Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leges ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leges-Legion
42
anorganische chemie" (1904 ff.). -
Ostwald m. fl., "Lehrbuch der allgemeinen
chemie’J (ny förstorad uppl. förberedas).
C. B-s.
Leges, lat. (plur. af lex, se d. o.), lagar. -
L. a g r ä r i se, agrariska lagar. Se A k e
r l a g a r. - L. a n g e l s a’x ön u m. Se
Germansk rätt. –L. barbarörum ("barbarernas,
d. v. s. ickeromerska, lagar"), föråldrad benämning på
frankiska och sachsiska rättskällor. - L. l i c i;n i
se ("de licinska lagarna"), tre bekanta romerska lagar
af genomgripande politisk räckvidd, 367 f. Kr. antagna
på initiativ af folktribunerna Gajus Licinius Stolo
och Scxtius Rufus. Se vidare Licinius och Ii o-merska
riket. - L. romänoe ("romerska lagar"), lagar, som
utgåfvos för att gälla för romarna i vissa germanska
riken, t ex. lex romana lurgundionum (mellan 506 och
532 e. Kr.), lex r. wisigotorum och lex r. Curiensis,
hvars uppkomsttid och giltighetsområde äro omtvistade.
Legg., mus., förkortning af l e gg i e ro.
Legge [le’g], James, skotsk sino-iog, f. 1815,
d. 1897, skickades 1839 som missionär till öst-Asien,
hvarest han 18-10-43 förestod det engclsk-kinesiska
läroverket i staden Malakka och därefter verkade
hufvudsakligen i Hongkong som missionär samt. präst
vid engelska unionskyrkan, tills han 1876 fick den
nyinrättade professuren i kinesiska vid Oxfords
universitet. Frukter af L:s forskningar rörande
kinesernas kanoniska böcker föreligga bl. a. i hans
stora arbete The chinese classics (3 bd, 1861-65;
ny uppl. af bd l och 2 1893 ff.). The texts of
Confuciamsm (i "Sacred books of the East" 3, 27, 28)
och The Yi läng (därsammast. 16). (K. V. z.)
Leggiero [ledjerå], it., mus., med lätt anslag,
"pärlande" spel, elastiskt föredrag. Jfr A n-slag 3
och Gon leggerezza.
Leggings [k/gins], eng., höga damaskor af smidigt
läder eller brun segelduk.
Leghorn [le;ghän], ejigelskt namn på
Livorno.
Leghornsrasen [le’ghåns-1, en efter Leghorn (Livorno)
benämnd hönsras tillhörande do s. k. Medel-hafsrascrna
och mycket spridd både i Europa och Amerika. I
Sverige förekommer den synnerligen talrikt och
är här mycket omtyckt på grund af sin härdighet
och stora värpningsförmåga. I medeltal per år
och höna kunna leghornshöns lämna 180-200 ägg
med en genomsnittsvikt af 60-70 gr. pr styck. Som
köttproducent står rasen ej särdeles högt. Fullvuxna
djur väga i medeltal 2,5 kg., tuppen något mer,
hönan något mindre. Rasens färg varierar mycket,
men är vanligen hvit eller brun. öronlapparna böra
vara rent hvita. Kammen är i regel enkel, medelstor
och försedd med fem tydligt skurna hack. Hos tuppen
är den uppstående, hos hönan däremot ligs-ande åt ena
sidan. Haklapparna skola vara medellånga och vackert
rundade ise f. ö. Höns, pl., fig. 9). Leghornshönsen
äro lifliga, lättskrämda och opålitliga som rufvare.
n. F.
Légifer, lat. (eg. lagstiftare), öfv. af svenska
ordet lagman (se d. o.).
Le’gio, lat., legion (se d. o.); härskara, stor mängd.
