Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 83-84 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krummedige (Krummedike), 1. Erik K. - Krummedige (Krummedike), 2. Hartvig K. - Krummedige (Krummedike), 3. Henrik K. - Krummedike. Se Krummedige. - Krummediker skans - Krumnosiga hafsnålen, zool. Se Hafsnålsläktet. - Krumpen. 1. Stygge K. 2. Otto K. - Krumslutning - Krumsnabeln - Krumstaf. Se Biskopsskrud. - Krumstycke. Se Krumtimmar. - Krumtimmer - Krung-khao. Se Ajudja. - Krupa - Krupp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt var 1824-43 predikant vid Ansgariuskyrkan
i Bremen. K:s mest kända arbeten äro hans
Parabeln (1805; 9:e uppl. 1876; "Parabler",
1866) och Bibelkatechismus (1810, 14:e uppl. 1875;
"Bibelkateches", 1827, 2:a uppl. 1833). Därjämte
utgaf han en mängd folkskrifter och andaktsböcker
(åtskilliga öfv. till svenska). - 2. Gottfried
Daniel K., den föregåendes broder, f. 1774, d. 1837,
var framstående predikant och ledare för ett strängt
predestinatianskt parti i Wupperthal. En stor mängd
af hans predikningar öfver både gammaltestamentliga
och nytestamentliga texter utgafs (en samling i svensk
öfv. "Dagligt manna för vandrare genom öknen",
1853). - 3. Friedrich Wilhelm K., son
af K. 1, reformert predikant, f. 1796, d. 1868 i
Potsdam, blef 1847 präst vid Trefaldighetskyrkan i
Berlin och 1853 hofpredikant i Potsdam. K. var afgjord
fiende till rationalismen, men en ifrig vän till den
evangeliska alliansen, det senare i motsats till
sin ofvannämnde farbroder. Bland K:s af originalitet
och fantasi präglade många arbeten (predikningar och
andra religiösa skrifter, af hvilka många finnas i
svensk öfv.) må här nämnas endast Elias der thisbiter
(1828, 6:e uppl. 1875; "Elias den thisbiten",
1851-52, 2:a uppl. 1877) och Elisa (1837-41;
"Elisa, Saphats son", 1853-55; 2:a uppl. 1882).
1-3. J. P.


F. A. Krummacher.

Krummedige (Krummedike), holsteinsk adlig
släkt, känd redan på 1100-talet, förgrenades på
1300-talet till Danmark och Sverige och utgick under
1500-talet.

1. Erik K., d. 1439, blef 1405 en af förmyndarna
för barnen till grefve Gerhard af Holstein och
kallades drots i Slesvig. Han var änkans, hertiginnan
Elisabets, mest inflytelserike rådgifvare och
intog 1411 Flensborg, som var i dansk ego; men 1414
öfvergick han till konung Erik af Pommern, blef danskt
riksråd 1417 och rikshofmästare 1424 samt användes
i de viktigaste beskickningar, bl. a. till konung
Sigismunds skiljedomstol i Budapest, samt vid mötena
i Kalmar 1436 och 1438. Tre af hans döttrar äktade
svenska stormän: Agnete riksrådet Sten Turesson
(Bielke), Margrete först riksrådet Ture Stensson
(Bielke), sedan drotsen Kristiern Nilsson (Vase)
samt Ebba Karl Kristersson (Vase). - 2. Hartvig K.,
den föregåendes son, d. omkr. 1480, blef 1445
fogde på Akershus och norskt riksråd och var det
danska partiets ledare (han främjade särskildt 1449
Kristian I:s val till konung, emot Karl Knutsson)
samt blef 1453 rikshofmästare. - 3. Henrik K.,
den föregåendes son, d. 1530, var 1489-1503 fogde
på Bohus och blef norskt riksråd. Om hans fejd med
Knut Alfsson se denne. Sedan denne härvid dödats
(aug. 1502), förflyttades K. till Holbæk och blef
äfven danskt riksråd. Han utmärkte sig i kriget mot
Sverige, intog 1507 Nya Lödöse, var 1507-18
fogde på Laholms hus, var 1510 högste befälhafvare
till sjöss och tillskyndade lybeckarna ett
kännbart nederlag vid Nakskov. 1517-19 var han
länsman på Varberg, aflägsnades för en ringa
försummelse af Kristian II och slöt sig därför
1523 till Fredrik I och arbetade för dennes
val till konung i Norge. Efter en strid med
Vincens Lunge blef han 1524 utstött ur norska
riksrådet, men återfick 1528 makt och värdighet.
1-3. E. Ebg.

