Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langental - Langeoog (eller Langepog?) - Langer. 1. Johann Peter von L. - Langer. 2. Robert von L. - Langer, Karl Hermann Theodor - Langer, Anton - Langerfeld - Langeron, Andrault de - Langesund - Langesundsfjorden - Langethal, Christian Eduard - Langett - Langfanter - Langfeðgatal - Langfjeldene - Langhans. 1. Karl Gotthard L. - Langhans. 2. Karl Ferdinand L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en biflod till Aar. 4,832 inv. (1900). Handel
med ost, linne, trä och vin; tillverkning
af ylle- och halfylletyger, cigarrer m. m.
J. F. N.
Langeoog [-åg], en af de östfrisiska öarna i
preussiska reg.-omr. Aurich (Hannover), 14 km. lång
och 1,5 km. bred, 17,8 kvkm. Omkr. 300 inv. Hafsbad
(omkr. 4,500 badgäster).
J. F. N.
Langer. 1. Johann Peter von L., tysk målare, f. 1756,
d. 1824, blef 1784 professor och 1789 direktör
vid Düsseldorfs akademi samt 1801 direktör för
målningsgalleriet därstädes. 1806 blef han direktör
för konstakademien i München. L. följde den
Davidska klassicismen och såg med harm Cornelius’
"romantiska" riktning uttränga den stränga
stilen. Han målade Amor och Psyche-sagan i 6 bilder
och utförde kyrkomålningar i München. L. var
äfven en framstående etsare. – 2. Robert von L.,
den föregåendes son, tysk målare, f. 1783, d. 1846,
utbildade sig under sin faders ledning,
blef professor i München 1806 och galleridirektör
1841 samt ordnade pinakotekets samlingar. Målningar
af L. ses i Franciskankyrkan och i Sjukhuskyrkan
i München. L. utförde äfven förtjänstfulla
pennteckningar till Dantes "Divina commedia".
(G–g N.)
Langer, Karl Hermann Theodor, tysk kopparstickare,
f. 1819 i Leipzig, d. 1895, studerade vid Leipzigs
akademi och i Dresden. I början arbetade han
uteslutande efter tyska konstnärers målningar,
såsom efter Schnorr och Schwind, men sedermera
äfven efter Murillo, Giorgione och Rafael,
hvarjämte han utfört landskap af egen komposition.
(G–g N.)
Langer, Anton, österrikisk humorist, f. 1824, d. 1879,
skildrade Wiens folklif dels i en mängd lyckade farser
och folkskådespel, dels i sociala och historiska
romaner. Han utgaf 1851–79 den mycket omtyckta
satiriska tidningen "Hans Jörgl von Gumpoldskirchen",
på Nedre Österrikes landsmål.
Langerfeld [-fält], by i preussiska reg.-omr. Arnsberg
(Westfalen), vid Schwelmes förening med Wupper.
13,271 inv. (1905). Mångsidig industri.
J. F. N.
Langeron [lãʃərå’], Andrault de, grefve, rysk general,
f. 1763 i Paris, d. 1831, var öfverste i fransk
tjänst, då han till följd af 1789 års revolution
utvandrade. 1790 trädde han i rysk tjänst, utmärkte
sig vid stormningen af Ismail (s. å.) och förde
sedermera befäl i Turkiet, Nederländerna och Champagne
samt utnämndes 1799 till generallöjtnant. Under
fälttågen i Tyskland och Frankrike 1813 och 1814
förde han en i början till 45,000 man uppgående rysk
armékår vid schlesiska armén, som stod under befäl
af preussiske fältmarskalken Blücher. Genom sin
öfverdrifna försiktighet och motsträfvighet att lyda
förorsakade han denne många bekymmer. L. deltog
med utmärkelse i turkiska kriget 1828.
C. O. N.
Langesund, lastageplats i Bratsbergs amt, Norge,
vid mynningen af Langesundsfjorden (se d. o.). 1,573
inv. (1910). Gammal handelsplats och skeppsbyggeri
under mästare från Dunkerque på stora nordiska
krigets tid. L. har egen kyrka, men lyder under
Bamles pastorat. Det har liflig sjöfart och någon
träexport samt är badort (sedan 1898). – 1801 byggdes
vid L. och bestyckades ett batterivärn till försvar af
Langesundsfjorden.
