- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
435-436

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kväkare - Kvälja dom - Kväljning - Kvænangen - Kvænangsbotten - Kvænangsdalen - Kvænangsfjord - Kvænangstinderne - Kväner - Kvänum - Kvästlafve - Ky.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mysticism. Då inemot 10,000 kväkare förklarade
sig för honom, bildade motpartiet ett samfund
af s. k. evangeliska vänner (eng. evangelical
friends
), som genom att erkänna skriftens normativa
auktoritet sökte ett värn mot rationalistiska
och panteistiska konsekvenser af läran om det
inre ljuset. I Amerika finnas alltså nu fyra
kväkarsamfund, af hvilka de ortodoxa "vännerna"
äro talrikast. Kväkarnas antal har minskats; 1908
utgjorde de inalles 1,103 församlingar med 119,176
medlemmar. I förhållande till sitt antal åtnjuta de
emellertid stort inflytande och äro öfverallt mycket
högt skattade. I England har kväkerismen, trots sina
bekännares yttre välstånd, alltifrån senare hälften
af 1700-talet (omkr. 60,000 medl.) befunnit sig i
ett långsamt, men stadigt aftagande, som först de
sista åren hejdats; 1906 utgjorde de 17,442 medl. I
Norge, Holland, Holstein och särskildt i Hessen ha
kväkarna till en tid vunnit anhängare. I Australien
funnos 1900 omkr. 8,000 kväkare. Nära besläktade
med den ursprungliga entusiastiska kväkerismen
äro de s. k. jumpers (se d. o.) och shakers (se
d. o.). Litt.: se art. Barclay, Fox, Penn och "The
american church history series", bd 12, "Friends
(Quakers)", 1894; J. Winsor, "Critical history
of America" (1881-88), W. Wilson, "A history of
the american people" (5 bd, 1906), L. W. Bacon,
"A history of american christianity" (1897; bd 13
i ofvannämnda serie), E. Kalb, "Kirchen und sekten
der gegenwart" (2:a uppl. 1907), G. von Bosse,
"Die kirchlichen verhältnisse in den Vereinigten
Staaten" (1905), Th. Sippell, "Über den ursprung
des quäkertums" (1910). Se äfven den i art. England
(Kyrkliga förhållanden) åberopade litteraturen.
H. W. T. (Hj. H-t.)

Kvälja dom. Se Domkval.

Kväljning, med., den känsla af obehag, som föregår och
åtföljer kräkning (se d. o.). Stundom använder man
ordet kväljning för att beteckna kräkningsrörelser,
som ej medföra uppstötning af maginnehåll. J. E. J-n.

Kvænangen, härad i Tromsö amt, kyrksocken under
Skjervö pastorat. 2,093 kvkm. 1,874 inv. (1910),
till största delen lappar; norrmän utgöra knappt
1/4 af hela befolkningen. "Vid midten af 1800-talet
idkades där någon bergverksdrift under Altens
verk. K. sträcker sig längs Finnmarkens amt rundt om
Kvænangsfjorden, som från n. v. mot s. ö. skär in
i landet till en längd af 55 km.; på sina ställen
är den 15 km. bred. Den utsänder flera sidoarmar,
bland hvilka märkas Olderfjord, Reinfjord,
Jökelfjord, Lille Altenfjord
och Burfjord;
innerst bildar den bukten Kvænangsbotten,
där Kvænangsdalen mynnar ut. Med sina mäktiga
fjällformationer och sina dalkjusor, där man finner
en säregen vegetation, hör K. till norra Norges mest
karakteristiska trakter. Till de mest framstående
partierna i detta alplandskap räknas Kvænangstinderne,
som på den öfver fjorden tvärt uppstigande
terrassen med sina spetsar och taggar i en enda rad
afteckna sig branta och otillgängliga med evig snö
och jöklar i de mellanliggande rämnorna och sänkorna.
O. A. ö.

Kvænangsbotten. Se Kvænangen.

