Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsfisksläktet - Kungsflagga - Kungsfors - Kungsfågelsläktet - Kungsfåglarna - Kungsgamen - Kungsgrönt - Kungsgult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Kungsflagga-Kungsgult
260’
eller längre än den mjukstråliga. Kroppsformen är
något hög och hoptryckt, tämligen mycket påminnande om
abborrens, ögonen äro mycket stora och deras diameter
större än pannans smalaste del. Färgen är rödaktig. De
lefva i de tempererade trakternas haf såväl på norra
som på södra hal f klotet. I Skandinavien finnas tre
arter, af hvilka två tillhöra Sveriges fauna. Stora
kungsfisken (berg-
Stora kungsfisken (Sebastes marinus’).
koljan), S. marinus, når inemot l m. i längd och
öfver 5 kg. i vikt. Analfenan har 8-9 taggar. Den
är en nordlig fiskart, som norrut är anträffad vid
Spetsbergen, Grönland och Labrador samt ned till
New York på Amerikas östra kust. Söderut går den
ej långt, och den är vid Englands kuster, liksom i
Kattegatt och Öresund, dit den någon gång förirrat
sig, ganska sällsynt. Dess egentliga stamhåll i
Skandinavien är kusterna af västra och norra Norge,
där den är föremål för ej obetydligt fiske samt
både som färsk och saltad hålles för att vara en
af de läckrare fiskarterna. Synnerligast värderar
man hufvudet. Fisken bör ligga ett par dagar,
innan den tillagas, för att fettet skall "gå in
i köttet". Kungsfiskcn fångas på djupsnöre, med
sill till agn, på ett djup af från omkr. 60-150
famnar. Ver, som denna fisk benämnes i Norge, har
efter Jämtlandsbanans öppnande förts, inpackad uti
is, ned till Stockholm och andra städer i Sverige. -
En i Sverige förekommande art, lilla kungsfisken
(i Bohus län kallad sjökock, käring, berg-abborre),
S. viviparus, står mycket nära den föregående och
har af åtskilliga ansetts som unge till denna, men
skiljes från den i alla åldrar genom mindre antal
(6-7) strålar i analfenan, mera oren och fläckig
färgteckning m. fl. kännetecken. Den är mindre,
sällan öfver 30 cm. lång, samt synes lefva pä mindre
djupt vatten än den föregående. Den är anträffad
från Bohuslän till omkring trakten af Trondhjem
norrut och förekommer äfven vid nordamerikanska
kusten. Den anses sämre till smaken än den föregående
och är ej föremål för något nämnvärdt fiske. - Den
tredje arten, blåmunta kungsfisken, S. dactylopterus,
skiljer sig från de föregående därigenom, att käkarna
äro ungefär lika långa och underkäken ej liksom
hos dessa skjutande framom öfverkäken. Svalget är
svartblått. Simblåsa, som finnes hos de föregående,
saknas hos denna art. Dess egentliga hem synes vara
Mcdelhafvet samt Atlanten omkring Madeira; men den
anträffas äfven, märkvärdigt nog, vid norska kusten
ej så sällsynt ända upp till Finnmarken, ehuru den
saknas vid franska och engelska kusterna. Den är,
liksom föregående arter, en djupvattensfisk och föder,
liksom dessa, lefvande unirar. R. L.*
Kungsflagga. Se Befälstecken (äfven i Suppl.) och
Flagga, sp. 525.
Kungsfors, bomullsspinneri i örby socken, Älfs-
borgs län, vid Skcnc station å Varbcrg-Borås järnväg
och vid Viskan, hvars fall, den omkr. 16 m. höga
Kungsforsen, lämnar drifkraft medelst öfver-förd
elektrisk kraft. Spinneriet, som för några år sedan
tillverkade omkr. 420,000 kg. garn om året, tillhör
det 1898 bildade K. spinneri a.-b., som 1909 egde
jordbruksfastigheter om 0,335 mtl, tax.-v. 19,500 kr.,
samt annan fastighet med ett värde af 571,000 kr.,
hvaraf kraftstationen 140,000 kr.
Kungsfågelsläktet, zool. Se Kungsfåglarna.
Kungsfåglarna, Regulidce, zool, bilda en familj’ inom
tättingarnas ordning och fåglarnas klass. Tarserna
äro på sin främre sida till större delen täckta af
en hel skifva. Näbben är rät, spetsig, tunn och
hoptryckt; näsborrarna täckas af en enda, liten,
glcsstrålig fjäder. Vingarna äro medelmåttiga,
med första vingpennan liten. Kungsfåglarna, de
minsta fåglar, som finnas i Europa, äro lifliga
i rörelserna, strof va under större delen af
året i spridda flockar och under ständig, ehuru
dålig sång omkring i skogar och trädgårdar, kunna
klänga både ofvanpå och under grenarna, flyga med
lätthet, men endast korta sträckor, samt lefva af
insekter och puppor, som de uppsöka i barkspringor. -
Kungsfågel-släktet, Regulus, har glcshårig och yfvig
fjäderklädnad, tämligen höga ben och något klufven
stjärt. Af vanliga kungsfågeln,. R. crislahis
(se-fig.), är hannen tecknad på följande
sätt. öfre kroppsdelarna äro olivgröna, mer
eller mindre stötande i gråaktigt. Hjässan bär en
saffransgul, i midten rödgul, af svarta sidoband
infattad fläck. Öfver-gumpen är gulgrön, Vanliga
iung8fåKein (Btgulu* undre delarna ljusgrå,
cristatus).
med olivgrön anstrykning, magen hvitaktig, vingarna
svartbruna, med gröngula pennkanter samt något brokiga
af svart och-hvitaktigt, stjärten mörkbrun, med grön
gula pennkanter. Fågelns längd är 9 cm. Honan har
hjässan ljusgul. Ungen är på ryggen enfärgadt grå,
med grönaktig anstrykning, på hufvudet mörkt olivbrun
(utan fläck) och på undre kroppsdelarna hvitaktig,
stötande i grått. Denna art förekommer i hela Europa
samt norra Asien häckande i barrskogar. Den är i
Sverige stryk- (och flytt-)fågel. Kungsfågelns*
bo fästes vid en af de yttersta grenarna på nå^ot
barrträd och är väl doldt; det är mycket konstmässigt
byggdt. Dess tjocka väggar bestå ytterst af lafvar,
mossa, hår m. m., som väl sammanflätas; inuti är boet
bcklädt med små fjädrar. Äggen ära 8-10, rosenfärgade
och svagt vattrade. - B r an d-kronade kungsfågeln,
R. ignicapillus, skiljer sig från den föregående genom
pomeransgul hjässa, ett svart streck genom ögonen samt
ofvanför och under dem ett hvitt. Den är ej fullt
så stor som föregående art och minst bland Europas
fåglar, förekommer i mellersta Europas barrskogar
samt har tillfälligtvis anträffats i Danmark.
C. R. S.*
Kungsgamen, zool. Se Kamgamarna.
Kungsgrönt. Se Sch w e in fur t g rön t.
Kungsgult, kem. tekn., namn på allehanda gula
färger, t. ex. kromgult, auriprgmcnt m. fl.
P. T. C.*
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
