Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korståg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhoppningar kvarlefde dock länge hos Västerlandets
folk tanken att befria Heliga landet ur de otrognes
våld, och många förslag framkommo rörande det sätt,
hvarpå detta borde ske, utan att dock omsättas till
handling.
För fullständighetens skull bör anmärkas, att äfven
de skandinaviska länderna deltogo i erläggandet
af de korstågstionden, som påfvarna utskrefvo,
och äfven ibland sände deltagare i korstågen till
Palestina. Berömdt är den norske konungen Sigurd
Jorsalafares korståg 1107–10, och 1152 utgick en ny
norsk expedition, som deltog i Askalons belägring
1153. Äfven underrättelsen om Jerusalems eröfring 1187
synes ha dragit nordiska korsfarare till Palestina,
och äfven i senare korsfärder nämnas skandinaver
som deltagare.
Korstågsrörelsen utgör, såsom ofvan antydts,
en väldig yttring af den asketisk-mystiskt
färgade religiositet, som tog sig uttryck i den
samtida kyrkliga reformrörelsen, i förening med
den krigiska äfventyrslystnad, som bl. a. gaf
upphof till normandstaterna rundt Europas västra
och södra kust. Den roll, som just normanderna
spelade i korstågsrörelsen, var därför ingen
tillfällighet. Som drifvande faktor af mindre
ideellt slag kom den gamla vikingalystnaden efter
byte, som hade svårt att finna sig till rätta i
Västerlandets mera ordnade förhållanden och därför
sökte friare spelrum i Orienten. "Medeltidens kyrkligt
asketiska tanke var korstågens själ, men den lefde
i en kropp af kött och blod, som gjorde sin rätt
gällande." Dock ha korstågens ekonomiska orsaker
säkerligen öfverskattats. Om någon öfverbefolkning i
det dåtida Europa kan man ej tala, och de italienska
städernas handelsintressen spelade visserligen senare
under rörelsens utveckling en viktig roll, men få
ingalunda betraktas som primär orsak.
Synnerligen genomgripande – och det på flera områden
– gestaltade sig korstågens följder, mest dock så,
att de främjade en utveckling, som redan begynt. Det
mål, som egentligen hägrat för deltagarna, Heliga
landets varaktiga befrielse från de otrogne,
vanns dock icke, ity att de korsfararstater,
som i Orienten grundlades, icke fingo någon lång
tillvaro. På det bysantinska kejsardömet utöfvade
korstågen ett försvagande inflytande, som banade
vägen för turkarnas frammarsch. Påfvedömet åter vann
i korstågsrörelsens begynnelse en högst betydande
makttillväxt, som med rörelsens aftynande gick
tillbaka. Hierarki och riddarväsen nådde sin högsta
blomstring. Genom öppnandet af nya handelsvägar
togo å andra sidan städerna och deras borgerskap ett
kraftigt uppsving, och särskildt lades grunden för
de italienska sjöstädernas uppblomstring på 1300-
och 1400-talen. För vetenskapen medförde korstågen
betydande landvinningar, såsom vidgad kännedom
om forntidens författare och en mera realistisk
metod. Vid sidan af den kyrkliga vetenskapen framväxte
nu en profan, som började aflösa den förra. Som
påtagliga bevis på korstågens kulturförmedlande
inflytande kvarstår en mängd arabiska lånord i de
moderna språken (tariff, amiral, arsenal, soffa
o. s. v.), liksom ock genom dem infördes till vår
världsdel åtskilliga där förut okända kulturväxter
(majs, ris, vattenmelon, aprikos o. s. v.).
Tilläggsvis bör framhållas, att i egentligaste mening
med korståg förstås härofvan skildrade härfärder till
Heliga landet, men att påfvestolen snart
började predika "korståg" mot sina eller kyrkans
fiender i allmänhet (albigenserna o. s. v.). Därjämte
användes termen för att generellt beteckna härfärder
företagna mot hedniska folk i omvändelsesyfte. I vår
egen historia omtalas flera dylika korståg både till
Finland och till Östersjöprovinserna.
