Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongospråken - Kongostaten. Se Kongo 3. - Kongregation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
Kongostaten-Kongregation
748
gar, genom hvilka språket i tämligen hög
grad aflägsnar sig från den gemensamma
bantutypen. F. ö. utmärkes kongospråket genom
smidighet och rikedom och har i allmänhet bibehållit
sig oberördt af främmande inflytelser; dock förekomma
i den dialekt, som talas i den gamla hufvudstaden San
Salvador, ej så få portugisiska lånord, t. ex. sapu
(port. chapeo) hatt, lolonzi (port. relojio) klocka,
balaka (port. barraca) tält. Någon egentlig litteratur
finnes icke på detta språk (k i k o n g o), som,
ehuru mindre riktigt, kallas äfven f i o t i. Den
första bok, som trycktes på kongospråket, var en
portugisisk traktat om kristendomen af Jorge, "Doutria
chri-stao" (Lissabon, 1624). Den första grammatiska
och lexikaliska bearbetningen verkställdes af den
italienske kapucinmunken Brusciotto de Vetralla,
som 1650 utgaf en ordbok öfver kongospråket med
portugisisk, latinsk och italiensk öfv. och några
år senare en grammatik (Rom, 1659). För den genom
svenska missionärer åstadkomna litteraturen redogö-res
i art. Kongo 3, sp. 743. Se vidare Cust, "A sketch
of the modern languages of Africa" (1883), Bentley,
"Dictionary and grammar of the Kongo language,
as spöken ät San Salvador" (1887-95), Ussel,
"Petite grammaire de la langue fiote, dia-lecte du
Loango" (Loango, 1888), och Carrie, "Grammaire de la
langue fiote, dialecte du Ka-kongo" (Loango, 1890).
K. V. Z.
Kongostaten. Se Kongo 3.
Kongregation (lat. congregalio), förening,
församling. I egentlig mening betecknar kongregation
(till skillnad från klosterorden), en frivillig
förening af personer af samma kön, som genom de tre
"enkla" (ej "högtidliga") löftena om fattigdom,
kyskhet och lydnad samt genom gemensamt lif
i enlighet med bestämda, af kyrkan godkända
stadgar i egna för ändamålet afsedda bostäder
under ledning af en öfverordnad eftersträfva den
kristliga fullkomligheten. Dessa kongregationer äro
antingen religiösa kongregationer i egentlig mening
(lat. congregaliones religiösa), inom hvilka löftena
afges på lifstid och inför vederbörande öfverordnade
och som tillika erhållit påfvens bekräftelse, eller
sådana kongregationer, som ej kunna betecknas som
religiösa (lat. congregaliones ecclesiafslicce),
antingen därför att de sakna påflig stadfästelse
eller emedan löftena ej afges för lifstid och
inför vederbörande öfverordnade, eller emedan
ej alla tre löftena af-läggas. I vidsträcktaste
mening kunna som kongregationer betecknas äfven
alla kyrkliga sammanslutningar, hvilkas medlemmar
utan att binda sig genom löften föra ett gemensamt
lif under en öfverordnad efter bestämda regler för
uppnående af religiösa syften. Hvad kongregationernas
organisation angår - reglerad bl. a. genom Leo XIII:s
konstitution Conditce af 8 dec. 1900, modifierad
genom Pius X:s motuproprio af 30 juli 1906 -
är följande att märka. Tillstånd till bildande af
dylika sammanslutningar lämnas af påfven eller - med
hans med-gifvande - af vederbörande stiftsbiskop. De
manliga kongregationerna stå under ledning af en
af g e-neralkapitlet på lifstid eller för vissa år
vald, af vederbörande kardinalkongregation i ämbetet
bekräftad g e n e r a l s u p e r i o r; för de af
påfven stadfästa kommer därtill en kardinalprotek-t
o r. Kongregationens generalsuperior utnämner
