Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurdiska språket - Kurdistan - Kuré - Kureijat - Kureischiter - Kuren - Kurer - Kurera - Kureter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undanträngda af de nypersiska, helt olika bildade
formerna. Kurdiskan delar sig i några dialekter, af
hvilka kurmandj, den västliga och allmännaste,
kan betraktas som högspråket. En annan dialekt är
zaza, i nordligaste Kurdistan kring städerna
Palu och Musch vid öfre Eufrat. Den senares
största fonetiska skillnad från den förra är
konsonantförrådets ytterligare riktande med de två i
slaviska språk allmänna ljuden d’ (dj) och n’ (nj),
hvilka saknas i kurmandj. Den i östra Kurdistan,
i de persiska prov. Ardilan och Kirmanschahan,
talade dialekten kallas ofta guran (jfr Kurderna),
men dennas skillnad från de förra är ännu ej fullt
känd. Kurderna ega ett rikt förråd af sägner och
sånger, mestadels af krigiskt innehåll. Deras
mest berömde skald är schejk Ahmed, som lefde i
16:e årh. Men f. ö. är litteraturen ännu ganska
torftig. Nya testamentet utkom på kurdiska, tryckt med
armeniska typer, i Konstantinopel 1857. Den första
grammatiska bearbetningen af kurdiskan gjordes
af Garzoni (Rom, 1787), men först 70 år senare
upptogs detta studium af Rödiger och Pott. Jfr
Lerch, "Forschungen über die kurden" (1857–58),
Müller, "Kurmângi-dialekt der kurdensprache"
(1864), och "Zaza-dialekt der kurdensprache"
(s. å.), Jaba, "Dictionnaire kurde-français",
utg. af Justi (1879), Justi, "Kurdische grammatik"
(1880), Prym och Socin, "Kurdische sammlungen"
(1887–90), Jusuf el-Chalidi, kurdisk-arabisk ordbok
(Konstantinopel, 1892), Makas, "Kurdische studien"
(1900), de Morgan, "Mission scientifique en Perse,
V: Études linguistiques" (1904), Schech Ahmed från
Geziret ibn `Omar, "Kurdischer diwan" (utg. af
Hartmann, 1901), Mann, "Kurdisch-persische
forschungen" (1906 ff.) samt Geiger och Kuhn,
"Grundriss der iranischen philologie", I (1895–1901).
H. A. (K. V. Z.)
Kurdistan, "kurdernas land", ett område med ej fullt
bestämda gränser i asiatiska Turkiet och nordvästra
Persien, hvilket dock ej bebos uteslutande af
kurder, utan äfven af armenier och andra asiatiska
folkstammar. Det turkiska K., trakten kring mellersta
Eufrat och öfre Tigris, omfattar vilajeten Diarbekr,
Mamuret ül Aziz, Bitlis och Van, men kurder bo
dessutom i delar af vilajeten Erzerum, Aleppo
och Mosul, och det persiska K. sydvästra delen
af prov. Aserbeidjan och västra delen af Ardilan
till floden Kercha, hvadan K. i sin helhet utgöres
af Irans västliga bergstrakter mellan 39° och 34°
n. br. äfvensom östra ändan af Taurusbergen, hvilka
på Armeniens södra gräns, mellan 39° och 37° n. br.,
ansluta sig till Irans berg. Landet har karaktären af
ett kcdjebergsland med vidsträckta högslätter mellan
kedjorna. Mot s. v. bli bergen lägre och öfvergå
där i den mesopotamiska slätten. Hufvudfloder äro
Tigris och dess bifloder Sab och Dijala, Murad Su l.
Östra Eufrat samt Chabur, som vid El-Busera (se
Kirkesion) faller ut i Eufrat. Sjöarna Van och
Urmia samt de små Göldžik, Archag m. fl. ligga inom
kurdernas område. Ett land, som likt K. sträcker sig
öfver 5–6 breddgrader och växlar i höjd ö. h. från
300 till 3,000 m., har naturligtvis ett olikartadt
klimat och en mångfald af produkter. I norra delen
är vintern mycket sträng, men sommaren vacker,
med måttlig värme. Barrskogarna i n. aflösas i
s. af en sydländsk växtlighet, där oliv-, citron-
och granatträden ge rika skördar. I allmänhet är
marken
rikt vattnad och till följd däraf mycket
bördig. Mineralriket lämnar silfver, koppar, stenkol,
nafta och petroleum. Jämte kurderna (se d. o.), som
bilda hufvudmassan af befolkningen, bo i K. armenier
(i nordvästra delen), araber (i s. ö.) samt perser,
turkar och judar. De viktigaste städerna äro Bitlis,
kurdernas egentliga hufvudort, s. ö. om sjön Van,
Diarbekr och Mardin, alla i turkiska K., samt
Kirmanschahan i persiska K. – Turkarna kommo i
besittning af sin del af K. delvis redan 1470, dä
konungariket Trabezon föll, delvis genom eröfringar
1837–47.
(J. F. N.)
Kuré, jaktv. Se C u r é e.
Kureijät, ruiner i moabiternas land ö. om Döda hafvet
mellan Attarus och Dibän, det forna Kerioth, öfver
hvilken Jeremias (48: 24) uttalar straffdomen.
Kureischiter 1. Koreischiter hette en arabisk stam,
som i 5:e årh. e. Kr. tillskansade sig uppsikten öfver
helgedomen i Mekka (se K å b a) och därmed öfvermakten
i El-Hedjas. Muhammed tillhörde denna stam. Enligt
den arabiska traditionen, som dock i denna punkt
säkerligen är oriktig, skall den kureischitiska
dialekten ha lagts till grund för den första
redigeringen af koranen. K. V. Z.
Kuren. Se Ku Ids j a 3
Kurer (lettiskt kuri, litauiskt kiirszei, ry. kors,
lat. clwri och curii), de ursprunglige inbyggarna i
det efter dem benämnda landet Kurland, voro sannolikt
ett med esterna och livcrna nära besläktadt folk af
finsk-ugrisk ras, enl. andra livernas förfäder. Vid
början af den historiska tiden synas de ha bebott
de norra och västra delarna af nämnda länder, det
s. k. egentliga Kurland, Kur-Seme (till skillnad
från Scmgallen), med det nuv. Goldingen till
hufvudort. Kurerna undanträngdes och utrotades af
letterna, men deras namn har ännu bibehållit sig
dels i inskränkt mening som inhemsk benämning på
den lettiska befolkningen å Kurische nehrung, dels
i vidsträcktare bemärkelse som likbetydande med
letter i allmänhet. (Jfr Letter.) Den latinska
formen chori förekommer först hos Adam af
Bremen, formen curii först hos Saxo Grammaticus.
H. A.*
Kurera (lat. cwr«re, ha omvårdnad om), bota,
återställa från sjukdom.
Kureter (grek. Kov^fjrs?), firek. myt., demoniska
väsen, besläktade med korybanter och daktylor.
Kureter, dansande kring spenabarnet Zeus, relief
på ett altare å Kapitolium, Kom.
Liksom dessa höra de till Rhea Kybeles omgifning,
men sättas äfven i förbindelse med den kretensiske K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
