Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappenberg, Johann Martin - L'appétit vient en mangeant - Lappfjärd - Lappfogde - Lappförsamling - Lapphunden - Lapphö - Lappi - Lappkatalog - Lappkorn - Lappkåta - Lappland. 1. Sveriges nordligaste landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ker, f. 1794 i Hamburg, d. där 1865, trädde 1820 i
sin fädernestads tjänst som sändebud vid preussiska
hofvet och var 1823–63 hamburgsenatens arkivarie
(han återfann det hamburgska domkapitlets arkiv,
hvilket ansågs förlorad!). L. utvecklade liflig
författarverksamhet, alltjämt med afseende på äldre
nordeuropeisk, särskildt nedertysk, historia. Till
de märkligare bland hans arbeten hör den af
Sartorius påbörjade och af L. afslutade
Urkundliche geschichte des ursprungs der deutschen Hanse (1830),
hvartill sluta sig åtskilliga specialundersökningar,
Hamburger rechtsalterthümer (1845),
Urkundliche geschichte des hansischen stahlhofs zu London (1851) m. fl.,
en serie afhandling i "Zeitschrift des vereins für
Hamburger geschichte" (1841–51) samt
Hamburger urkundenbuch (1842) och
Hamburger chroniken (1852–61).
Därjämte var L. verksam som utgifvare af källskrifter,
såväl på egen hand som i
G. H. Pertz’ "Monumenta Germaniæ historica" (1826 o. f.),
där han bl. a. offentliggjorde Dietmars af Merseburg
krönika. Mest känd i den lärda världen blef L. genom
Geschichte von England (I–II, 1834–37;
omfattar tiden t. o. m. den normandiska eröfringen).
C. R.*
L’appétit vient en mangeant [lappeti’ viä’t ã mãʃã’],
fr., aptiten kommer, medan man äter
(ur Rabelais’ "Gargantua", kap. 5).
Lappfjärd, kustsocken af Ilmola härad och
Närpes domsaga, Vasa län, Finland. Landareal 380
kvkm. Befolkningen, till största delen svensk, 6,962
pers. (1908). L. utgör ett konsistoriellt pastorat af
2:a kl., Åbo ärkestift, Vasa nedre prosteri. Inom
socknen finnes en svensk folkhögskola. – L. är
bekant genom striden 29 aug. 1808. Under det
att finska hufvudarmén i aug. stod s. om Lappo,
hade omkr. 2,500 man trängt fram till Lappfjärd
och en annan styrka till Nummijärvi, vid vägen
till Tammerfors. Efter v. Döbelns insjuknande hade
öfverstelöjtnant Furuhjelm tagit befälet öfver den
förra afdelningen. 28 aug. landsteg generalmajor
v. Vegesack med 2,500 man af den genom storm
skingrade s. k. svenska fördelningen och framryckte
genast till L., där han öfvertog befälet äfven öfver
Furuhjelms trupper. Ryssarna anryckte söderifrån mot
både. Nummijärvi och L. Mot sistnämnda ställe gick
general Bibikov, som icke visste af landstigningen,
med 1,600 man 29 till anfall, men blef i grund
slagen. En minnesvård af granit restes 1908 på
platsen, där striden stod.
A. G. F. C. O. N.
Lappfogde, i äldre tider en ämbetsman, som företrädde
kronan gentemot lapparna, framför allt med afseende
på skattens uppbärande. En lappfogde omtalas första
gången 1424; instruktioner från 1600-talets första
år äfvensom af 8 juli 1695, hvilken aflöstes
af instruktionen för kronofogdar i Lappmarken
af 5 aug. 1760. 1885 tillsattes en lappfogde i
Jämtlands län för att vaka öfver renskötseln och
öfver hithörande förordningars efterlefnad samt
verka för ett godt förhållande mellan de bofaste och
lapparna; sedan 1889 finnes en dylik lappfogde äfven
i Norrbottens län och sedan 1895 i Västerbottens län.