Kvænangsdalen. Se Kvænangen.

Kvænangsfjord. Se Kvænangen.

Kvænangstinderne. Se Kvænangen.

Kväner. 1. Enligt Egil Skallagrimssons saga
sammanträffade Thorolf Kveldulfsson på sin
skattekräfningsresa bland lapparna vintern 873-874
med. sändebud från kvänernas konung Faravid, hvilken
bad honom om hjälp mot karelerna, som härjade i hans
land; detta land låg mellan Hälsingland och Finland,
nedanför Finnmarken. I konung Alfreds angelsaxiska
bearbetning af Orosius’ världshistoria från omkr. 893
skildrar vidare hålogalänningen Ottar sin hemtrakt
(norska Nordland), midt emot hvars norra del, där
landet är mycket smalt, på andra sidan fjällen
Kvänland ligger. "Kvänerna härja stundom hos
norrmännen, i det de fara öfver dessa fjäll, och
stundom norrmännen hos dem; och där finnas mycket
stora sjöar på andra sidan fjällen, och kvänerna
bära sina skepp öfver land till sjöarna och härja
därifrån hos norrmännen; de ha mycket små och lätta
skepp". Af mindre betydelse äro uppgifterna i några
andra medeltidskällor, där kvänerna bl. a. i följd
af namnets likhet med ordet kvinnor sammanblandas
med sagornas amasonex. Viktigare är den danske
konungen Sven Estridssons berättelse hos Adam
af Bremen (omkr. 1070), hvari han, som under sin
ungdom gjort krigstjänst hos svenske konungen Anund
Jakob, skildrar, huruledes det från bergen brukar
komma ned på slättbygden ett slags människor, som
äro af medelstor växt, men så starka och viga, att
svenskarna därutinnan knappast kunna mäta sig med dem,
och en gång om året eller h vart tredje år komma de
hastigt fram, ovisst hvarifrån; om man då icke af
alla krafter står emot dem, ödelägga de hela trakter
och draga så tillbaka igen. Namnet kväner förekommer
endast i isländska och norska källor och torde vara
ett v. om Kölen gifvet och endast där begagnadt namn
på dessa människor; dess betydelse är okänd, och
det ofta påstådda sambandet med finska kainulainen
("invånare i slättlandet vid Bottniska viken") och
stadsnamnet Kajana är obevisligt. De gamle kvänernas
nationalitet har varit föremål för mycken diskussion;
förmodligen voro de finska skogsströfvare af samma
slag som de, som i något senare tid lade under sig de
finska "erämarkerna". Man har nog också att i dem se
birkarlarnas (se d. o.) förfäder. Jfr K. B. Wiklund,
"Om kvänerna och deras nationalitet" (i "Arkiv
för nord. filol.", bd 12), och K. Grotenfelt,
"tlber die alten Kvänen und Kviln-land"
(i "Annales acad. scient. fenn." B, bd 1). -
2. Norskt namn på de i norra Norge sedan början
af 1700-talet inflyttade finnarna. Äfven under
1500- och 1600-talen begagnas i norska handlingar
detta namn för finska kringströfvare, och det
är kanske troligt, att det äfven sammanhänger
med den äldre medeltidens likalydande folknamn,
l o. 2. K. B. W.

Kvänum, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. 2,928
har. 1,076 inv. (1909). Annex till Norra Vånga,
Skara scift, Vånga kontrakt.

Kvästlafve, sjöv., ett å örlogsfartyg under
vattenlinjen beläget, urspr, med lafvar inredt rum,
hvarest sjuka och sårade (de "kväste") vårdades under
strid. Till k västlafve är merendels det yttre rum
afsedt, där vanligtvis utvägningen af besättningens
proviant försiggår och hvarifrån man inkommer
till fartygets olika proviant- och förrådsrum.
R. N.*

Ky., förkortning för nordamerikanska staten Kentucky
(jfr Ken.).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free