O. A. Ö. L. W:son M.
Langesundsfjorden, fjord af Skagerak i Bratsbergs
amt, Norge, går in mellan Brunlanes och Bamle,
mellan fiskeläget Helgeraaen och lastageplatsen
Langesund. Den är fylld af klippöar och förgrenar
sig i flera armar. På östra sidan intränger mot
n. ö. Mörjefjord, Landgangsfjord, Ormefjord
och Eidangerfjord. Mellan Brevik och Stathelle
smalnar L. till ett sund, hvarefter den under namn
af Frierfjorden fortsätter mot n. upp till Skien,
där den upptar Skiensälfven.
O. A. Ö.
Langethal, Christian Eduard, tysk botanist,
f. 1806, d. 1878, verkade från 1839 som professor vid
universitetet i Jena och lärare vid landtbruksinstitutet där.
Han författade bl. a.
Lehrbuch der landwirthschaftlichen pflanzenkunde (1841–45; 5:e, omarb., uppl. 1874–76) och
Geschichte der deutschen landwirthschaft (4 bd, 1847–56).
Langett [laŋgä’t], fr. languette, eg. liten tunga, udd.
Däraf langettbroderi, -styng, -söm. –
Langettera, sy ut i uddar.
Langfanter. Se Fant.
Langfeðgatal (ättefäderstal, uppräkning af förfäder),
isl., en troligen från senare hälften af 1100-talet
härstammande isländsk bearbetning af engelska
krönikor, som leda de engelske konungarnas ätter upp
till Odin. Den isländska skriften har till syfte att
uppvisa samma ursprung för de svenska och danska
konungaätterna och de från Sæming härstammande
norske jarlarna. Af L. finnas två varianter, den
ena medtagande de engelske konungarna, den andra
förbigående dem. Den förra uppräknar elfva stamfäder
till Odin, den senare en hel lång räcka ända upp
till Jafet och Noak. I L. möta vi för första gången i
isländsk litteratur läran om asarnas härstamning från
Troja, som senare upptagits af Snorre. Om ursprunget
till denna underliga ättledning se V. Rydbergs
"Undersökningar i germanisk mytologi". – Litt.:
A. Olrik, "Sakse’s Oldhistorie" I, s. 94.
R. N–g.
Langfjeldene [-fjä’llene], ett alltmera sällan
förekommande geografiskt namn på den komplex
af fjällkedjor, som bildar gränsen mellan det
östanfjällska och det västanfjällska Norge och
som sträcker sig från Gudbrandsdalens dalgång
i n. (62° n. br.) till Stavanger amt i s. (59°
n. br.). Till denna grupp räknades Jotunfjeldene
(med Skandinaviens högsta toppar), Heimdalsfjeldene,
Filefjeld, Hemsedalsfjeldene, Hallingdalsfjeldene,
Hardangerfjeldene, Röldalsfjeldene, Etnefjeldene
och Byklefjeldene.
O. A. Ö.
Langhans. 1. Karl Gotthard L., tysk arkitekt,
f. 1733 i Schlesien, d. 1808. Efter resor och studier
blef L. utöfvande arkitekt i sin hemprovins,
byggde palats, kyrkor, börs och en vacker teater,
allt i Breslau. Först vid 52 års ålder flyttade
L. till Berlin (1785). Han anlade där Neuer garten i
tidens smak med ett moriskt tempel, klassiska ruiner
m. m. Det verk, som framför alla andra är förbundet
med hans namn, är
Brandenburgertor (1788–91),
i hvilken hans samtida sågo en pånyttfödelse af den
äkta klassiska konsten. Den är dock ej formren,
men utmärkes för en viss kärf kraft, är duktigt
utförd, hedrande för sin tid och särdeles väl
passande på sin plats. Af L:s öfriga arbeten märkas
Herkulesbron,
teatern i Charlottenburg (1788–91) och
Tyska nationalteatern i Berlin (1801–02). –
2. Karl Ferdinand L., den föregåendes son, arkitekt,
f. 1781, d. 1869 i Ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
