- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
471-472

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ligula ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

471

Ligula-Ligustrum

472

Lrgula. 1. Bot. Se B la d snar p. 2. Zool. So
Spindeldjur.

Liguläria Cass., bot., växtsläkte af fam. Compo-sit(E,
afd. Tubuliflorce. nära släkt med Senecio. De
omkr. 30 arterna äro fleråriga örter, som förekomma
i Asiens tempererade länder. Som prydnadsväxt odlas
ofta en form med gulfläckiga blad af L. Kampfen
från Japan, vanl. kallad Farfugium gr ande.
G- L-m.

Ligulidae, zool., en familj tillhörande bandmaskarna
(se d. o.). Hithörande inälfsmaskar utmärkas
företrädesvis därigenom, att kroppen är enhetlig,
utan leder, medan liksom hos binnikemaskarna
(se d. o.) ett flertal könsorgan är för
handen. Yid-fastningsapparater, sugskålar
och hakar kunna saknas. Arterna af släktet
Ligula lefva som unga i fiskarnas kroppshåla
och som könsmogna i tarmkanalen hos fåglar.
L-e.

Liguliflörae, bot. Se Compositac.

LJguori [-goåri], Alfonso Maria de, katolskt helgon
och den främste bäraren af den jesuitiska fromheten
och den kasuistiska moralläran (pro-babilismen),
f. 27 sept. 1696 i Neapel, d. l aug. 1787 i Nocera,
prästvigdes 1726 och vann stort rykte som predikant
samt sysselsatte sig med landt-befolkningens
undervisning. 1732 stiftade han, "på grund af
gudomlig uppenbarelse", i Villa Scala, nära Benevento,
"Helige återlösarens förening" (Congregazione del san
redentore), som 1749 fick påflig stadfästelse. Dess
medlemmar (l i g u o r i-aner 1. redemptorister)
förbundo sig att tjäna den katolska kyrkan och
arbeta för folkets undervisning. Hufvudfaktorcrna
i den af L. utbredda fromheten voro tillbedjan
af altarets sakrament, Mariakult och lydnad mot
påfven. 1762 utnämndes L. till biskop af S. Agata
de’ Goti i nuv. Avellino. Gammal och sjuklig samt
utmattad af fasta och späkning, erhöll han på
begäran afsked 1775 och drog sig tillbaka till den
af honom stiftade kongregationen i staden Nocera de
Pagani (prov. Salerno). 1816 blef han beatificerad,
1839 kanoniserad och 1871 upptagen bland "doctores
ccclesicc" (kyrkans lärare), det sistnämnda särskildt
därför, att han afgjordt uttalat sig för Marias
obe-fläckadc aflelse och påfvens ofelbarhet. Hans
åmin-nclsedag är 2 aug. Bland L:s skrifter, som
utgifvits i flera upplagor och till största delen
öiversatts på tyska (af Hugues och Haringer, 42 bd,
1842- 47), må nämnas Theologia moralis (2 uppl. 1753-
55, sedan i otaliga editioner), numera grundvalen
för den moralteologiska undervisningen i nästan alla
katolska bildningsanstalter och genom sitt myckna
sysslande med sexuella förhållanden och perversite-ter
af ödesdiger betydelse för det katolska klere-siets
sedliga praxis (visserligen mot författarens
intention) ; vidare Storia delle eresie (1773) och
Homo aposloliciis (1782). Hans lefnad är tecknad
af Jean-card, "Yic du béat Alphonso L." (1829),
K. Pilsskron, "A. M. L." (2 bd, 1887), kardinal j
Capccelatro, "A. M. L." (2 bd, 1893), Berthe, "A. i
M. L." (2 bd, 1900), Mcffert, "Der heilise A. L." j
(1901), J. L. Jansen, "Leven van den h. A. L." j
(1910), samtliga dessa arbeten katolska. Hj. H-t. j

Liguoriäner [ligoå-]. SeLiguori.
!

