Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskrona-Käflinge-Sjöbo järnväg - Landskrona och Hälsingborgs järnvägar - Landskronaposten - Landskrona-Ängelholms järnväg - Landskulptur - Landskyld - Landsköp - Landslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnvägar har järnvägen förbindelse vid Käflinge
med Landskrona–Käflinge, Käflinge–Barsebäcks
och Lund–Käflinge järnvägar, vid Harlösa med
Lund–Refvinge järnväg och med Malmö–Simrishamns
grenlinje Dalby–Harlösa–Bjärsjölagård. Vid 1910 års
slut utgjorde bokförda byggnadskostnaden 2,907,929
kr., hvaraf för rullande materiel 355,621 kr.,
och aktiekapitalet 1,200,000 kr. Järnvägsbolagets
styrelse har sitt säte i Landskrona. A. d’A.
Landskrona och Hälsingborgs järnvägar (sign. L. &
H. J.) utgör gemensamma benämningen på två
normalspåriga (1,435 m.), inom Malmöhus län belägna,
sammanlagdt 59,4 km. långa, i aug. 1865 för trafik
öppnade järnvägslinjer, hvilka gemensamt trafikeras af
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars trafikbolag,
nämligen linjen Landskrona–Billeberga–
Teckomatorp–Eslöf, 31,6 km., tillhörig
Landskrona–Eslöfs järnvägsaktiebolag, och linjen
Hälsingborg–Billeberga, 27,8 km., tillhörig
Hälsingborg–Landskrona–Eslöfs järnvägsaktiebolag. Vid
Eslöf stå Landskrona och Hälsingborgs järnvägar
i förbindelse med Södra stambanan, Östra Skånes,
Ystad–Eslöfs och Klippan–Eslöfs järnvägar, vid
Teckomatorp med statsbanelinjen Malmö–Ängelholm, vid
Landskrona med statsbanelinjen Landskrona–Billesholms
grufva och Landskrona–Käflinge järnväg, vid Ramlösa
med Hälsingborg–Hässleholms och
Hälsingborg–Råå–Ramlösa järnvägar samt vid Hälsingborgs
Centralstation med denna senare och Västkustbanan
af statens järnvägar samt, enär den 3 km. långa
sträckan Ramlösa–Hälsingborgs Central trafikeras
jämväl af Hälsingborg–Hässleholms järnväg,
äfven med denna järnväg. 31 dec. 1910 utgjorde
bokförda byggnadskostnaden för Landskrona
och Hälsingborgs järnvägar 7,985,490 kr.,
hvaraf för rullande materiel 1,496,501 kr.,
aktiekapitalet 2,262,150 kr. och reservfonden
200,000 kr. Landskrona–Eslöfs järnvägsaktiebolags
styrelse har sitt säte i Landskrona och
Hälsingborg–Landskrona–Eslöfs i Hälsingborg.
A. d’A.
Landskronaposten, daglig (morgon-)tidning för stad och
land, började utges i dec. 1896. Prenumerationspriset
på posten är 4 kr. Upplagan är bortåt 3,000
ex. Tidningens hållning är konservativ.
Landskrona–Ängelholms järnväg, normalspårig (1,435
m.), 49 km. lång, egdes och trafikerades urspr. af
Landskrona–Ängelholms järnvägsaktiebolag, men inköptes
af statsverket med tillträde 1 jan. 1896 och ingår
sedan dess som led i den s. k. Västkustbanan af
statens järnvägar. Sträckan Åstorp–Ängelholm,
14 km., öppnades för trafik 31 dec. 1875 och
sträckan Landskrona–Åstorp, 35 km., 1 nov. 1876. Se
Västkustbanan.
A. d’A.
Landskulptur, geol., kallas i stort sedt sådana
yttringar af de exogena krafternas (vittringens,
vattnets, landisens och vindens) förstörelsearbete,
som resulterat i uppkomsten af inskärningar
resp. upphöjningar i berggrunden och de lösa
jordslagen, såsom dalar, erosionsterrasser,
fristående bergpartier (raukar) o. s. v.
