Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langhans. 2. Karl Ferdinand L. - Langhans, Friedrich Wilhelm - Langhans, Paul - Langholm - Langiewicz, Marian - Langjökull - Langkoffel - Langland, William - Langleik - Langlet. 1. Emil Viktor L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lin, samtidig med. Schinkel, men icke påverkad af
honom, var en god konstnär, som byggde bl. a. kejsar
Vilhelm I:s palats i Berlin (1834-36, en i
säker smak hållen, lyckad tillbyggnad till den
gamla biblioteksbyggnaden i rokokostil). L. var
specialist som teaterbyggare. Teatern i Breslau,
som två gånger af honom uppbyggdes och två gånger
brann, restaureringen af Knobelsdorfs operahus
i Berlin efter branden 1843 och nybyggnaden af
teatern i Leipzig äro hans förnämsta verk.
1 o. 2. C. R. N. (G-g N.)
Langhans, Friedrich Wilhelm,
tysk musiker, f. 1832 i Hamburg, d. 1892
i Berlin, studerade för David och Richter vid
Leipzigs konservatorium samt Alard i Paris, var
1857-60 konsertmästare i Düsseldorf, verkade
sedan som lärare och konsertspelare (violin) i
Hamburg, Paris, Heidelberg, där han erhöll filos.
doktorsgrad, samt slutligen i Berlin, där han blef
lärare i musikhistoria (1874 vid Kullaks, 1881 vid
Scharwenkas konservatorium). L. är mindre bekant som
tonsättare än genom sina skrifter: Das musikalische
urtheil (1872; 2:a uppl. 1886), Die k. hochschule
fur musik in Berlin (1873), Musikgeschichte in
zwölf vorträgen (1878; 2:a uppl. 1879) samt en
förtjänstfull Geschichte der musik des 17., 18. und
19. jahrhunderts (2 bd, 1883-86), i kronologisk
anslutning till Ambros’ oafslutade musikhistoria.
A. L.*
Langhans, Paul, tysk kartograf, f. 1867,
sedan 1889 anställd vid J. Perthes’ geografiska
anstalt, har för detta förlag utfört en mängd kartor,
bl. a. i "Petermanns mitteilungen", som han utger
sedan 1909, och samlingarna Deutscher kolonialatlas
(1892-97), Handels-schulatlas (1895; 3:e uppl. 1904),
Rohproduktionskarte der erde (1905) m. fl. samt utger
sedan 1902 tidskriften "Deutsche erde". Wbg.
Langholm [längem], stad i skottska grefsk. Dumfries, vid Esk,
i en vacker trakt. 3,142 inv. (1901). Tillverkning af
ylleväfnåder (tweed). J. F. N.
Langiewicz [-jevitj],
Marian, polsk frihetshjälte, f. 1827 i Krotoszin
(prov. Posen), d. 1887 i Konstantinopel, erhöll
1860 en lärarbefattning vid den af Mieroslawski
upprättade polska krigsskolan i Paris, deltog s. å. i
Garibaldis expedition till Sicilien och Neapel
samt verkade därefter åter vid ofvannämnda skola,
som flyttats till Italien. Sommaren 1862 utförde
han en beskickning till London för den i Warschau
bildade hemliga revolutionära centralkommittén och
ledde i jan. 1863 resningen i Sandomierz. Sedan
han vunnit flera framgångar mot ryssarna, blef han
efter Mieroslawskis nederlag vid Radziejewo utsedd
till öfverbefälhafvare och diktator (10 mars), men
nödgades efter ett par blodiga träffningar vid Zagosz
(17-19 mars) öfvergå på österrikiskt område. Där
igenkändes han och hölls fången i Josephstadt
samt återfick först i febr. 1865 friheten. Sedan
han därefter någon tid uppehållit sig i Schweiz,
gick han i turkisk tjänst. (A-d J.)
Langjökull, en omkr. 75 km. lång och 22-30
km. bred fjällplatå i västra delen af Island,
täckt af evig snö och is. Den sträcker sig från
s. v. till n. ö. och når sin största höjd i fjällen
Geitlandsjökull och Balljökull (omkr. 1,400
m.). I södra hörnet höjer sig den något lägre
Bláfellsjökull. Från L. flyter mot n. Blanda,
till Húnaflói, mot s. Hvitá, som faller ut i
Borgarfjörður. C. R.*
Langkoffel, bergsgrupp i sydtyrolska Dolomitalperna,
uppnår i toppen L. 3,178 m. och i den södra
hufvudtoppen, Grohmannspitze, 3,111 m. J. F. N.
Langland [länland], orätt kallad Langley
[länli], William, engelsk medeltidsskald,
f. strax efter 1330, d. efter 1393, förvärfvade
sig teologisk bildning, vistades dels i London,
dels soni kringvandrande psalmsångare och pilgrim
på Englands landsbygd. - L. anses numera allmänt
vara författaren till den stora dikten The vision
of William concerning Piers the plowman, ett af de
mest betydande minnesmärkena från engelska språkets
och litteraturens första ungdom. Dikten, som finnes
i tre affattningar (från omkr. 1362, 1377 och 1393),
företer en blandning af satir och mystik. Den angriper
med skärpa utsväfvande prelater, giriga munkar och
allt slags oärlighet i samhällslifvet, uttalar den
redlige jordbrukarens bekymmer och förväntningar samt
målar taflor ur de lägre engelska folkklassernas
hemlif. Diktens religiösa tendens förebådar
Wycliffe. - L. tros ha författat ännu en dikt,
den politiskt profetiska Richard the redeles. L:s
verk äro bäst utgifna af W. Skeat (2 bd, 1886). Se
Engelska litteraturen, sp. 551, och biogr, öfver
L. af Kron (1885) och Jusserand (1893).
Langleik. Se Langeleik.
Langlet [lanle]. 1. Emil Viktor L., arkitekt,
f. 26 febr. 1824 i Borås, d. 10 mars 1898, tillhörde
en urspr, fransk släkt, som invandrat till Sverige
på Karl X Gustafs tid. L. genomgick Chalmersska
slöjdskolan i Göteborg, egnade sig först åt mekanisk
byggnadskonst, men begaf sig 1845 till Stockholm
och blef elev vid konstakademien, där han studerade
till 1851. Under denna tid biträdde han A. Nyström
vid byggnadsföretag i hufvudstaden, bl. a. med
uppgörande af ritningar till cellfängelset,
hvilka blott öfversågos af denne, samt vann
anställning vid stadens byggnadskontor. Sedan han
1850 vunnit akademiens k. medalj, studerade han
i Paris vid École des beaux-arts och på Blouets
ateljé samt i Italien 1853-56. Under sista året i
Italien utarbetade han efter program förslag till
Stortingshus i Kristiania. Byggnaden, i romansk stil,
uppfördes 1861-66 (se pl. I till art. Kristiania).
Under dessa år utförde L. äfven åtskilliga
byggnader i Norges mindre städer, t. ex. börsbyggnad
samt teater i Drammen och rådhus i Fredrikstad. 1858
hade han blifvit led. af konstakademien. Efter
sin återkomst till Stockholm ingick han 1867 i
redaktionen af "Tidskrift för byggnadskonst och
ingeniörvetenskap", hvilken han 1871 ensam öfvertog
och omdanade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
