Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagbok - Lagbro - Lagbyrån - Lagdömme - Lage, jur. - Lage, stad - Lagena - Lagenaria - Lagens analogi. - Lager. 1. Bot. - Lager. 2. Geol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagbro-Lager
820
den och andra omständigheter på olika tider hos olika
folk. Bland äldre, mera betydande kodifikatio-ner
är den babyloniske konungen Ham murabis lagbok
från tiden omkr. 2250 f. Kr. den äldsta kända, men
kodifikationer torde ha funnits hos äfven andra
antika kulturfolk, sannolikt äfven hes aztekerna
i Central-Amcrika. Den förnämsta af alla dessa är
dock den, som Justinianus företog af romerska rätten
(jfr Justinianus och Eomerskrätt). I det moderna
Europas kulturstater finnes i allmänhet rätten
kodificerad. Endast England gör undantag. Den engelska
rätten utgöres nämligen dels af genom prejudikat
ytterligare utbildad sedvanerätt (common la w), dels
af en fortlöpande serie af särskilda förordningar
(statute law). I Frankrike, där förut ingen enhet i
rätten fanns, i det att i det sydliga Frankrike (pays
du droit écrii) romersk rätt gällde, under det att
i det nordliga (pays du droit coutumier) på germansk
grund hvilande scdvanerätt var rådande, började under
revolutionstiden ett lagstiftningsarbete, hvars första
frukt var Code civil des francais (Code Napoleon,
1804), som efterföljdes af Code de procedur e civile
(1806), Code de commerce (1807), Code d’instruction
criminelle (1808) och Code pénal (1810). Se vidare
Gode. Efter franskt mönster ha äfven öfriga romanska
stater förskaffat sig egna kodifikationer. - I
Tyskland finner man väl mindre kodifikationsförsök
redan från en tidigare period. Men i större skala
började kodi-fikationsarbetet kort efter midten af
1700-talet i de större staterna. Bland de viktigaste
af dessa kodifikationer äro Allgemeines landrechl f
ur die preussi-schen staaten (1794) och Österrikes
Allgemeines biir-gerliches gesetzbuch (1811). I
senare tider har, sedan efter Tyska förbundets
upplösning, 1866, Nord-tyska förbundet bildades och
efter det fransk-tyska kriget 1870-71 det nya Tyska
kejsarriket upprättades, en gemensam lagstiftning för
en stor del af Tyskland börjat, hvilken omfattar dels
strafflag, dels processlagar, dels slutligen genom
den 1896 antagna, fr. o. m. l jan. 1900 gällande
Biirgerliclies gesetz-buch allmän civillag. Äfven i
Schweiz har en gemensam lagbok kommit till stånd. -
De nu gällande lagböckerna för de skandinaviska
länderna äro: för Sverige (och Finland) Sveriges
rikes lar) (se d. o.), hvilken, antagen på riksdagen
1734 och stadfäst 23 jan. 1736, utgör resultatet af
den år 1686 tillsatta stora lagkommissionens arbete,
för Danmark Kong Kristian den femtes danske lov, af
1683 och för Norge samme konungs Norske lov (1687).
I.L.*
Lagbro, mek. Se Hammarställning.
Lagbyrån, en 1872-74 i Justitiedepartementet
anordnad byrå (kommission) med tre ledamöter,
som hade att under justitiestatsministerns ledning
utarbeta lagförslag samt granska och med anledning
af förekomna anmärkningar omarbeta sådana äfvensom
i Högsta domstolen föredraga frågor om stiftande,
upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar
och författningar. Med 1875 års ingång aflöstes
lagbyrån af Nya lagberedningen (se Lagberedning),
men sedan denna med år 1894 upphört, inrättades åter
inom Justitiedepartementet en lagbyrå, som fungerade
1895-1902. Äfven denna lagbyrå räknade tre ledamöter
och stod under departementschefens omedelbara ledning
samt hade att enligt hans anvisningar biträda vid
utredande af lagstiftningsfrågor
och upprättande eller revision af lagförslag. I
sin ordning fick denna lagbyrå lämna rum för
den nuv. Lagberedningen. I motsats till de mera
själfständigt arbetande Lagberedningarna ha
Lagbyråerna, som måst låta sina förslag närmast
återge vederbörande departementschefs åsikter,
ansetts vara på sin plats vid de tillfällen, då
lagstiftningsarbetet väsentligen varit inriktadt
på lagförändringar, i afseende på hvilka förarbeten
förelegat, eller då i allmänhet fråga varit om arbeten
af mindre omfattning. Lagbyråerna ha emellertid utfört
förarbeten till åtskilliga ganska betydelsefulla
lagar, såsom lagfarts- och intcckningsförordningarna
16 juni 1875, lagstiftningen l juli 1898 ang. äkta
makars egendomsförhållanden, lagen 10 maj 1901 om
inteckning i fartyg, lagarna 14 juni 1901 ang. ändring
i vissa delar af rättegångsbalken och utsikningslagen
m. fi. c- G. Bj.
Lagdömme, no., i Norge lagmannens jurisdik-tionsområde
(se L a g m a n d s r e t). I rättshistorien
begagnas ordet (ehuru okändt i äldre norska) som
beteckning för de af flera fylken under medeltiden
bildade tingsföreningarna, urspr. 4 (Eidsivatings-,
Frostatings-, Gulatings- och Borgartingslagcn), en
tid genom delningar 12, slutligen (efter Bohusläns
afträdande till Sverige) 10.
Lage, jur,, detsamma som agio (se d. o.).
Lage, stad i furstendömet Lippe, vid Werre. 5,499
inv. (1905). Socker-, stål- och möbelfabrikation. _
J. F. N.
Lägena, anat. Se Hörselorgan, sp. 286, jämte fig. 3 c.
Laoenäria Ser., bot., växtsläkte af
fam. Cucur-bilacece med en art, Lagenaria
wilgaris Ser., k a-labass- 1. kalebasspumpan,
flaskkurbitse n. Denna pumpa, härstammande
från Gamla världens tropiker, odlas numera i
de flesta tropiska länder, hufvudsakligen för
de stora frukternas fasta, hårda skal, hvilka
allmänt användas som flaskor (se fiff.) eller
skålar till förvärmt: af mjölk och andra drycker
samt till förfärdigande af piphufvud. De omogna
frukterna af vissa va-rieteter äro ätliga. Fröna
voro förr officinella, Semina Cucurbitce, och hörde
till de s. k. Semina quaituor jritjida major a,
till hvilka f. ö. hörde frön af melon, gurka och
vattenmelon. De innehålla olja och växtslem samt
nyttjades till beredande af en simmig dryck, som gafs
mot lidanden i urinvägarna. Jfr C r e s c e n t i a.
O. T. S. (G. L-m.)
Lagens analogi. Se Analogi, jur.
Lager. 1. Bot. Se L au rus. - 2. GeoL, en af två
parallella eller nästan parallella ytor (skiktytor)
begränsad bergarts- eller jordartsmassa, som
har ojämförligt mycket större längd och bredd än
tjocklek och som i de flesta fall blifvit bildad
genom materialets (sand och lerslam m. m.) småningom
skeende afsättning ("aflagring") ur vatten, antingen
på bottnen af sjöar och haf eller på låga kuststräckor
eller ock på jämna marker genom där framrinnande
floders öfversvämningar. Afståndct mellan de båda
plana begränsningsytorna hos ett lager kallas dettas
mäktinhct (tjocklek). Denna kan hos olika lager vara
Frukt af kalabass-pumpan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
