- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
871-872

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstruktion, - 2. Språkv. - Konstruktionsdjup, skpsb. Se Hufvuddimensioner. - Konstruktionskåren. Se Flottans konstruktionskår. - Konstruktionsritning. 1. Mek., - Konstruktionsritning. 2. Skpsb.,

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

871

Konstruktionsdjup-Konstruktionsritning

872

framåt, genom att i en äldre ordform införa
förändringar, som skulle framkallats af yngre
språklagar, om ordet varit underkastadt verkningen af
sådana. Sålunda förutsätter t. ex. dö-dog ett äldre
*davja-*dov (med samma konjug. som fara-for). Genom
jämförelse mellan motsvarande ord i besläktade språk
kan man komma tillbaka till en gemensam grundform,
ur hvilken de särskilda språkens former utgått
genom divergenta utvecklingar under inflytande
af inom de olika språken verksamma ljudlagar,
analogier o. s. v. Så förutsätta de ny-skan-dinaviska
språkens sekkva, synke, sjunka, sjokka o. s. v. ett
fornskandinaviskt (samnordiskt) *senkva-och
kunna alla ur detta förklaras. På samma sätt kan
man konstruera ett ords indocuropeiska grundform
genom jämförelse mellan sanskrit, grekiska, latin-,
gotiska, forniriska o. s. v., ett ords ur-semitiska
form genom jämförelse mellan arabiska, hebreiska,
syriska o. s. v. Genom kombinerad konstruktion
bakåt och framåt eller helt enkelt genom att
iakttaga de allmänna lagarna för ljudmotsvarig-’
het mellan latin, tyska och svenska skulle man
kunna säga, att om lat. duco, ty. ziehen hade någon
motsvarighet i svenskan, så måste det svenska ordet
heta * ljuga-*ljög, äfven om man ej kände ordet från
isländska och folkmål. När man i dialektordböcker,
för att kunna lätta jämförelsen mellan olika folkmål,
tager det etymologiskt motsvarande högsvenska ordet
som uppslagsord, så måste med ledning af målets
och högsvenskans ljudlagar konstrueras högsvenska
motsvarigheter till de ord, som i högsvenskan sakna
sådan. Hade man i alla dialektordböcker orden så
uppförda under deras verkliga eller konstruerade
högsvenska "stickord", vore det lätt att i dem
finna ett ord, som man söker. Naturligtvis kunde
man bruka fornsvenska "stickord", men detta vore
mindre bekvämt. För att förklara sammanhanget
mellan två ordformer eller .ljudkombinationer, som
otvifvel-aktigt höra tillsammans, men ligga för långt
från hvarandra, för att den ena skulle omedelbart
kunna ha utgått ur den andra, nödgas man ofta
konstruera mellanformer, t. ex. lat. planus < *pljano
[lj = muljeradt /] < it. piano- giva (med hårdt g
som i danskan) < *djiva < sv. jiva. (Konstruerade
former utmärkas alltid, till skillnad från faktiska,
med en stjärna till vänster.) Strängt taget, äro
konstruerade former blott vetenskapliga, tekniska
formler för att i korthet uttrycka resultatet af
en undersökning. Huruvida de bakåt konstruerade
ur^ ariska, samgermanska o. s. v. grundformerna
funnits i verkligheten, beror på frågan, om
ett strängt enhetligt ur-ariskt, samgermanskt
o. s. v. språk verkligen existerat. Riktigheten af
en konstruerad form beror för öfrigt på, om vi för
ögonblicket fullständigt känna alla de faktorer,
som kunnat inverka på ordet. Stundom lyckas det
att få en konstruerad form påvisad i verkligheten
genom nya fynd, liksom upptäckten af Neptunus på
himlen bekräftade Le Verriers beräkningar. Som
konstruktioner skulle i själfva verket betraktas
äfven alla de rötter och stammar, med hvilka den
indoeuropeiska språkvetenskapen opererar, försåvidt
som de ju icke heller förekomma i det verkliga
språket, sådant vi känna det. Vanligen innefattas
de likväl icke under begreppet konstruktion. - b)
I syntaxen är konstruktion detsamma som r ek tio n:
ett ords (substantivs, adjektivs, verbs, adverbs)
förbindelse med ett substan^

