Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsförräderi - Landsförvisning - Landsgevaldiger - Landshjälp - Landshut - Landshypoteksföreningar - Landshöfding. 1. Förtroendeämbetsman - Landshöfding. 2. (Isl. landshövding) - Landshöfdingeackordsamorteringsfonden - Landshöfdingehus - Landshöfdingelöneregleringsfonden - Landshöfdingämbete - Land skall med lag byggas - Landskamrerare - Landskansli - Landskap. 1. Område i ett rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diplomatiskt landsförräderi, allteftersom
handlingen står i sammanhang med ett (redan utbrutet
eller förestående) krig eller icke. Militäriskt
landsförräderi begås t. ex., då någon till fienden
förråder krigsfolk eller andra rikets invånare, stad,
fästning eller krigsförråd eller annorledes lämnar
denne verksamt understöd. Diplomatiskt landsförräderi
åter begås, då den, som fått i uppdrag att afhandla
något med en främmande makt, därvid uppsåtligen
främjar dess fördel emot det egna landet, då någon
uppenbarar statshemligheter, af hvilka rikets
rätt eller säkerhet emot främmande makt beror,
o. s. v. Vanligen förutsättes det, att gärningsmannen
är det lands undersåte, emot hvilket han förbryter
sig, eller eljest af särskilda skäl (vistelse i landet
under lagarnas skydd, anställning i landets tjänst) är
skyldig detta land trohet. Straffet för landsförräderi
brukar i de svårare fallen vara dödsstraff eller
lifstids straffarbete, i de lindrigare frihetsstraff
på viss tid. J- H-r. (N. S-g.)
Landsförvisning, jur., var förr, med eller utan
tillägg af annan bestraffning, ett ingalunda ovanligt
straff för mera betydande förbrytelser. Den nyare
lagstiftningen har däremot, och detta på goda skäl,
förkastat denna straffart. Använd i något större
utsträckning, leder densamma till ett utbyte af
förbrytare länderna emellan, hvilket innebär de
största faror för rättstillståndet. Ur denna synpunkt
är det i åtskilliga länders strafflagstiftning
(t. ex. Frankrike och Ryssland) ännu förekommande
deportationsstraffet ett vida lämpligare
ersättningsmedel. Dessutom träffas detta straff af
den anmärkningen, att det drabbar olika förbrytare
mycket olika. Ytterst kännbart för den, hvilken är
medellös och till följd af sitt yrkes beskaffenhet
eller andra förhållanden ej kan förvärfva sig sitt
uppehälle å främmande ort, medför det jämförelsevis
ringa olägenhet för den, som har förmögenhet eller
eljest hvar som helst kan finna sin utkomst. I
Sverige stadgade Missgärningsbalken i 1734 års lag
landsförvisning för affall från den rena evangeliska
läran, för utspridande af villfarande lärosats,
för utsättande af lögner och falska rykten, som
rörde rikets säkerhet, m. fl. förbrytelser. Alla
stadganden om landsförvisning bortföllo emellertid
genom förordningen om den nya strafflagens
införande af 1864. I Norge anses de äldre
bestämmelserna om detta straff ha blifvit upphäfda
genom 1842 års kriminallag. l Danmark afskaffades
landsförvisningsstraffet 1827. I Finland upphäfdes
Missgärningsbalkens stadganden om landsförvisning
genom förordningen om den nya strafflagens införande
(1889). Utlänning, som gjort sig förfallen till ansvar
för proselytmakeri, kan emellertid enligt denna lag
dömas att efter utståndet straff förvisas från landet.
J. H-r. (N. S-g.)
Landsgevaldiger (jfr Gevaldiger), äldre
beteckning för en till landsstaten hörande polisman
för landsbygden.
