- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
39-40

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

månader. Hvart 5:e år inskjutes en skottmånad om
29 dagar, hvarigenom ett sådant år får 383 eller
384 dagar. Året betecknas genom sin plats i en
cykel af 60 år, hvars epok är år 2697 f. Kr. År 1911
är sålunda det 48:e i 77:e cykeln. Emellertid kände
kineserna redan före år 300 e. Kr., att solårets
längd är 365 1/4 dagar, liksom nittonårscykeln länge
varit hos dem använd.

Grekerna synas urspr. ha haft ett månår med verkliga
månmånader, mellan hvilka tid efter annan insköts en
skottmånad. Sedermera, förmodligen under Solons tid
(594 f. Kr.), bestämdes, att månaderna skulle vara
12 och omväxlande ha 29 och
30 dagar, så att ett vanligt år därigenom erhöll
354 dagar. Året synes urspr., åtminstone hos
atenarna, ha börjat vid vintersolståndet,
sedermera omkr. tiden för sommarsolståndet.
Månadernas attiska namn voro Hekatombaion,
Metageitnion, Boëdromion, Pyanepsion, Maimakterion,
Poseideon, Gamelion, Anthesterion, Elafebolion,
Munychion, Thargelion och Skiroforion (skottåren
hade två månader med namnet Poseideon). För att
genom interkalation återföra månaderna till samma
årstider uttänkte man olika cykler, af hvilka de
äldsta synas varit Triëteris, bestående af tre
år, hvarunder en månad om 30 dagar insköts, samt
Oktaëteris, innehållande 8 år, hvarunder 3 månader
om 30 dagar insattes vid tredje, femte och åttonde
året af cykeln. En lämpligare cyklisk anordning
infördes af Meton (432 f. Kr.). Denna cykel,
som efter sin upphofsman ofta kallas Metons
cykel
, bestod af 19 år (grek. Enneadekaëteris),
af hvilka 7 voro skottår med 13 månader hvartdera.
Cykeln innehöll på detta sätt 6,940 dagar,
fördelade i 125 månader om 30 dagar och 110 månader om
29 dagar; de vanliga åren egde omväxlande 354 och 355,
skottåren åter 384 dagar. Denna cykel förbättrades
dels af Kallippos (330 f. Kr.), hvilken
fyrdubblade densamma, och från sista skottåret
borttog en dag (den s. k. kallippiska perioden
l. kalippiska cykeln omfattade sålunda 76 år), dels
af Hipparchos, som ytterligare fyrdubblade den och
borttog ännu en dag, hvarigenom den kom att omfatta
304 år med 111,035 dagar. – Årsräkning skedde i
Grekland dels efter arkonter (i Aten) eller eforer
(i Sparta), dels efter olympiader, bestående af 4 år
och med 8 juli 776 f. Kr. till epok. Med kristendomen
infördes i Grekland den julianska kalendern. –
Macedonierna synas haft en med grekernas i
hufvudsak likartad tidräkning. Denna utbreddes
genom Alexander den stores fälttåg samt användes
länge flerstädes i Asien och särskildt i Syrien,
med växlande månadsnamn och årsepok. Efter
Cæsars reform infördes i den macedonska tidräkningen
ett ordentligt solår.