tiv (eller som substantiv brukadt ord) i en viss
kasus eller med en viss preposition. Så konstrueras
t. ex. lat. similis med genitivus, sv. lyssna
med till eller på. Man brukar samma uttryck om
konjunktionens förhållande till verbet i den sats,
som af konjunktionen inledes, t. ex.: lat. priusquam
konstrueras än med indikativus, än med konjunktivus
alltefter betydelsen. "Konstruktion" uttrycker saken
riktigare än rektion: i själfva verket "styr" nämligen
icke det ena ordet det andra, utan de förenas på ett
visst sätt, emedan den talande i sitt inre fattar
deras inbördes förhållande under en viss synpunkt. -
3. Konstruktion brukas äfven i vidsträcktare betydelse
om satsens byggnad i det hela. 2. LU-

Konstruktionsdjup, skpsb. Se Huf vu d dimension e r.

Konstruktionskåren. Se Flottans konstruktion sk år.

Konstruktionslinje, skpsb. Se Konstruktionsritning 2.

Konstruktionsritning. 1. Mek., ritning öfver antingen
en maskin, mekanisk apparat, bro etc. i deras helhet
eller öfver delar af desamma i sådan utförlighet
beträffande framställningen, måttsätt-ningcn,
materialbeteckningen m. m., att ritningen kan i
förra fallet tjäna som sammanställningsritning
vid utarbetande af detaljer, ibland äfven som
ledning för montörer och hopsättare o. s. v., i
senare fallet däremot begagnas som arbetsritning
i verkstaden. - 2. Skpsb., en af fartygets
hufvud-ritningar. Fartygsskrofvet framställes
därå pro-jicieradt på tre mot hvarandra vinkelräta
plan, a? hvilka ett går vertikalt långskepps, ett
horisontalt och ett vertikalt tvärskepps. Dessa tre
projektioner kallas, profil-, plan- och spanlritning
(spantruta). För att noggrannare än hvad med dessa tre
projektioner är möjligt ange fartygets form tänker man
sig fartygsskrofvet skuret af tre serier hjälpplan,
hvarje serie parallell med ett af ofvannämnda
pro-jektionsplan. Skärningslinjerna mellan hjälpplanen
och fartygsskrofvet kallas konstruktionslin-j
e r och projicieras jämväl på profil-, plan- och
spantritningarna. Därjämte förekomma hjälpplan, som
ej äro parallella med något af projektionsplanen (se
D nedan). - Ju tätare hjälpplanen ligga inom hvarje
serie, desto noggrannare blir fartygets form bestämd
å ritningen. - Af konstruktionslinjerna förstås med
vertikaler (A) skärningarna mellan fartygsskrofvet
och vertikala långskeppsplan; vattenlinjer (B)
skärningarna mellan fartygsskrofvet och horisontala
plan, bland hvilka märkes konstruktionsvat-tenlinjen
(se d. o.; K. V. L.); spant (C) skärningarna mellan
fartygsskrofvet och vertikala tvär-skeppsplan;
diagonaler (D) skärningarna mellan fartygsskrofvet
och mot spantplanet vinkelräta plan, som skära spanten
såvidt möjligt vinkelrätt; diago-nalerna införas ej å
profilritningen samt visas å planritningen uppfällda
och ej projicierade. Samtliga ofvannämnda linjer äro,
såsom af fig. synes, buktiga å en af ritningarna
och räta å de andra, men därjämte förekomma äfven
s. k. dubbelböjda linjer, såsom relingslinjen (E)
och däckslinjen (F)» hvilka äro buktiga å alla
ritningarna. Konstruktionsrit-ningen uppgöres
ofta utan medtagande af själfva bordläggningen. På
konstruktionsritningen placeras vanligen profilen
upptill med förstäfven åt höger, planet därunder och
spantrutan till vänster om pro-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free