H. M-e.
Landskyld, kam., en af jorden inom de forna norska
provinserna utgående afgift, var enligt äldre norsk
lag i allmänhet den afgäld, som brukare af annans
jord hade att årligen erlägga till jordens egare,
den s. k. jorddrotten, och liknade till uppkomst och
vidare utveckling i väsentliga afseenden
landgillet (se d. o.) inom de forna danska
provinserna. Landskylden har uppburits dels
af kronan, dels, såvidt det angår Bohuslän,
äfven af kyrkor eller prästerskap, hvarjämte
från två hemman utgått landskyld till Kungl. och
Huitfeldtska stipendieinrättningen. Landskylden af
förstnämnda slaget är underkastad de i k. kung. 5
juni 1885 och lagen 2 dec. 1892 om grundskatternas
afskrifning meddelade bestämmelserna. Genom
k. kung. 14 okt. 1898 har egare eller innehafvare
af jord eller lägenhet, hvarifrån landskyld enligt
jordeboken utgår till kyrkor eller prästerskap
(mer än halfva antalet utskyldsbelopp belöper sig
till endast 1–25 öre) berättigats att under närmare
angifna förutsättningar friköpa sig mot erläggande
af ett penningbelopp, som i årlig ränta efter
4 proc. afkastar en summa lika med landskylden,
hvarjämte dels föreskrefvos särskilda åtgärder
för upphörande af prästerskapet anslagen landskyld
från boställen, mensalhemman och änkesäten, dels ock
stadgades, att fråga om aflösning af landskyld till
stipendieinrättningen skulle vara beroende på K. M:ts
pröfning. Löseskillingen för prästlandskylden
skall enligt samma kung. förvaltas efter samma
grund, som för kyrkokassans medel är vedertagen,
med rätt för vederbörande indelningshafvare att
uppbära därå belöpande ränta. Enligt k. förordn. 20
nov. 1908 eger jordegaren rätt till friköp, efter
5 proc. 30 dec. 1909 har Kammarkollegium förordnat
om åtgärder för skyndsam aflösning af landskylden.
C. v. O.
Landsköp, det slags handel i forna tider, som bestod
uti att fara från gård till gård på landsbygden och
uppköpa matvaror, skinn o. s. v. Som därigenom intrång
skedde i städernas privilegier och tullintraderna
minskades, utfärdades tid efter annan – t. ex. 1577 af
Johan III och 1682 af Karl XI – förbud emot landsköp.
Kbg.
Landslag, den lag, som i Sverige förr gällde för
rikets landsbygd vid sidan af den för städerna
gällande stadslagen (se d. o.). Tidigare hade
olika landskap haft olika lagar. Alltsedan början af
1300-talet gick emellertid utvecklingen allt raskare i
den riktningen, att de gamla rättsolikheterna mellan
de svenska landskapen utjämnades. Landskapen hade
förut samlats till en politisk enhet, de började
nu sammansmälta i rättsligt afseende. Om de olika
sätt, på hvilka denna utjämningsrörelse framträdde,
se Landskapslagar. Som särskildt viktigt i detta
sammanhang må här erinras därom, att en synnerligen
liflig verksamhet framträdde inom rikslagstiftningen,
när tiden nalkades midten af 1300-talet. Då utfärdades
nämligen åtskilliga kungliga stadgar, hvilka äro att
betrakta som förebud eller rent af förarbeten till
landslagen. Den stora tanken att taga steget fullt ut,
att låta rikslagstiftningen ersätta landskapslagarna
och lägga hela rikets landsbygd under en och samma
lag, hade naturligtvis sin viktigaste förutsättning
i det stegrade behof af gemensamma rättsregler,
som framkallades af den ökade samfärdseln mellan
landskapen, ett behof, som särskildt starkt kändes af
de två ledande riksstånden, det världsliga och det
andliga frälset, samt af kungamakten. Till tankens
utformande bidrog utan tvifvel den omständigheten,
att det svenska riket i kyrkorättsligt afseende som
kyrkoprovins utgjorde ett rättsområde underkastadt
gemensam rätt. Möjligt är äfven, att föredömet från
Norge, där redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
