Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landgille - Landgren, Lars - Landgång - Landgångsbryggor - Landgångspenningar - Landhafre - Landhusholdningsselskab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanblandade med jordeboksräntan, hvarvid
dock den räntepost, som motsvarade landgillct,
i jordebokcn särskildt utmärktes. I de senast
upprättade jordeböckerna ha de upptagits inom
kolumn under titel landgille och med angifvande
af landgilletagaren. Åtskilliga kyrkojordar och
landgillen föiekomma emellertid, särskildt i Halland,
som ej återfinnas i jordebokcn. Ifrågavarande
landgillen växla betydligt till beloppet och
uppgå ofta endast till ett par öres värde. Genom
senaste tiders lagstiftning har beredts möjlighet
till aflCsning af de till kyrkor samt prästerskap
och klockare utgående landgilicna, och därvid har
förfarits olika, allteftersom landgille utgår 1)
för sådana, kyrkor tillhöriga, till läge och areal
kända jordar, hvilka enligt gällande författningar
skola brukas under visst hemman, eller 2) för sådana,
kyrkor tillhöriga, inom vissa hemmans egoområde
befintliga jordar, hvilkas läge i öfrigt numera icke
är kändt, eller 3) af hemman eller lägenhet, utan
att, såvidt nu är kändt, rätten till deras uppbärande
motsvaras af cgandcrätt till jord. Se närmare härom
k. kung. 20 nov. 1908 ang. försäljning af vissa
kyrkolägcnheter i Skåne, Halland och Blekinge,
hvilken åsyftar landgillen af andra och vissa af
första gruppen, samt k. förordn, s. d. ang. upphörande
af det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge
utgående landgille, hvilken afser land-gillen af
sista gruppen. Upphörandet af sådana landgillen af
första gruppen, hvarå nämnda kungörelse ej syftar,
har ansetts böra få bero på öfverenskommelse i
hvarje särskildt fall. I en särskild förordning af
20 nov. 19C8 stadgas ang. friköp af landgille och
"ränta i följd af skatteköp" vid de s. k. Halländska
kyrkohcmmancn (se d. o.). – Benämningen landgille
har ej varit okänd äfven i gamla Sverige, såsom
Öster- och Västergötland. Sålunda utgå från de
Skara domkyrka tillhöriga kyrkojordarna fortfarande
afgälder i spannmål och smör, hvilka afgälder
kallas landgille och till beloppet bcstämts genom
särskilda skattläggningsåtgärdcr. Jfr Landskyld.
C. v. O.
Landgren, Lars, biskop, teologisk författare, f. 14
april 1810 i Öster-Våla socken, Västmanlands län,
d. 30 mars 1888 i Härnösand, blef 1827 student
i Uppsala och 1833 filos, magister, utnämndes
1835 till apologist vid Uppsala katedralskola,
tog 1838 teol. kandidatexamen och förord-nadcs
1839 till skolrektor i Hudiksvall. 1842 blef han
kyrkoherde i Delsbo pastorat af Uppsala stift, 1845
kontraktsprost, 1860 teol. doktor och 1876 biskop i
Härnfsands stift. L. var led. af prästeståndet vid
riksdagarna 1856-58 och 1862-63, tillhörde 1867-68
riksdagens Första kammare och bevistade kyrkomötena
1868 (som ombud för Uppsala stift)", 1878 och
1883 (som själfskrifven led.). Han var hedersled,
af Vitt. h-st. o. ant. akad. (1878) samt led. af
Vet. akad. (1884) och Nordiske oldskriftselskabct i
Köpenhamn. L. var en mycket flitig skriftställare.
Bland hans teologiska arbeten må nämnas Grunddragen
till läran om dopet (1855; 2:a uppl. 1859),
Grund dragen till läran om kyrkan (1856; 2:a
uppl. 1874), Grunddragen till läran om helgelsen
(1861), Grunddragen iill läran om Gud (1865) och
Grunddragen till läran om rättfärdiggörelsen (1869). Åt
missionen egnade han ett stort verk, Öfversigt af de
protestantiska missionernas uppkomst och närvarande
tillstånd (4 bd, 1871-72). Strödda predikningar och
tal utgafvos 1888-89 i 2 dlr efter hans död. En hel
del småskrifter och biskopliga uttalanden i skrift
egnade han åt sektväsendet, folkundervisningen,
sociala och sedliga förhållanden. De viktigaste af
dithörande smärre alster rörande folkuppfostran äro
hans ajh. Bränndnskriget (i "Läsning för hemmet"
1874), Midsommardagen i Gammelsträng eller Allmogen
och folkskolan (1870), Folkskolan och kristendomen
(s. å.). Dit kan äfven räknas hans dialog på
delsbomålct i slutet af Uppränning till en grammatik
för Delsbomålet (1882; 2:a uppl. 1870), jämte det 1860
af honom grundade Hälsinglands fornminncssällskap
den förnämsta frukten af hans oförtrutna intresse
för fornsed och fornminnen. L:s mäktiga och kantiga
personlighet satte djupa märken, hvarhelst han
verkade. Ingen svensk kyrkoman under 1800-talet
visar som L., hur själavården icke kan isolera
sig, utan, om den fattar sin uppgift tillräckligt
konkret och grundligt, kommer i beröring med
alla områden af folklifvct och bildningen. Se
V. Carlgren, "Biskop L. Landgren" (1908).
N. S.
Landgång, skpsb., ett af plankor eller bräder
sammanfogadt, flyttbart plan, som tjänar att förena
ett fartyg med land eller med ett annat fartyg. Större
landgångar förses vanligen med räck. C K. S.
Landgångsbryggor, krigsv. Se Koppel 2, sp. 999.
Landgångspenningar, sjöv. 1. För sjökadetter
består staten s. k. landgångspenningar,
hvilka omhänderhafvas af fartygschefen utan
redovisningsskyldighet. De beräknas till 15 öre
pr dag för hvarje kadett från embarkerings- till
afgångsdagen. – 2. Ett visst öfverenskommet
penningbelopp pr dag, hvilket befälhafvare å
handelsfartyg i främmande hamn får tillgodoräkna sig
som ersättning för de utgifter, som han för fartygets
räkning nödgats vidkännas. Förekommer numera sällan.
L. H.
(H. W–l.)
Landhafre, landtbr. Se Hafre, sp. 996.
Landhusholdningsselskab, Det kongelige danske,
stiftades 1769 för att befordra landtbrukets
och öfriga näringars utveckling, särskildt genom
utdelande af belöningar såväl för teoretiska arbeten
som för rent praktisk verksamhet. Dess egentlige
upphofsman var K Martfelt, som äfven blef dess
förste sekreterare (1769–87). Sällskapets förste
president var statsministern J. H. E. Bernstorff,
och bland de senare böra ihågkommas J. K. Drewsen,
J. Collin, B. S. Jörgensen, E. Tesdorpf och
N. J. Fjord. Sällskapet höll sig utanför den
strid, som föregick de stora "landboreformerna",
och sökte i synnerhet främja landtbrukets tekniska
utveckling (potatis- och klöfverodling, införandet
af svängplogar) och verkade därjämte dels som
regeringens rådgifvare, dels genom belöningar
åt godsegare, som afskaffat fästeväsendet, samt
åt bönder, som visat utmärkt flit och omtanke,
genom utarifvande af skrifter (11 bd, 1776-1817;
"Tidsskrift for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