Ligurerna (lat. Wgures), ett forntida folk af oviss
j härkomst (se Italiens f o r n s p r å k, sp. 1070
i -71) i norra Italien, i kust- och bergstrakterna om-

kring den nuv. Genuabukten, Liguricn. De besegrades
af romarna 182-181 f. Kr. Till följd af landets
bergiga beskaffenhet och folkets krigiska sinnelag
försiggick eröfringen endast långsamt och småningom,
så att t. o. m. i början af kejsartiden strider
mot dem förekommo. Då Augustus indelade Italien
i 11 regioner, blef det förra Ligurien den 9:e,
begränsad i v. af Varus, i n. af Po, i ö. af
Trebia och Macra. Under Konstantin däremot fick
den 11 :e regionen (emellan Alperna, Po och Adda)
namnet Ligurien. De gamle ligurema bodde mest i små
byar och bergfästen. I landet funnos flera kolonier
från Massilia. Bland kustorterna må nämnas Niccca
(Nizza), Plerculis Monoeci portus (Monaco), Genua,
Albium Intemelium (Vcntimiglia). Inne i landet märkas
Pollenlia, Asta (Asti), Dertona (Tortona) m. fl.
R. Tdh.

Liguria, astron., en af småplaneterna.

Ligurien (Ligu’ria). 1. I forntiden det af ligu-rerna
bebodda området i norra Italien (se Lig u-r e r n
a). - 2. I det nuv. konungariket Italien det minsta
landskapet, begränsadt i n. af Piemont, Lom-bardiet
och Emilia, i ö. af Toscana, i s. af den del af
Medelhafvet, som benämnes Liguriska hafvet, och
i v. af Frankrike. Det indelas i 2 prov., Genua
och Porto Maurizio, samt har en areal af 5,278
kvkm. 1,077,473 inv. (1901). L. bildar en smal
kuststräcka (Eiviera di Levante och R. di Poncntc),
bevattnad af flera på Apenninerna upprinnande smärre
vattendrag. På grund af landets bergiga beskaffenhet
idkas föga jordbruk och boskapsskötsel; däremot är
landet rikt på vin och sydfrukter, som bilda en viktig
exportartikcl. Den jämförelsevis lifliga industrien
lämnar siden- och bomullstyg, maskiner, papper,
guld- och silfverarbeten m. m. Vid kusten drifves
betydande skeppsbyggen. Handel, fiske och sjöfart
äro de viktigaste näringsgrenarna, och invånarna
anses vara de dugligaste sjömännen uti Italien.
(J. F. N.)

Liguriska alperna. Se Alperna, sp. 697.

Liguriska Apenninerna. So Apenninerna.

Liguriska befästningarna. Se Italien, sp. 1043-44.

Liguriska hafvet (it. Mar e ligure), den nordligasto
delen af västra Medelhafvet, mellan Ligurien i n:
samt Corsica och den toskanska arkipelagen i s. Det
bildar på Italiens kust Genua- och Spezia-vikarna. Det
har branta stränder och betydligt djup. Jfr Tyrrhenska
hafvet.

Liguriska republiken. Se Genua, sp. 951.

Liguriska språket. Se Italiens forn-språk,
sp. 1070-71.

Liguster, bot. Se L i gu st rum.

Ligusterfjärilen, zool. Se Sp h in x.

Ligustersvärmaren, zool. Se S p h i n x.

Ligusterväxter, bot., namn på växtfamiljen Oleacew.

Ligu’sticum, bot., växtsläkte af
fam. Vmbelli-ferce. med omkr. 50 arter i tempererade
länder. På Sveriges västkust finnes en art,
L. scoticum (Ha-loscias scoticum), strandfloka, som är
en grof, till 50 cm. hög, glatt, illaluktande ört med
trc-fingradt delade blad och hvita blommor. G. L-m.

Ligustrinese, bot. Se O l e a c e se.

Ligu’strum L., Liguster, bot., ett busksläkte, hörande
till fam. Oleacece. Blomfodret är kort, skålformigt,
oklufvet. Kronan är trattlik, fyrdelad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free