provinsial- och lokalsuperiorer, såvida
de förre ej utses af provinsens valberättigade,
de senare af provinsialsuperiorerna. Biträdd af
assistenter, som med honom bilda generalrådet, hvilket
liksom generalkapitlet i vissa fall skall höras, har
generalsuperiorn högsta ledningen af kongregatio-nens
angelägenheter. På liknande sätt äro de kvinnliga
kongregationerna organiserade. Se Heim-bucher, "Die
orden und köngregationen der katho-lischen kirche",
I (2:a uppl. 1907), och Sägmuller; "Lehrbuch des
katholischen kirchenrechts" (2:auppl. 1909). -
Ofta användes ordet kongregation som beteckning för
förgrening inom en klosterorden. Vanligen äro dessa
sammanslutningar frukten af reformrörelser till
återupplifvande af strängare tukt och bättre anda
inom klosterlifvet. De första kongregationerna i här
angifna bemärkelse framträda inom benediktinorden, och
främst är därvidlag att nämna kluniacenskongregationen
(se C l u n y - r e-f orm en). Tridentinska
kyrkomötet föreskref, att alla från biskoplig
jurisdiktion fritagna kloster skulle sammansluta sig
i kongregationer. Ang. den franska lagstiftningen
mot klosterordnar och kongregationer se Frankrike,
sp. 1171-72. Efter revolutionen i Portugal (okt. 1910)
har där en liknande kamp öppnats mot kongregationerna,
och äfven i Spanien står frågan på dagordningen.
Med kardinalkongregationer förstås af påfven tillsatta
kommittéer af kardinaler för handhafvande af vissa
grenar af den kyrkliga centralförvaltningen. Dylika
kommittéer af tillfälligt slag hade redan tidigare
förekommit, men från 1500-talets midt skapas ständiga
kardinalkongregationer. Den första af dessa är
den 1542 inrättade inkvisitionskongregationen till
kätteriers utrotande (congregalio sancti officii
1. c. inquisitionis herelicce pravilalis). Genom
bullan Immensa ceterni af 22 jan. 1587 organiseras
ej mindre än femton dylika; under senare tid synes
antalet i allmänhet ha uppgått till 15-17. Genom
bullan Sapienti consilio af 29 juni 1908, som
omorganiserade hela den påfliga centralförvaltningen,
fastställde Pius X kongregationerna till följande:
1) Congregalio sancli officii, som ofvan nämnts
organiserad 1542, för mål rörande kätterier, aflat
m. m. - 2) C. consislorialis, bildad af Sixtus V
för beredning af konsistoricmål, för förvaltningen
af stift, som ej lyda under propagandan (se nedan),
prästseminarierna, kompetenskonfliktfrågor o. d. -
3) C. de disciplina sacramenlorum för mål rörande
sakramentens förvaltning. - 4) C. concilii,
efterträdare till den af Pius IV (1564)
organiserade con-gregatio cardinalium concilii
Tridentini inlerpre-twm, för mål rörande det
världsliga prästerskapets och församlingens tukt,
kyrkohögtidernas iakttagande, fromma stiftelsers
förvaltning o. s. v. - 5) C. ne-gotiis religiosorum
sodalium prceposila, stiftad af Sixtus V, för
ärenden rörande klosterordnar och kongrcgationer. -
6) C. de propaganda fide, definitivt konstituerad
1622, för frågor rörande missionen, fördelad på två
afdelningar, en för propagandan i allmänhet, en för
de unerade grekernas område. Se vidare Propagandan. -
7) C. indicis, bildad af Pius V, för frågor rörande
bokcensur -(se I n d e x). - 8) C. riluum för frågor
rörande kulten, bl. a. kanoniseringsfrågor. - 9)
C. cceremoniolis för frågor rörande ceremonier i
det påfliga kapellet och Vatikanen. - 10) C. super
negoliis ecclesice extra-ordinariis, upprättad af
Pius VII, för frågor rö-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