Om våra dagars "korstågsrörelse" se Kristliga
studentvärldsförbundet.
Litt.: "Recueil des historiens des croisades"
(1841 ff.), Michaud, "Histoire des croisades" (3
bd, 1812–17; flera uppl.), Wilken, "Geschichte der
kreuzzüge" (7 bd, 1807–32), Riant, "Expéditions
et pèlerinages des Scandinaves en Terre-sainte au
temps des croisades" (1865), Röhricht, "Beiträge
zur geschichte der kreuzzüge" (2 bd, 1874, 1878),
"Geschichte der kreuzzüge im umriss" (1898), Kugler,
"Geschichte der kreuzzüge" (2:a uppl. 1891), Heyck,
"Die kreuzzüge und das heilige land" (1900), Bréhier,
"L’église et l’orient au moyen âge: les croisades"
(1907), och Stevenson, "The crusaders in the East"
(1907). För de olika korstågen se Sybel, "Geschichte
des 1. kreuzzuges" (3:e uppl. 1899), Röhricht,
"Geschichte des 1. kreuzzuges" (1901), Kugler,
"Studien zur geschichte des 2. kreuzzuges" (1866),
"Analecten zur geschichte des 2. kreuzzuges"
(1878) och "Neue analecten zur geschichte des
2. kreuzzuges" (1883), Riezler, "Der kreuzzug
kaiser Friedrichs I." (1870), Norden, "Das
papsttum und Byzans" (1903), Röhricht, "Studien
zur geschichte des 5. kreuzzuges" (1891), Kestner,
"Der kreuzzug kaiser Friedrichs II." (1870), Davis,
"The invasion of Egypt by Louis IX of France" (1899),
och Sternfeld, "Ludwigs des heiligen kreuzzug nach
Tunis 1270" (1896). Om korstågens följder se Heeren,
"Versuch einer entwicklung der folgen der kreuzzüge"
(1808), Prutz, "Kulturgeschichte der kreuzzüge"
(1883), och Heyd, "Histoire du commerce
du Levant au moyen âge" (2 bd, 1885, 1886).
T. H-r.
Korsun. Se Sevastopol.
Korsvirkeshus. Se Bostad, sp. 1263 och fig. å pl. II.
Korså, järnbruk med 6 lancashirehärdar och
räckverk med 2 vällugnar och 4 hammare, beläget
i Sundborns socken, Kopparbergs län, vid Korsån
(ett tillflöde till Storsjön i Gästrikland), som
förmedlar ångbåtsförbindelse med den 7 km. aflägsna
Korsåns station å Gäfle–Dala järnväg. Till bruket
höra äfven sågverk med 2 dubbla ramar och kantverk
samt tegelbruk, och under samma förvaltning som
K. lyda Ågs masugn och Svartnäs nedlagda järnbruk
i Svärdsjö socken. Taxeringsvärdet å K. bruk och
såg 115,000 kr., å Svartnäs bruksbyggnader, kvarn
och såg och kraftstation samt Ågs masugn och kvarn
181,500 kr. (1909). Tillverkningen af smältstycken vid
K. var 1901–05 i årligt medeltal 3,374 ton. – En såg
anlades vid K. 1747, och 1836 utfärdades privilegier
för K. bolag att där anlägga masugn och smide. 1838
förvärfvades bruket af Stora Kopparbergs bergslag,
som genom anläggning af en kombinerad ångbåts- och
järnvägsled satt bruket i förbindelse med såväl
Vintjärns grufvor och Ågs masugn som med Gäfle–Dala
järnväg. Vid bruket tillverkas sedan gammalt ett
berömdt ämnesjärn till fjäderstål, hvars stämpel
går under namnet "Diamond brand" i den engelska
marknaden. ,
Wbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