Krummedike. Se Krummedige.

Krummediker skans, i Holstein nära Itzehoe, intogs
8 aug. 1658 af Karl X.
L. W:son M.

Krumnosiga hafsnålen, zool. Se Hafsnålsläktet.

Krumpen, dansk adlig ätt från 1300-talet, som utdog
med K. 2. - 1. Stygge K., d. 1551, blef magister i
Rostock, 1515 kungl. sekreterare samt
1519 koadjutor i Börglums stift (Vendsyssel)
och 1533 själf biskop. Han gjorde sig hatad genom
sin våldsamhet, girighet och osedlighet. 1523 var
han en af hufvudmännen vid upproret mot Kristian II
och sökte 1533 hindra Kristian III:s val
till konung. 1536-42 hölls han fången och var sedan
länsman på Asmildkloster vid Viborg. - 2. Otto K.,
den föregåendes broder, f. 1473, d. 1569, var
1520 anförare för danska hären vid tåget mot Sverige,
men lär ha öppet ogillat Stockholms blodbad. 1523
slöt han sig till Fredrik I och blef riksråd samt
ledde 1525 tåget mot Sören Norby på Gottland. 1533
tillhörde han det katolska partiet i riksrådet,
men under grefvefejden öfvergaf han 1534
fegt Tranekærs slott på Langeland, som han haft
i förläning sedan 1522, öfvergick till grefve
Kristofer och fick i stället Aalholm som län.
Sedan plundrades emellertid hans gods, och själf
fördes han fången till Mecklenburg. 1536 återkom han,
men miste sin plats i riksrådet till 1542. Han var
marsk 1554-67 och användes i flera diplomatiska värf.
l-2. E. Ebg.

Krumslutning, ett inom danska hären ända till 1881
brukligt straff, som bestod däri, att den skyldige
måste ligga i framåtböjd ställning, med händerna
bundna intill benen, i 48 timmar, dock ej längre än
sex timmar utan afbrott. Krumslutning var äfven till
1850 disciplinärt fängelsestraff.
C. R.*

Krumsnabeln, zool., namn på mindre korsnäbben (Loxia
curvirostra).

Krumstaf. Se Biskopsskrud.

Krumstycke. Se Krumtimmer.

Krumtimmer, skpsb. De timmer, af hvilka ett träfartygs
skrof sammansättes, äro dels rättimmer, hvilkas alla
sidor äro plana, dels krumtimmer med enkel böjning,
som ha två motstående sidor plana, men de öfriga bägge
sidorna buktiga, dels krumtimmer med dubbel böjning,
som ha alla fyra sidorna buktiga. Ett timmer eller
en planka, som icke genom böjning, utan medelst
tillarbetning blifvit formad till dubbel böjning,
kallas krumstycke.
J. G. B.*

Krung-khao. Se Ajudja.

Krupa, stad i kretsen Bihac, Bosnien, vid floden
Unna. 2,863 inv. (1895). Det är bekant genom turkarnas
nederlag där 1524. 1565 eröfrades det af turkarna.
(J. F. N.)

Krupp (urspr, en folklig benämning i Skottland,
troligen härledande sig från den med sjukdomen
följande gälla andningen), Strypsjuka, med., är en
häftig insättande förträngning af luftstrupen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>