- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
63-64

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legouvé ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

Legris de Latude-Leguminosae

64

värdefulla arbeten i psykiatri och rättspsykiatri och
var en flitig medlem af Société médicopsycholo-gique
i Paris. Bland hans mera betydande arbeten ma nämnas
La folie devant les Iribunaux (1864), prisbelönt af
Institutet, Pronoslic et lraileme.nl d’épi-lepsie
(1869), Le délire des perséculions (1871), La folie
hérédilaire (1873), Traité de médecine legale, de
jurisprudence médicale et de toxicologie (1874),
La folie du doule avec délire du toucher (1875),
Étude médico-légale sur les épileptiques (1877),
Étude clinique sur la peur des espaces (1878), Étnde
médico-légale sur 1’inlerdiction des aliénés (1880)
och Les hystériques (1882; 3:e uppl. 1891). G-s.

Legris de Latude [logrl do laty’d], CL J. H. Se C l
a i r o n.

Legros [logrå], Pierre, fransk bildhuggare, f. 1656 i
Paris, d. 1719 i Rom, fick den första undervisningen
af sin fader, som var bildhuggare. L. vann 1676 stora
priset i skulptur och reste därmed till Rom, där han
alldeles hängaf sig åt ytterligheten af den stillösa
och onaturliga riktning inom skulpturen, som infördes
af Bernini. Efter att först i Rom ha stadgat sitt
rykte begaf han sig hem och sysselsattes med arbete
för Tuileries- och Versaillesträd-gårdarna. Men då han
i Paris ej skördade det bifall han väntat, återvände
han till Rom och fortsatte där sin verksamhet. Af
L:s arbeten må Lämnas S. Do-minicus, kolossalstaty i
Peterskyrkans absis, samt i Laterankyrkans hufvudskepp
kolossalbilder af apostlarna Tomas och Bartolomeus,
den senare framställd som lefvande flådd, med sin
egen hud i handen. Men mest betecknande för denna
till det yttersta drifna barockstil äro hans verk
i Jesuitkyrkan i Rom. Å S. Ignatius’ altare hade
L. framställt helgonets bild i gediget silfver, men
originalet nedsmältes af.påfven Pius VI, sedan han
upphäft jesuit-orden. Bilden är nu ersatt af en kopia,
hvars hufvud och dräkt äro af silfver, resten af
försilfrad koppar. Därjämte utförde L. den ena af de
stora marmor-grupper, som äro uppställda på hvar sida
om altaret, nämligen den till höger, som framstäUer
Religionen såsom en i klosterdok höljd kvinna, som
i vänstra "handen håller kors och bok, i den högra
en flammande vigg, hvarmed hon krossar kätteriet,
repre-senteradt af ett par vidriga figurer, en man
och en äldre kvinna, hvilka vrida sig ofvanpå en
mängd böcker, märkta med Luthers och Galvins namn. Om
stilen i denna grupp lämnar oss den ena af de forna
sidogrupperna vid högaltaret i Uppsala (af Burchardt
Precht, invigdt 1731), nu i Gustaf-Vasakyrkan i
Stockholm, en ganska klar föreställning. C. R. N.*

Legros [loa-rå], A l p h o n s e, fransk-engelsk
konstnär, f. 1837 i Dijon, studerade i Paris och
utställde förtjänstfulla målningar, som i karaktär och
uttryckssätt närma sig Courbets och Fantin-Latours
alster: porträtt af målarens fader (1857), Angelus
(1859, galleriet i Liverpool), den betydande duken
Ex voto (kvinnor kmtböjande omkring en madonnabild
i det fria, 1861, musoet i Dijon), Kyrko-plikt och
Den döde Kristus (1888, båda i Luxem-bourgmuseet,
som äfven eger Gambetlas porträtt i olja, flera,
tecknade porträtt, porträttmedaljonjrer och en
modellerad torso). L. öfverfiyttade 1866 till London,
där han blef professor vid University college och
vid South Kcnsingtonmuseet. I nämnda museum är han
representerad af Burne Jones’ porträtt samt af ett
50-tal akvareller och teckningar.

Han är representerad äfven i Wallacegalleriet. Som
lärare har han utöfvat ett betydande inflytande och
kan anses som den moderna engelska gravörskolans

uppfostrare. Sin allra ________________________

största betydelse har han som etsare. Han
har behandlat både religiösa ämnen och samtida
genremotiv: S:t Franciscus’ död, Munk vid orgeln,
Konvalescentens promenad. Le bonhomme Misére, serien
Dödens triumf, har skildrat vagabon-der, fattigdom
och lidande. Ha.ns etsningar visa en raffinerad
känsla, skarp intelligens, bred, djärf och säker
behandling. Som por-trättör är han sär-

Alphonse Legros (s j älf porträtt.)

skildt märklig. Nationalmuseum eger flera af hans
etsningar, förvärfvade på L:s och Brangwyns gemensamma
utställning i Stockholm 1907. Han har äfven utfört
dekorativ skulptur - en monumental brunn hos hertigen
af Portland är särskildt berömd. En förteckning
öfver L:s etsningar utgaf s 1877, en monografi af
L. Bénédite 1901. G-g N-

Le gua, sp. (jfr fr. lieue)} spanskt vägmått. Se Mil.

Leguaner, zool. Se I g u a n i d se.

Leguänsläktet, zool. Selguanidae.

Le Guaspre [hga’spr]. Se Poussin, G.

Legumen, lat. Se Balja.

Legumin, kem., beteckning för talrika
ägghvite-preparat från frön af Pisiim sativum3 Vida
sativa, Lens esculenta och andra leguminoser. I
dessa frön är legumin förenadt med andra, delvis
fosforhaltiga ägghviteämnen; från dessa kan legumin
endast med svårighet skiljas, och man har därför länge
antagit, att det är själft fosforhaltigt och således,
liksom kasein, ett nukleoprotcin (se d. o.). Numera
räknas legumin till den grupp af ägghviteämnen,
som kallas globuliner (se Ägghvita). Legumin
vinnes ur ofvannämnda frön genom extrak-tion med
10-procentig koksaltlösning; de renaste preparaten
visa följande sammansättning: 51,? proc. G; 6,95
proc. H; 18,os proc. N; 0,4 proc. S och 22,9 proc. 0.
H. E.

Leguminosae, Leguminoser, Ärtväxter, Ärtfamiljen,
bot., växtrikets näst största, mycket naturliga familj
med öfver 7,000 arter, fördelade på öfver 430 släkten,
hörande till serien Rosales och närmast släkt med
Rosacece. Mest utmärkande för familjen är frukten, som
är en balja (se d. o.). F. ö. är det yttre utseendet
mycket växlande. Bladen äro vanligen spiralställda,
med leddynor och stipler. Blomställningen är nästan
alltid botrytisk, vanligen egande form af klase,
ax eller hufvud. Blommorna äro heteroklamydeiska,
vanligen tvåkönade, aktinomorfa eller oftare
zygo-morfa. Fröna äro vanligen talrika, med ingen
eller obetydlig fröhvita, fästa på den bakåt vända
buksömmen. På leguminosernas rötter finnas af
bakterier förorsakade knölar (se Assimilation). Med
få undantag pollineras leguminosernas blom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:53:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free