom
böcker, och tillsammans med en seminarist öfvade han
sig i att skrifva. Kärleken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free