Rörande romarnas äldre tidräkning finnas
blott sparsamma och delvis hvarandra motsägande
uppgifter. Året bestod ursprungligen af tio månader:
Martius, Aprilis, Majus, Junius, Quintilis, Sextilis,
September, October, November och December. Enligt
några hade dessa månader antingen 30 eller 31 dagar,
så att årets längd blef 304 dagar. Enligt andra åter
egde året 360 dagar, hvarvid månadernas längd kunde
variera, så att vissa egde mindre än 20, andra mer
än 35 dagar. Interkalationer skedde förmodligen
flera gånger och utan någon bestämd regel. Konung
Numa skall ha ökat året med ytterligare två månader:
Januarius och Februarius, hvilka
båda antagligen tillsattes vid årets slut. Därigenom
torde året ha erhållit 355 dagar, hvartill under
vissa år tillades en skottmånad. De vid dateringen
brukliga namnen kalendæ, nonæ och idus synas
ursprungligen ha hänfört sig till nymånen, första
kvarteret och halfmånen. Något senare (omkr. 450
f. Kr.) synes, efter grekiskt mönster, ha blifvit
införd en interkalation af 90 dagar under 8 år, dock
så, att dessa 90 dagar fördelades i fyra skottmånader
om 22 eller 23 dagar. Skottmånaden synes i regel
ha blifvit insatt i Februarius, före denna månads
slut. Därigenom erhöll skottåret omväxlande 377 och
378 dagar, så att fyra år blefvo = 1,465 dagar,
d. v. s. fyra dagar mer än fyra julianska år. På
grund däraf måste tid efter annan en skottmånad
uteslutas. Utförandet af interkalationerna
öfverlämnades åt pontifices (prästerna), som
dock ofta förforo alldeles godtyckligt, så att
stor förvirring i tidräkningen uppstod. Till af
hjälpande af denna förvirring införde Julius Cæsar,
med biträde af Sosigenes, en förbättrad tidräkning,
den s. k. julianska tidräkningen, julianska kalendern
l. gamla stilen. I Cæsars kalender egde månaderna
den ordningsföljd och den längd de ännu i våra dagar
bibehållit. Årets verkliga längd antogs till 365 1/4
dagar. Det bestämdes därför, att åren i allmänhet
skulle innehålla 365 dagar, men att hvart fjärde år
en skottdag skulle inskjutas, så att dessa år komme
att innehålla 366 dagar. Denna skottdag inskjutes
vid den 24:e dagen i februari månad, och då denna
dag hos romarna kallades ante diem sextum kalendas
martias
("dagen före sjätte dagen före 1 mars"), fick
skottåret hos dem namnet annus bissextus ("året med två
sjätte dagar"). Den nya tidräkningen började tillämpas
1 jan. 45 f. Kr., hvarigenom det föregående året (det
s. k. annus confusionis) kom att innehålla 445 dagar
(det räckte nämligen från 13 okt. 47 till 31 dec. 46
enligt vår datering). Sedermera ändrades, såsom
en hedersbetygelse åt Julius Cæsar och åt kejsar
Augustus, månadsnamnen Quintilis och Sextilis till
Julius och Augustus. Genom missförstånd af Caesars
bestämmelser gjordes dock till en början hvart 3:e år
till skottår i st. f. hvart 4:e. Augustus afhjälpte
detta fel genom att borttaga några skottdagar, så att
fr. o. m. år 8 e. Kr. allt blef rätt anordnadt. Då
Kristi födelse begagnas som epok för tidräkningen,
är det bestämdt, att skottåren skola inträffa på
de år, hvilkas årtal äro jämnt delbara med 4. Så
äro t. ex. enligt denna kalender åren 1600, 1700
och 1912 skottår. – Hos romarna fanns urspr. en
8-dagars-vecka, betingad genom de sedan urgammal tid
regelbundet återkommande marknadsdagarna (nundinæ),
men redan under Augustus förekommer äfven en af 7
dagar bestående vecka. – Årsräkning skedde hos romarna
dels efter årets konsuler, som dock först med år 152
f. Kr. tillträdde sin befattning 1 jan., dels efter
Roms grundläggning
(ab urbe condita) som epok. Denna
epok bestämdes dock af olika författare på olika sätt;
den allmännast antagna epoken var den af M. Ter. Varro
angifna, hvilken sammanfaller med 21 april 753 f. Kr.

Judarna synas urspr. ha bestämt sin tidräkning
genom omedelbar observation af månens faser;
sedermera infördes hos dem ett månår, fördeladt i 12
månader. Sin egentliga stadga erhöll dock den judiska
tidräkningen först långt efter Jerusalems

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free