K. B. W.
Lappförsamling är en icke territoriell församling,
som omfattar endast lappbefolkning. I sådan församling
skrifven person tillhör icke någon kommun. Endast i
Jämtlands län finnas sådana församlingar, hvilka äro
4 till antalet, Hotagens, Frostvikens,
Kalls (eller Undersåkers) och Hede. Om
lappmarksförsamling se d. o.
Lapphunden. Se Hunden, sp. 1314.
Lapphö. Se Kängsko.
Lappi, finskt ord med betydelse af både lapp
(lappalainen) och Lappland (Lapinmaa). Ordet ingår
som sammansättningsled i en mängd ortnamn samt är
ensamt för sig tillika namnet på en socken
(i svenskan ännu ofta kallad Lappo) af Ulfsby
härad och Eura domsaga, Åbo och Björneborgs län,
Finland. Areal 202 kvkm.; befolkningen, finsk,
3,760 pers. (1908). L. är ett konsistoriellt
pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, Vehmo prosteri.
O. I. (A. G. F.)
Lappkatalog. Se Katalog, sp. 1257.
Lappkorn. Se Korn, sp. 1055.
Lappkåta. Se Lappar, sp. 1195 ff.
Lappland. 1. Sveriges nordligaste landskap, är beläget
mellan 63° 52’ och 69° 3’ n. br. samt 3° 43’ v. och 5°
12’ ö. lgd från Stockholms observatorium. Omfattande
de inre delarna af Västerbottens och Norrbottens
län, gränsar det i v. till Norge, i n. till Norge
och Finland, i ö. till Västerbotten samt i s. och
s. v. till Ångermanland och Jämtland. Med en största
längd, i nära n.-s., af omkr. 570 km. och största
bredd, i nära ö.-v., af omkr. 270 km., upptager
landskapet omkr. 118,650 kvkm., hvaraf 110,950 land
och 7,700 vatten. (Socknarnas sammanräknade areal är
visserligen 116,914 kvkm., hvaraf 109,296 land och
7,618 vatten, men då Norrbottens län har en till 1,777
kvkm. uppgående ytvidd, som ännu ej kunnat fördelas
på mindre områden, torde detta tillägg sannolikt
till allra största delen komma på Lappland.) 81,509
inv. (1910). Efter naturbeskaffenheten delas
landskapet vanligen i fjällandet, sjö- (och
myr-)landet samt skogslandet, som sluter sig till
Västerbottens kustland. Fjällandet upptages af Kölens
stora bergmassor, som äro hopade mot norska gränsen,
där de nordligast i landskapet uppstiga till öfver
1,400 m. ö. h., men mot s. sänka sig under 1,000
m. för att åter med vissa afbrott höja sig mot den
högsta toppen, Sulitelma (1,877 m.), hvarefter
sänkning åter vidtager, som med många växlingar
slutar i landskapets sydvästra hörn med 1,200 m.,
men ö. därom stiga Marsfjällen till 1,589 m. Nära
ö. och n. ö. om nämnda Sulitelma äro de största
fjällmassorna samlade, hvilka höja sina ständigt
nedisade toppar till 2,000–2,100 m., nämligen Parte-,
Ålkas- och Sarjekfjällen, jämte Pellorippi, Skuorka
m. fl. N. ö. om dessa, s. om Torneträsk, är ock en
vidsträckt samling af fjäll, där Kebnekaise reser sig
öfver 2,100 m. Af sjöarna på norska gränsen ligger
den nordligaste, Kilpisjärvi, blott 476 m. ö. h.,
men sydligare ha de vanligen 550–600 m. höjd och
några, vid Nasafjäll (1,210 m.) ännu större, 800
m. och däröfver. Från det mot ö. och s. ö. brant
nedstigande fjällandet utgå i hufvudsakligen
 |
| Lapplands vapen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
