- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
43-44

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leges ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

Legionarius-Legis actio

44

af triarii 60 inan, utom 40 velites. Legionens
totalstyrka var således i regel 4,200 man, men den
ökades stundom (ända till 6,200). Uppställningen
skedde efter inaniplar, väl 6 (resp. 3) man högt, med
mellanrum i form af en quincunx: ’ .’. -Hl-HZ-HZ så
att principes betäckte platserna bakom mellanrummen
mellan haslati och likaså triarii platserna bakom
de senares mellanrum, båda färdiga att rycka upp
genom luckorna, när den främre linjen drog sig
tillbaka. Velites svärmade förut eller i

Romerska legionssoldater. (Efter relief å
Trajanus-kolonnen.)

mellanrummen. Yapnen (jfr fig.) voro dels
försvarsvapen: sköld (scutum), af trä, öfverdraget
med läder, bröstharnesk (lonca), af olika material
och konstruktion, hjälm (yaflea, cassis), först af
läder, sedan af metall, benskenor (ocrece), dels
anfallsvapen: svärd (gla’dius) samt, för hasla.ti
och prin-cipes, det tunga spjutet (pilum), romerska
infanteriets nationalvapen, för triarii det lättare
kastspjutet (lansen, hasta). Velites hade en lättare
rund sköld (parma) och lätta spjut. - Rytteriet till
legionen utgjorde 300 man (åla), indelade i 10 turmce,
hvar tnrmce i 3 decuricz (se vidare Equites). -
Befälet utgjordes af tribuni militum (krigstribuner),
6 för hvar legion. Efter 207 f. Kr. eller tidigare
valdes dessa för 4 legioner - den vanliga årshären -
af folket, ökades härens styrka, såsom ofta hände,
särskildt under andra puniska kriget, då mer än 20
legioner stundom voro uppbådade, utsagos de öfrige af
fältherren. Under dem kommenderade 60 centuriönes
(kompaniofficerare), hvilka stego i rang från
hastati till triarii, så att den lägste var decimus
hastatus posterior, d. v. s. centurionen vid 10:e
manipelns af hastati andra cea+uria, den högste
åter centurionen vid första centurian af första
mani-peln af triarii (primi pili centurio 1. primus
pilus). Under centurionerna stodo lika många optiones
(ung. = fanjunkare). Rytteriet hade till underbefäl
30 decuriones och 30 optiones. Fälttecken (signa)
funnos särskildt för hvarje manipel, från början,
såsom det säges, en bunt hö på en stång, sedan
vanligen en stång med bilden af ett djur (varg,
tjur m. m.). Hvarje turma hade ett vexi’llum,
en tygfana på en tvärslå öfver en stång. Sådana
brukades äfven af maniplarna, stundom i förening med
djurbilder. Manipelställningen beredde väsentliga
fördelar genom den större rörligheten, kombineringen
af strid på något af stånd med den man mot man samt
det väl

ordnade systemet med de tre olika träffarna, som
skulle understödja hvarandra.

Bundsförvanterna, särskildt latinerna, utgjorde
en betydande del af romarnas fältstyrka. De
olika kontingenterna infunno sig under sina egna
anförare. Hela styrkan fördelades därefter i åla
(flyglar; de tjänstgjorde nämligen på flyglarna),
motsvarande romerska legionerna, så att till
en konsularisk här om två legioner hörde en
åla (om 4,000 ä 5,000 man) till höger och en
dylik till vänster. Hvarje åla hade särskilda
befälhafvare, prcefecti, dels ur egna led, dels ur
romarnas. Rytteriet var tre gånger så starkt som den
romerska legionens.

Längre fram vidtogs i utskrifningen den
ändringen, att soldaterna uttogos utan afseende på
förmögenhetsklasser. Redan i äldre tider hade census
för inträde i hären blifvit nedsatt, och undantagsvis
togos proletärer med, men i l:a årh. f. Kr. var
all åtskillnad upphäfd; man tillskrifver vanligen
Marins reformen. Hären blef nu i stället för
en milishär mera en stående tjänstehär och ett
användbart verktyg i ärelystna ledares hand. De
olika träffarna och vapenslagen äro nu försvunna. 3
maniplar synas ha blifvit sammanslagna till en
coltors - hvilket äfven förr tyckes ha förekommit
i enstaka fall - och legionen ökad till 6,200 (i
rundt ’tal 6,000) man. Säkert är, att under Caesar
kohortställningen .var allrådande. Caesars legioner
voro i allmänhet utskrifna till omkr. 5 å 6 tusen
man - den effektiva styrkan var dock betydligt
mindre - fördelade i 10 kohorter. Rytteriet tyckes
småningom ha blifvit ersatt af provinsrytteri,
hvilket ock var dugligare. Legionernas antal blef
allt större. Octavianus skall år 35 f. Kr. ha haft
45 legioner, Antonius omkr. 30. Från Marius’ tid
blef en silfverörn gemensamt fälttecken för legionen
(se bild i art. Fälttecken), och pilum tilldelades
alla soldaterna i denna.

Kejsartidens legioner, som hade sina särskilda nummer
och namn, voro i allmänhet förlagda i provinserna,
mest vid gränsen. Vid Augustus’ död (år 14) funnos 25,
hvilket antal sedan ökades. Legionerna, hvar under en
legatus, voro mest samlade i fasta läger (se C as t
ra), af hvilka stundom städer bildade sig. l dessa
läger tjänstgjorde emellanåt legionssoldater, som
redan tjänt ut sin tid (veterani), som en särskild
afdelning och fria från lägerarbete. Under 2:a
årh. e. Kr. vidtogos åtskilliga ändringar. Kohorterna
fingo olika styrka, manipelindelningen bortföll,
kastspjuten ersattes delvis genom lancew, och
svärden blefvo längre. En rytteriafdelning synes ha
tillhört hvarje legion från början af kejsartiden.
&. Tdh.

Legionärius, lat. Se Legionär.

Legion (Thonneur [le j il’ dånnor], La, fr. Se
Hederslegionen.

Legion étrangére [lejiå’ eträjär]. Se Främlingslegion.

Legionär. 1. (Lat. legionärius) Simpel soldat i en
legion (se d. o.). - 2. (Fr. légionnaire) Medlem af
La legion d’honneur (se Hederslegionen).

Le’gis a’ctio, lat., var hos de gamle romarna
en med en symbolisk handling (actio) förbunden
rättegångsformel (lex, genit. legis), hvilken måste
brukas vid civilprocesser i äldre tider. Sedermera
skall legis-aktionsprocessen, såsom väl strängt for-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free