Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 1075-1076 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prof på korrektur ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läroverkshus helst böra byggas efter
korridorsystemet. Korridoren skall ega en bredd af 3
till 4 m. och lämpa sig till förvaring af lärjungarnas
ytterkläder. Den skall ha ett tillräckligt antal
fönster direkt utåt och bör icke framdragas mellan
två rader af rum på längre sträcka, än som motsvarar
längden eller bredden af ett klassrum. Hvarje
läsrum skall stå i omedelbar förbindelse med
korridoren. Emellertid har öfverstyrelsen medgifvit
ett och annat undantag från dessa föreskrifter.

Korrigenda. Se Corrigenda.

Korrigentia, med. Se Corrigentia.

Korrigera (-jera; lat. corrigere), rätta, förbättra;
göra rättelser i. Jfr Corrigenda, Corrigentia och Korrektur.

Korrobboree. ett slags dans. Se Australien, sp. 462.

Korroboration (af lat. con, med, och robur, styrka),
styrkande. - Korroborera, styrka, stärka.

Korrodera 1. Korradera (lat. corrodere), fräta,
framkalla korrosion (se d. o.).

Korrosion, Korrasion Zandrini (se Korrodera),
geol. Vid berggrundens förvittring bildas en massa
löst material, såsom grus, sand och slam; detta
bortföres af vinden, af floder, glaciärer o. s. v.,
hvarigenom underliggande delar af berggrunden
blottas; denna process kallas denudation. Men
vid bortförandet af det lösa materialet påverkas
också själfva den fasta underliggande berggrunden;
den af slipas, urholkas o. s. v., med ett ord
de transporterande krafterna hugga märken också
i berggrunden. Denna process sammanfattas under
beteckningen korrosion. 1) Glaciärisens korrosion
yttrar sig däri, att den berggrund, öfver hvilken isen
flyter fram, blir afslipad, glättad och försedd med
finare repor eller gröfre räfflor, gående i isens
rörelseriktning; korrosionen åstadkommes direkt
af den i isens bottenlag infrusna bottenmoränen,
som naturligtvis, också den, i sin tur undergår
en korrosion, i det dess stenar och block få
kanterna afnötta och sidorna försedda med kors
och tvärs gående hack eller längre repor. Om
isen flyter fram öfver en skroflig klippspets,
blir denna således afslipad, detta dock hufvudsakligen
på den ena sidan, den sida. hvarifrån isen kommer,
stötsidan. Detta korrosionsfenomen är ytterst vanligt
i Sverige, där de allra flesta klippor och hällar

Korrosion, (Efter färglagd bild å Geologkongressens i
Stockhoim 1910 märke.)

ännu bära spår af den mäktiga afslipning, som den från
våra högfjäll mot s. flytande kvartära landisen
åstadkom (se fig.). - 2) Floderna bortföra massor af
löst material, men bearbeta också flodbädden just
med hjälp af det transporterade materialet. Härvid
korroderas, glättas icke blott flodbäddens botten-
och sidoklippor, utan också de vid afslipningen
verksamma stenarna och blocken till rundad
flodklapper. I fuktigt tillstånd äro stenarna
glänsande glatta, i torrt däremot vanligtvis matta;
de sakna moränblockens repor och räfflor samt äro
bättre af rundade än dessa; i vanliga fall behöfver
man ej förväxla spåren af isens och af flodens korrosion. Kraftigast verkar
flodkorrosionen i vattenfallen, särskildt där
floden kan lösrycka stora block och använda dem
som murbräckor vid nedrifvandet af klippväggen
bakom fallet, eller där de nedanför fallet liggande
stenarna af det fallande vattnet bringas i roterande
rörelse, hvarvid de utsvarfva djupa hål, jättegrytor,
i klippan. Ett annat exempel på flodkorrosion se
vi i dessa slätslipade urholkningar i klippväggen
vid fallet, urholkningar, som man kunde kalla
skvalrännor eller nischer. - 3) Äfven bränningen
verkar korroderande. Klippan undermineras, delar af
densamma störta ned, slås sönder och slungas åter
mot klippväggen, hvarvid efter hand nya delar slås
loss och själfva snart nog komma till användning
vid bränningens anlopp mot kusten. Stenar kastas
af bränningen högt upp på klippan, de rulla eller
sugas tillbaka till strandlinjen samt afnöta under
sin färd ojämnheterna i klippgrunden, så att denna
blir slät, mattslipad, de utsvarfva också öppna,
stora strandgrottor i klippväggen. Strandstenarna
själfva korroderas samtidigt och bli ändtligen
omformade till de allmänt bekanta, vackert runda
klapperstenarna. Till sin natur är bränningens
korrosion ej skild från flodernas; slipytorna bli i
båda fallen af samma utseende. - 4) Vinden sätter
sanden i rörelse; hvarje sandkorn, som slår mot en
klippa, afrifver ett stoftkorn af densammas yta,
alltmer afrifves, klippväggen blir afslipad och
får en karakteristisk liksom fettartad glans,
som till skillnad ifrån de af bränning eller flod
framkallade korrosionsytorna bibehålles, äfven då
klippan torkar. Aldrig få dessa sand- eller vindslipade
klippor sådana räfflor som de af isen påverkade; ofta
kan man på desamma särskilja en starkare korroderad
sida, vindsidan, och en mera ojämn, skroflig,
läsidan. Lösa stenar, som påverkas af sandstormar, få,
om vindriktningen är konstant under en längre tid, två
eller flera jämna, afslipade ytor, som sammanträffa
i nästan raka kanter (pyramidalstenar, trekanter).
A. Hng.

Korrosiv (se Korrodera), frätmedel. Se Etsmedel.

Korrugera [-gera; lat. corrugare, tillskrynkla, af
ruga, veck, skrynkla], rynka, göra veckig. Korrugerad
plåt brukas till taktäckning.

Korrumpera (lat. corrumpere), fördärfva; skämma
; förleda till ondt; muta. - Korrumperad text, en
sådan, som fördärfvats genom främmande tillsatser. -
Korruption, fördärf; sedeförskämning; mutsystem;
mottaglighet för mutor, besticklighet.

Korruption. Se Korrumpera.

Kors. 1. a) Pinoredskap,
religiös symbol. Ordet, som uppkommit genom
en förändring af lat. crux, skrifves i den från
1200-talet härstammande väst-, götalagen crussa och
är där, liksom i latinet, femininum; i skånelagen
har det formen kross (jfr eng. cross). Långt före
medeltidens slut hade emellertid i Sverige, liksom
i andra nordiska länder, formen kors uppstått genom
en omflyttning af r och o. Hos romarna betydde
substantivet crux urspr. "pinoredskap" (jfr verbet
cruciare, "pina"). En romersk skald begagnar ordet
crux om klippan, vid hvilken den af draken hotade
Andromeda var fastbunden. Ordet crux ger således ingen
upplysning om formen. Detsamma gäller om det ord,
stauros, som i nya testamentets grekiska text

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>