Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kompromiss - Kompromissen - Komptomissformer, språkv. Se Kontamination. - Kompromissministär - Kompulsivt tvång - Komputabel - Komputation, sammanräkning. Kanonisk komputation. Se Förbjudna led. - Komtur. Se Komturi. - Komul, stad i Mongoliet. Se Hami. - Komura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Breda se Breda och Nederländerna (Historia). -
Kompromissa, slå af på sina ursprungliga fordringar
för att få till stånd en öfverenskommelse i godo;
dagtinga med sig själf, pruta af på sina grundsatser
eller sin öfvertygelse. - Kompromissarie, skiljeman,
ledamot af kompromiss- l. skiljenämnd.
Kompromissen kallas i svenska riksdagshistorien
det sammanjämkningsförsök, som 1873 gjordes af
å ena sidan förkämparna för grundskatternas samt
rust- och rotehållarbördornas afskrifning och å
andra sidan dem, som önskade en mera betryggande
härorganisation. Då nämligen regeringens förslag om ny
härordning gång på gång mötts af afgjordt motstånd
från Andra kammarens majoritet (landtmannapartiet),
som sträfvade efter nämnda bördors aflyftning, sökte
en del af Första kammarens ledamöter bereda möjlighet
för försvarsfrågans lösning genom eftergifter åt
nämnda parti. Sammanjämkningsarbetet bedrefs inom
statsutskottet, närmast mellan dettas medlemmar
J. Stiernblad och K. E. Ekman från Första kammaren
samt E. Key som representant för Andra kammarens
majoritet. Liksom jämkningarna skett i statsutskottet,
var det ock i form af ett detta utskotts utlåtande
till kamrarna, som kompromissen första gången
framträdde för offentligheten. Utlåtandet, hvars
motivering flutit ur f. d. statsrådet F. F. Carlsons
penna, är dateradt 6 maj 1873. Utskottet förklarade
i detsamma, att indelta armén icke vidare kunde
vara lämplig eller behöflig för åstadkommande af
ett betryggande och för Sverige väl afpassadt
försvar. Regeringen måste därför på helt annan
grund bygga det nya härordningsförslag, på hvilket
man väntade. För att ett sådant förslag skulle ha
någon utsikt att af riksdagen antagas fordrades, att
regeringen samtidigt därmed framlade förslag till
stadganden, genom hvilka, efter en måttstock af 3
proc. årlig afskrifning, icke endast roterings- och
rustnings-besvären med af dem härflytande kostnader
komme att efter hand minskas och slutligen försvinna,
utan äfven grundskatterna att upphöra, dock mot det
att bevillning åsattes jordbruksfastigheten efter
samma grunder, som gällde all annan fastighet. Först
sedan sistnämnda stadganden antagits af konung
och riksdag, borde den nya härorganisationen gå
i verkställighet. I öfverensstämmelse med detta
utlåtande beslöt riksdagen, ehuru med obetydlig
majoritet, att aflåta en skrifvelse till K. M:t
(dagtecknad 24 maj 1873). Grundskatte- och
härordningsfrågorna blefvo genom denna kompromiss
oskiljaktigt förenade, och efter många felslagna
försök fattades vid 1885 års riksdag beslut om
utsträckning af värnpliktsskyldigheten till 12 år
och af öfningstiden till 42 dagar mot en afskrifning
af 30 proc. i grundskatter samt rustnings- och
roteringsbesvär. Beslutet betecknades af motståndarna
som "kompromissens första fallna frukt", och de
öfriga läto ej länge vänta på sig. Vid urtima
riksdagen 1892 bestämdes nämligen tjänstetiden
till 20 år och öfningstiden till 90 dagar, mot
det att återstående 70 proc. af grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären skulle genom
afskrifning fullständigt upphöra med år 1904. Se
vidare Grundskatt. (V. M.)
Kompromissformer, språkv. Se Kontamination.
Kompromissministär, en regering, som bildats på
grundval af en kompromiss (se d. o.) mellan stridande
partier och som sålunda omfattar män ur skilda
politiska läger. Sådana ministärer ha förekommit i
de flesta länders nyare historia. Jfr Koalition.
Kompulsivt tvång (af lat. compulsare, starkt drifva
på), jur., påverkan på en persons vilja medelst hot. I
motsats till det s. k. absoluta l. fysiska tvånget,
som mot den tvungnes vilja påverkar hans kropp, har
det kompulsiva l. psykiska tvånget viljan
till objekt, så att den tvungne förmås att själf
besluta den af den tvingande åsyftade handlingen
(t. ex. med en revolver för pannan underteckna en
skuldförbindelse). De rättsliga verkningarna af
det kompulsiva tvånget äro olikartade, beroende
på dels arten af det onda, hvarmed hotas, dels
hotets styrka och farlighet, dels den framtvungna
handlingens beskaffenhet. Om än sålunda regel är,
att den tvungne skall befrias från den framtvungna
handlingens konsekvenser, gäller denna regel dock
ingalunda utan undantag. Jfr Hot. C. G. Bj.
Komputabel (af lat. computare, sammanräkna),
beräknelig, möjlig att beräkna.
Komputation (lat. computatio),
sammanräkning. Kanonisk komputation. Se Förbjudna
led.
Komtur. Se Komturi.
Komturi (af lat. commendare, anförtro) var inom Tyska
orden en underafdelning af ordensprovinsen (en sådan
provins var t. ex. Livland), således ett tämligen
stort område, och dess förvaltande innehafvare,
komturen, residerade på det största slottet
inom området. Jfr Tyska orden. Liknande anordningar
förekommo äfven inom andra andliga riddarordnar. Jfr
Kommenderi.
Komul, stad i Mongoliet. Se Hami.
Komura [ka-], Jutaro, grefve, japansk diplomat,
f. 1853 eller 1855, studerade dels i Tokyo, dels (1875
-77) vid Harvard-universitetet i Förenta staterna,
var sedan en tid domare i Osaka och därefter juris
professor vid universitetet i Tokyo samt ingick 1885
i japanska utrikesministeriets tjänst, där han snart
blef chef för dess öfversättningsafdelning. 1893 blef
K. legationssekreterare i Peking och skötte som chargé
d’affaires därstädes 1894 de sista förhandlingarna
före det kinesisk-japanska krigets utbrott. Kort
efter krigets slut (1895) blef K. direktör för
utrikesministeriets politiska afdelning, var en tid
1896-97 japansk resident i Korea, blef sistnämnda år
vice-utrikesminister och skickades 1899 som japanskt
sändebud till Washington. Därefter förflyttades
han 1900 till Petersburg och 1901 till Peking samt
inträdde i juni sistnämnda år som utrikesminister i
Katsuras ministär. Som sådan var han den officielle
ledaren af Japans utrikespolitik under de långvariga
förhandlingar, som föregingo det rysk-japanska krigets
utbrott (febr. 1904) samt undertecknade äfven som
Japans förste delegerade i Portsmouth fredstraktaten
med Ryssland (5 sept. 1905). Med ministären Katsura
afgick K. i jan. 1906 och utnämndes kort därefter
till Hayashis efterträdare som ambassadör i London
för att i juli 1908 i sin tur aflösa denne som
utrikesminister, då Katsuras andra ministär
bildades. Han har på denna post framgångsrikt
medverkat till det närmande till Ryssland, som
bl. a. 1910 ledde till afslutande af den viktiga
rysk-japanska öfverenskommelsen om Mandschuriet samt
förberedde Koreas annektering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
