Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunalbeskattning - Kommunalfullmäktige, personer, åt hvilka kommunalstämma öfverlåtit viss beslutande rätt. Se Kommun, sp. 649-651. - Kommunalisering - Kommunalkongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Kommunalfullmäktige-Kommunallagar
660
skiftande sätt, hvarpå denna reform i olika länder
skett, har berott på kommunal beskattningens större
eller mindre samband med statsbeskattningen, som i
hvarje land utbildats efter särskilda af förhållandena
och den historiska utvecklingen betingade grunder.
Den indirekta beskattningen har fordom varit ganska
betydande äfven på det kommunala området, i synnerhet
under form af provins-, stads- och orttullar, stundom
motsvarade af särskilda afgifter å inom "tullområdet"
tillverkade varor. De stora hinder för samfärdseln,
som uppstodo till följd däraf - än mera ögonskenliga
än hvad protektionismen åstadkom mellan staterna -, ha
föranledt afskaffandet af dessa inrikes skrankor i de
flesta andra länder och jämväl i Sverige. Frankrike
har dock för städer och tätare bebyggda orter
bibehållit ett ganska omfattande tullsystem. I öfrigt
förekomma numera indirekta kommunalafgifter, såvidt
de verkligen äro skatter, blott af oväsentligare
art och företrädesvis i städerna. I Sverige ha
kommunerna andel i brännvinsförsäljningsskatten
(se B r ä n n v i n s l a g-s t i f t n i n g). En
vanlig kommunalafgift är hundskatt (se d. o.).
C. O. M. (G. A. A.)
Kommunalfullmäktige, personer, åt hvilka
kommunalstämma öfverlåtit viss beslutande rätt. Se
K o ni m u n, sp. 649-651.
Kommunalisering (af kommun), öfvertagande från
kommuns sida af verksamhet och uppgifter af ekonomisk
art, som förut varit öfverlämnade åt den enskilda
företagsamheten att ombesörja. Likasom utvecklingen
under de senare årtiondena, i reaktion mot den
liberala nationalekonomiens laisser-aller-princip,
gått starkt i riktning mot ett utvidgande af stålens
ekonomiska verksamhet, så har den äfven gjort det i
fråga om kommunerna. I åtskilliga fall ha de drifvande
orsakerna härvid varit insikten och öfvertygelsen
om, att utan kommunens direkta ingripande ett för
dess medlemmar gemensamt behof af vikt icke alls
eller icke på ett tillfredsställande sätt skulle bli
tillgodosedt. I andra fall har åter den finansiella
synpunkten varit dominerande: kommunen skulle genom
själfständig ekonomisk verksamhet erhålla en inkomst,
som kunde tjäna till lättnad i skattetrycket. Härtill
är att som en medverkande faktor läe^a, åtminstone
här och hvar, en i breda lager växande fientlighet
mot prjvatkapitalismen och farhågor för alla
slags privata monopol. Kommunaliseringstendenserna
(kommunalsocialismen) ha också haft lättast att
tränga igenom, när det gällt områden, där ett monopol
i följd af sakens natur måste uppstå, såsom i fråga
om vattenledning, belysningsverk, spårvägar m. m. -
De ifrågavarande sträfvandena ha framträdt med mycket
olika styrka i olika länder. Vattenledningsverken äro
vanligen i vederbörande kommuns hand, men så är ej i
samma grad fallet med belysnines-verken. I Frankrike
t. ex. är det blott i ett dussin städer, som kommunen
själf eger och drifver dessa verk, medan kommunal
belysning är genomförd i mer än 500 städer i Förenta
staterna likasom i många städer i Tyskland; och i
samma riktning går utvecklingen i Storbritannien,
Schweiz, Italien o. s. v. Kommunal spårvägsdrift är
mycket allmän i England och förekommer äfven i flera
tyska och schweiziska städer, men endast undantagsvis
i Förenta staterna och Italien. På många håll, med
England i spetsen, drifva kommunerna byggnads-
verksamhet för att tillgodose de breda folklagrens
bostadsbehof, här och hvar finnas också
kommunala badinrättningar, apotek, slakthus och
t. o. m. kommunala bagerier och bryggerier m. m.
Äfven i Sverige har utvecklingen gått i
kommu-nalsocialistisk riktning. Kommunallagarnas
stadgan-den om kommunernas uppgifter äro sväfvande:
kommunernas "medlemmar ega att vårda sina gemensamma
ordnings- och hushållningsangelägenheter", men
i praxis har denna bestämmelse tolkats relativt
vidsträckt. Det står svenska kommuner fritt att drifva
vattenledningsverk, gas- och elektricitetsverk och
spårvägar, de få uppföra bostäder, badinrättningar
och slakthus o. s. v., och flera ha begagnat
sig af dessa befogenheter. I hvad mån det med nu
gällande lagstiftning står dem öppet att drifva
vanlig industriell verksamhet, såsom exempelvis
bagerirörelse, skotillverkning o. s. v., är oklart,
likasom också om de ega befogenhet att inrätta
kommunala apotek.
Som skäl mot en omfattande ekonomisk verksamhet från
kommunernas sida brukar anföras, att kommunala företag
icke drifvas så ekonomiskt som enskilda, att deras
ledning lätt kommer i händerna på mindre kompetenta
personer, som ha främst partihänsyn att tacka för sin
befordran, att konsumenternas kraf på billiga afgifter
likasom de anställde tjänstemännens och arbetarnas
kraf på höjda löner och bättre villkor i allmänhet,
hvilka kraf på grund af vederbörandes egenskap af
valmän äro svåra att motstå, äfventyra företagets
bärighet o. s. v. Från andra sidan tillmätas icke
dessa skäl någon egentlig betydelse. Hvarför skulle
icke en kommunal spårvägsstyrelse t. ex., säger
man, kunna vara lika kompetent som en af ett bolag
vald? Och hufvudsyftet för ett allmännyttigt företag
bör vara, icke att skapa stora vinster, utan att i så
riklig grad som möjligt tillfredsställa allmänhetens
behof. Med afseende på dem bör man därför så långt
möjligt närma sig kostnadsfriheten; o. s. v.
Vidare är att nämna, att kommunaliseringen icke
behöfver gå så långt, att kommunen öfver-tager
själfva den tekniska ledningen af företaget. En
samverkan kan ega rum mellan kommunen och enskilda,
så att de dela vinsten. I Paris t. ex. drifvas
vissa allmännyttiga företag efter det systemet.
J. R. N.
Kommunalkongresser, möten emellan städers, köpingars
och municipalsamhällens fullmäktige och tjänstemän
samt andra kommunalt intresserade personer för
öfverläggningar om frågor, som äro af betydelse för
ofvannämnda kommuner. Den första kongressen af detta
slag i Sverige hölls efter en af Centralförbundet
för socialt arbete utfärdad inbjudning och enligt
ett af detsamma uppgjordt program i Stockholm 10-12
okt. 1907 och var besökt af omkr. 700 personer från
landets olika delar. Vid kongressen diskuterades
sådana ämnen som städerna* förstads-fråga,
städerna som arbetsgifvare, städernas jord-politik,
stadsbudgeten, kommunalisering af allmännyttiga
företag, lifsmedelstillförseln till städerna
m. fl. orter, och efter förslag, som framställdes vid
kongressen, bildades sedermera Svenska stadsförbundet
(se d. o.). Kongressens förhandlingar äro tryckta i
l bd (1908), redigeradt af E. Palmstierna.
Kommunallagar kallas i Sverige sådana lagar,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