Le’gio (nu El-Ledd j un), l,3 km. s. om det
forna Megiddo i Palestina, vid västra kanten
af Jisreels-slätten, ofta omnämndt i gamla
testamentet. Platsen, som låg vid den militärväg,
som österifrån ledde till Egypten, befästes starkt
redan aJ egyp-
terna, kananéerna och israeliterna enligt l Kon. Nära
Megiddo besegrade Debora kananéerna; där anföll Josia
den egyptiska hären (609), men stupade. Utgräfningar
vid Tell-el-Mutcssellim, som företagits af den
tyska Palcstinaföreningen, visa, att befästningar ha
funnits ända sedan 20:e årh. f. Kr. Stadsmuren är
omkr. 28 fot tjock. Babyloniskt inflytande skönjes
i en mängd gemmer och cylindriska sigill. Äfven det
äldsta kända hebreiska sigillet, tillhörigt en högt
uppsatt ämbetsman hos Jerobeam II, har funnits där.
Lergio fulminäta (lat.; ’"tordönslogicnen") kallades
12:e legionen i den romerska hären sedan kejsar
Augustus’ tid. Om den verkliga orsaken till detta
krigiska hedersnamn förtäljer historien intet,
men däremot vet en legend från 2:a årh. att därom
berätta följande. Kejsar Marcus Auielius stod i
begrepp att leverera en drabbning mod germanerna, da
hans här af brist pä vatten var nära att för-smäkta,
hvarjämte fiendens öfvermakt hotade med undergång. Då
knäböjde en hel legion, som bestod af idel kristna
soldater, och anropade Gud om hjälp, hvarefter ett
ymnigt regn vederkvickte de törstande och ett häftigt
åskväder skrämde fienden på flykten. Legionen fick
då af kejsaren ofvanståcnde namn. Ett bref från
kejsaren till romerska senaten år 174 åberopas
som stöd för donna berättelse, men detta bref kan
på tämligen goda grunder anses för oäkta. Namnet
"Legio fulminäta" finnes, som sagdt är, långt före
Marcus Aurelius’ tid. Hvad själfva tilldragelsen mod
åskvädret beträffar, berättas den äfven af hedniska
skriftställare, som tillskrifva dels kejsarens bön
till de hedniske gudarna, dels en trollkarl Arnufis
denna underbara händelse. J. P-
Legion (lat. le’glo, eg. urval, häruppbåd) var
hos de gamle romarna namnet på en härafdelning,
clcn förnämsta enheten inom deras armé. I legionens
anordning har man att urskilja olika perioder. Föga
betydelse kan tilläggas traditionen, att Roms förste
konung, Romuhis, hade en här bildad så, att en
hvar af de tre tribus ("folkstammarna"), r ämnes,
tilies och luccres, uppställde 1,000 man fotfolk
(lefjionärii) och 100 ryttare (efquiles, se d. o.);
de 300 ryttarna kallades ce’leres. Den enligt uppgift
af konung Sertius genomförda författningen skall
ha ordnat hären efter förmögenhetsklasser. Hären
synes emellertid i äldre tider ha varit uppställd i
falang, d. v. s. en oafbruten slagordning med flera
linjer bakom hvarandra och bred front, i regel
bildad af en dubbel legion, med de bäst väpnade
framför de tyngre rustade. Till denna falang synas
lätt beväpnade ha slutit sig. Legionen var indelad i
cenlu’rl(E ("hundraden"), om hvilkas motsvarighet till
folkförsamlingens liknämnda afdclnin-gar inga fullt
säkra underrättelser föreligga. Rytteriet utgjordes
af rikare medborgare.
Legionen under republikens blomstringstid är noga
skildrad af Polybius. Man har vanligen tillskrifvit
Camillus (4:e årh. f. Kr.) omdaningen af den
äldre legionen. På de puniska krigens tid (264-146
f. Kr.) var legionens inrättning följande. De tungt
väpnade utgjordes af tre träffar: hasfäti (1,200 man),
pri’ncipes (1,200 man) och triärii (600 man); därtill
kommo 1,200 man lätta trupper, ve’liies. Legionen
var indelad i 30 mamfpidi och 60 centurice (2 på hvar
manipel). I hvarje manipel af haslali och principes
funnos 120 man, utom 40 velites; i hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
