- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1105-1106

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtmannaseglation - Landtmannaskolor - Landtmannavecka - Landtmanson, Isak Sven - Landtmarskalk - Landtmätare - Landtmätarföreningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Landtmannaseglation, de svenska kustbornas
inrikes sjöfart. Denna var länge förbjuden, men
frigafs genom 1832 års författning om landtmannaseglation,
och kustborna fingo äfven rätt att segla
till Norge, Finland och Danmark.

Landtmannaskolor. Se Landtbruksundervisning, sp. 1095.

Landtmannavecka. Se Landtbruksundervisning, sp. 1095.

Landtmanson, Isak Sven, rättslärd,
universitetslärare, f. 30 april 1829 i Mariestad, d. 3 april
1901, blef 1847 student i Uppsala, där han 1854
promoverades till filos. doktor, 1861 aflade juris
kandidatexamen och 1863 förordnades till docent i
romersk rätt. Han utnämndes 1868 till adjunkt i
svensk allmän lagfarenhet och romersk rätt samt var
1869–94 professor i romersk rätt, juridisk encyklopedi
och rättshistoria vid Uppsala universitet. Vid
dettas jubelfest 1877 kreerades han till juris
hedersdoktor. Af L:s arbeten må nämnas de i Uppsala univ:s
årsskrift införda afh. Om concursbo, dess begrepp,
uppkomst och omfattning
(1866), Studier i arfsrättens
historia
(1868), Svensk rättshistoria i utlandet.
Karl von Amira, Altschwedisches obligationsrecht

(1883), Träldomens sista skede i Sverige (i "Skr.
utg. af Hum. vet. samf. i Upsala", 1897), de i
"Tidsskr. f. retsvidensk." förekommande recensionerna
af Winroths "Ur mina föreläsningar" (1891,
1893) och Beauchets "Loi de Vestrogothie" (1895)
samt en mängd förträffliga artiklar i romersk och
svensk rättshistoria i Nordisk familjebok.

