Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laveleye, Émile Louis Victor, baron de - La Veloce - Lavemang - Lavemangspruta - Lavén, Abraham Vilhelm - Lavendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1419
La Veloce-Lavendel
1420
L’instruction du peuple (1872), Essais sur les formes
de gouvernement dans les sociétés modernes (1872),
Des causes actuelles en Europe et de l’arbitrage
international (1873), De la propriété et de ses
formes primitives (1874; 2:a uppl. 1878); broschyrerna
Le parti clérical en Belgique (1874, spridd i 2
mill. exemplar på 10 språk) och Le protestantisme
et le catholicisme (1875, "Protestantismen och
katolicismen", s. å.; öfv. till de flesta europeiska
språk), L’Afrique centrale (1878), Le socialisme
contemporain (1881, 6:e uppl. 1891; "Den moderna
socialismen", 1886), Éléments d’économie politique
(1882, 4:e uppl. 1893), La Péninsule des Balkans
(2 bd, 1886), Le luxe (1887; "Lyxen", 1892), Le
gouvernement dans la démocratie (2 bd, 1891) och La
monnaie et le bimétallisme international (1891). -
Mångsidigheten i hans intressen och författarskap
torde ha hindrat honom från att inom sitt hufvudområde
göra den insats, hvaraf han eljest skulle ha
varit mäktig. Hans mest betydande arbete är "De la
propriété etc." Med denna ekonomiskt historiska,
rättsfilosofiska undersökning ville han bevisa, att
i forntiden var egendomsgemenskapen, framför allt
till jorden, allmänt härskande hos olika folk och
att den enskilda eganderätten först senare utvecklat
sig ur denna samfällda eganderätt till jorden. Enligt
hans uppfattning kunde eganderätten ännu bli föremål
för mycket stora modifikationer. Emellertid har en
ganska skarp kritik riktats mot vissa delar af L:s
historiska framställning. L., som i penningspörsmålet
var bimetallist, intresserade sig mindre för de rent
metodiska frågorna inom nationalekonomien. Han slöt
sig i hufvudsak till den historiska skolan. Ehuru
hedersled, af Cobdenklubben, tillhörde han
"katedersocialisternas" (se d. o.) vänstra flygel;
och med denna hållning förenade han dels en
utprägladt politisk-demokratisk ståndpunkt, dels
åtskilliga drag, som varit speciellt utmärkande
för den evangeliska riktningen inom de kristligt
sociala tankeströmningarna. Af lifligt religiöst
intresse förde han länge den liberala katolicismens
talan, men öfvergick i midten af 1870-talet till
protestantismen. (E. H. T.)
La Veloce [velå’tje], italienskt rederibolag. Se
Ångfartygs Linjer.
Lavemang (fr. lavcment, af lat. lavar e, tvätta,
skölja ren) 1. Kli s Ur, Klystir (af grek. kly’zéin,
tvätta), grek. och lat. e’nema3 med., kallas
insprutning af någon vätska i ändtarmen (och
grof-tarmens nedre del) antingen för att framkalla
"öppning", eller afföring af exkrementsamlingar ur
denna del af tarmkanalen, eller ock för aflägsnande
af "mask" (springmask, anger, Oxyuris vermicularis)
samt emellanåt för att åstadkomma lindring af smärtor
i underlifvet eller för att, då en sjuk af ett eller
annat skäl icke genom munnen kan emottaga någon föda,
tillföra organismen näring. De vanligaste slagen af
lavemang "sättas" medelst en större vanlig spruta
(lavemangspruta, oftast af tenn), en spolkanna
(irrigator 1. irrigatör. se Irrigation) eller en
s. k. klysopomp (se d. o.), med vatten (ljumt)
eller med en blandning af hafresoppa, olja och
salt (afförande lavemang, enema commune). Lavemang
användas sålunda mot förstoppning (obstructio), mot
kolik, ibland med kamomillté. Vid diarréer och rödsot
användas däremot stoppande, lugnande, smärtstillande
lavemang, beredda genom afkok på stär-
kelse eller hafremjöl eller af ägghvitor, med eller
utan tillsats af opiumdroppar. Medelst lavemang
kan man nödfallsvis införa också flera slags
läkemedel i organismen, t. ex. lavemang med kloral
och andra narkotiska medel eller med fiskolja, i små
portioner, eller med sammandragande lösningar, såsom
tannin-lösning, o. s. v., i afsikt att läka sårnader
eller stilla blod- och slemflöden vid "hemorrojder",
katarr i ändtarmen o. d. Stora lavemang, ett par
liter eller mera, ha försökts mot tarmvred. O. T. S
(C. G. S.)
Lavemangspruta. Se Lavemang.
Laven, Abraham Vilhelm, sjöofficer, författare, f. 29
sept. 1812 i Sääminki socken (Savo-laks) i Finland,
utnämndes, sedan han med ovanlig utmärkelse genomgått
Karlbergs krigsakademi, 1830 till sekundlöjtnant vid
flottan, där han 1858 blef kommendörkapten. Efter
att 1833-35 ha genomgått Högre artilleriläroverket
å Marie-berg deltog L. 1835 uti en rysk expedition
för verkställande af triangelmätningar i Bottniska
viken. Under mångårig tjänstgöring vid Karlbergs
krigsakademi (sedan 1842 som informationsofficer
i navigation) utvecklade han en mycket gagnande
verksamhet och lade grunden till sjökadetternas
systematiska utbildning. 1858 blef han inspektör för
navigationsskolorna. L. var äfven praktisk sjöman och
företog många sjöresor. På den sista af dessa, som
han gjorde som chef å korvetten "Jaramas" och hvilken
gällde Island, afled han 24 juli 1858. L. utgaf
bl. a. Lärobok i mathemati-kens elemenler (1842; 2:a
uppl. 1853), Oorganisk kemi i sammandrag (1844; 2:a
uppl. 1855), Kartor öfver fixstjernhimmclen jemte
beskrifning (1853), På hvad sätt kommer svenska
skärgårdsflottan sannolikt att under ett blifvande
krig användas? (af Krigsvet. akad. 1853 prisbelönad
afh.). L. var äfven konstruktör och uppfinnare. Han
konstruerade bl. a. ett slags vrickåror för
kanonjollar, en kanonbåt för skärgården samt pistol
och gevär med värjbajonett för folkbeväpning. L. var
led. af örlogsmannasäll-skapet och Krigsvet. akad.
L. IL*
Lave’ndel, Lava’ndula, bot., farm., är ett släkte
af lägre halfbuskar, hörande till fam. Labiatce,
underfam. Lavanduloidece. Lavendelarterna växa
vilda i Medelhafstrakterna å soliga, steniga
backar, och en art, L. ver a, odlas icke sällan i
våra trädgårdar upp till mellersta Sverige; i stor
skala odlas lavendel i England till framställning af
lavendelolja. Bladen äro jämbreda eller lansettlika,
vanligen grågröna. Blommorna sitta i axlika samlingar
med de nedre knippena vanligen något skilda från de
öfre. De stålblåa fodren och outvecklade blommorna af
den nämnda lavendelarten ha varit offici-nella under
namnet flores lavandulce. Torkade lavendelblommor,
inlagda i s. k. sachéer (af fr. sachet), användas
till parfymeriug af kläder och till fördrifvande
af mal. Lavendelblommor innehålla en välluktande
flyktig olja, cetheroleum lavandulce, lavendelolja,
som är officinell och dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