Landshjälp, kam., den allmänna bevillning, som rikets
ständer vid 1719 och 1720 års riksdagar åtogo sig till
betalande af den in- och utländska statsskuld, hvilken
Karl XII åsamkat Sverige. Likvidationen uppdrogs åt
ett nytt, från den öfriga statsförvaltningen skildt
och af regeringen oberoende ämbetsverk: Rikets
ständers kontor (nuv. Riksgäldskontoret). 1726–27
års riksdag beslöt, att afgift till en fond för
manufakturernas understöd skulle
utgå under namnet landshjälp; fonden förvaltades
af landsdeputationen (se Deputation, sp. 171).
Kbg.
Landshut [-hot], hufvudstad i bajerska
reg.-omr. Niederbayern, vid Isar och järnvägen mellan
München och Regensburg. 24,217 inv. (1905). Staden
har flera intressanta kyrkobyggnader, bl. a. S:t
Martinskyrkan (från 1400-talet) med ett 133 m. högt
torn, ett kungligt slott samt en gammal borg,
Trausnitz, som fordom var residens för
hertigarna af Niederbayern och nyligen till en
del restaurerats. 1800 flyttades universitetet
i Ingolstadt till L., men förlades 1826 till
München. Industrien är mångsidig, om än icke
betydande. Stora mässor och ansenlig spannmålshandel,
gymnasium, realskola, landtmannaskola samt flera
fackskolor. (J. F. N.)
Landshypoteksföreningar. Se Hypoteksförening,
sp. 17.
Landshöfding. 1. Förtroendeämbetsman, som
utöfvar chefskapet vid styrelsen af ett län. Se
Kunglig majestäts befallningshafvande och
Landshöfdingelöneregleringsfonden. – 2. (Isl. landshövding) 1871–1903
benämning på Islands högste ämbetsman.
Landshöfdingeackordsamorteringsfonden. Se Ackordsamortering.
Landshöfdingehus. Se Arbetarbostäder, sp. 1316.
Landshöfdingelöneregleringsfonden, kam., ledde
sitt ursprung från 1828 års beslut om reglering af
landshöfdingelönerna med begagnande af dittills
anvisade förmåner. 1874 öfvertog fonden tillika de
återstående ackorden (se Ackordsamortering). 1884 beslöto statsmakterna, att fonden med
alla dit förlänade slott och residensbyggnader,
kungsgårdar, lägenheter och förmåner skulle vid
nästa årsskifte indragas till statsverket, emot det
att landshöfdingarna erhöllo den lönereglering,
för hvilken redogöres i art. Landsstat.
Kbg.
Landshöfdingämbete, förv. Se Kunglig majestäts
befallningshafvande.
Land skall med lag byggas, konung Karl XV:s
valspråk. Uttrycket återfinnes i några af Sveriges
gamla landskapslagar: "land skal mæþ laghum
byggias", "mæþ lagh skal man land byggia"
(enl. Schlyter betyder "byggia" här "bebo").
Landskamrerare, förv., en vid länsstyrelse
anställd tjänsteman (se Kunglig majestäts
befallningshafvande). Befattningen framträdde först
på 1620-talet. Innehafvaren kallades då landsbokhållare l. landsskrifvare. Från
1719 användes nuv. benämning. Kbg.
Landskansli, förv., den afdelning af länsstyrelsen
(se Kunglig majestäts befallningshafvande), som
handlägger mål rörande allmän ordning och säkerhet,
lagskipning, domars verkställighet, fångvård, hälso-
och fattigvård samt den allmänna hushållningen.
Kbg.
Landskap. 1. Ett af en viss naturlig begränsning
och en viss etnografisk eller historisk samhörighet
bestämdt större område i ett rike. - De svenska
landskapens ursprung kan ledas tillbaka till den
germanska urtiden, då hos våra förfäder liksom
i allmänhet hos germaner fanns en mångfald små
fristående samhällen (jfr Germaner, sp. 1041), hvilka
efter ett i Norge brukligt namn plägat kallas fylken,
men hvilkas svenska benämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