Landtmarskalk, benämning på ridderskapets och adelns
ordförande i Sverige under ståndsriksdagarnas
tid och i Finland till utfärdandet af 1906 års
landtdagsordning. Som ledare för ridderskapet
och adeln omtalas redan i 1597 års ståndsordning
två genom lottning utsedda förmän, och i 1617 års
riksdagsordning omnämnes en ordf. för ståndet. Denne
benämnes i protokollen 1625 landtmarskalk. Då
ståndet genom 1626 års riddarhusordning närmare
ordnades, sattes i spetsen för detsamma en ordf. med
denna från Tyskland (ty. landmarschall) lånade
titel. Landtmarskalken, som utsågs af konungen för
hvarje riksdag, hade till uppgift att sammankalla
ståndet, föredraga konungens propositioner,
moderera diskurserna, upptaga vota och sörja för
beslutens affattande samt deras verkställande,
då konungen samtyckt till dem. Han hade ock att
föra ståndets talan. Landtmarskalk förekom såväl
vid de allmänna riksdagarna som vid utskottsmöten
och vissa pro-vinsialsammankomster, såsom vid dem,
som 1657 höllos flerstädes. 1719 års R. F. (§ 37)
öfverlämnade rätten att utvälja landtmarskalk åt adeln
själf. Dock skulle enligt 1723 års riksdagsordning
och 1762 års riddarhusordning endast den kmna väljas
till landtmarskalk, som var infödd svensk man och
uppfödd i den rena evangeliska läran samt hade
säte och stämma på riddarhuset. Under det första
årtiondet af frihetstiden förekom, att riksråd valdes
till landtmarskalk; vid 1731 års riksdag fördes
landtmar-skalksstafven (en staf var landtmarskalkens
utmärkelsetecken) sista gången af ett riksråd
(Arvid Horn). Då genom 1772 års R F. frihetstidens
fun-damentallagar upphäfdes, återfick konungen rätten
att utse landtmarskalk, hvilken rätt förbehölls
honom jämväl enligt 1809 års R. F. (§ 52) och 1810
års R. O. (§ 23: 1); däremot skulle ståndets främste
ledamot vara själfskrifven ställföreträdare för
landtmarskalken vid dennes förfall. Ridderskapet
och adeln egde emellertid att utse landtmarskalk,
då regeringsmyndigheten uraktlåtit att i
enlighet med grundlagens föreskrifter sammankalla
riksdagen. Landtmarskalken, som tillträdde sitt värf
med afläggande af landtmarskalkseden, egde, likasom
de öfrige talmännen, tillträde till utskotten,
"dock utan röst eller deliberationsrätt". Han
skulle ock vara ordf. vid de för alla fyra
stånden gemensamma öfverläggningar, som efter
1856–58 års riksdag voro tillåtna. Genom 1866
års riksdagsordning försvann landtmarskalksnamnet
i Sverige, ty ordf. vid ridderskapets och adelns
nuv. sammanträden (adelsmöten) bär icke denna
titel. Landtmarskalkar voro: vid riksdagen 1627
Johan Eriksson Sparre, 1629 Per Brahe d. y., 1633,
1634, 1635, 1638 och 1640 Lars Eriksson Sparre, 1642
Erik Karlsson Gyllenstierna, 1643 och 1644 Henrik
Klasson Fleming, 1647 Bengt Skytte, 1649 och 1650
Svante Sparre, 1652 Krister Bonde, 1654 och 1655
Erik Henriksson Fleming, 1660 Gustaf Knutsson Posse
(i Göteborg) och Per Persson Sparre (i Stockholm),
1664 Per Persson Sparre, 1668 Johan Gyllenstierna,
1672 Gustaf Gabrielsson Oxenstierna, 1675 Gustaf
Duvall» 1678 Henrik Falkenberg, 1680 Klas Hermansson
Fleming, 1682 Fabian Wrede, 1686 Erik Lindsköld, 1689
Nils Gyldenstolpe, 1693 Jakob Gyllenborg, 1697 Nils
Gripenhielm, 1710 Hans Clerck (med Gustaf Cronhielm
som vice landtmarskalk), 1713–14 Johan Crcutz, 1719
Per Ribbing och efter hans död Anders Leijonstedt,
1720 Arvid Horn, 1723 Sven Lagerberg, 1727 och 1731
Arvid Horn, 1734 Charles Emil Lewenhaupt, 1738-39 Karl
Gustaf Tessin, 1740–41 Ch. E. Lewenhaupt, 1742–43
och 1746-47 Mattias Alexander von Ungem-Sternberg,
1751–52 Henning Gyllenborg, 1755–56 och 1760–62 Axel
von Fersen, 1765-66 Ture Gustaf Rudbeck, 1769–70
A. von Fersen, 1771–72 Axel Gabriel Leijonhufvad,
1778–79 Hugo Herman von Saltza, 1786 Johan Didrik
Duvall, 1789 Ch. E. Lewenhaupt d. y. (med Per
Lilliehorn som vice landtmarskalk), 1792 Erik Ruuth,
1800 Magnus Fredrik Brahe, 1809 Mikael Anckarsvärd,
1810 Klas Fleming, 1812 Karl Lagerbring, 1815 Karl
Karlsson Mörner, 1817–18 Johan August Sandels,
1823 och 1828–30 Karl De Geer, 1834–35 Jakob De
la Gardie, 1840–41 Karl Otto Palmstierna, 1844–45
Arvid Posse, 1847-48 Gustaf Adolf Vive Sparre och,
efter dennes utnämning till justitiestatsminister,
Henning Hamilton, 1850–51 Lars Herman Gyllenhaal,
1853–54 och 1856–58 Henning Hamilton, 1859-60
G. A. V. Sparre samt 1862-63 och 1865-66 Gustaf
Lagerbjclke. Landtmarskalkarna vid utskottsmötena
under 1600-talet finnas uppräknade i K. F. Rothliebs
"Landtmarskalkskrönika" (1828-29); landtmarskalkarnas
porträtt och biografier finnas i F. Boijes
"Riksdagshistoria från 1627-1823" (2 bd, 1825-27) samt
i "Svenska landtmarskalkar" (af A. J. Printzensköld,
1854-56). – Äfven mecklenburgska landtdagens och
preussiska provinsiallandtdagarnas ordf. bära titeln
landtmarskalk.

K. H. B. (S. B., V. S–g.)

Landtmätare. Se Landtmäteri.

Landtmätarföreningen, sammanslutning af Finlands
landtmätare och andra intresserade personer för
fackutbildning, bildades vid allmänt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free