- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
619-620

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

619

Lindgren

620

återfinnas i Landtbruksakad:s "Handlingar" och
""Tidskrift" flera uppsatser af L. Värdefulla
frukt-och bärsorter ha af L. uppdragits eller
tillvaratagits och därefter spridts öfver hela
landet. Genom praktiska försök har han utrönt värdet
af en massa växtsorter och därigenom bidragit till
utskiljande af en hel del förut i trädgårdarna
odlade, men mindre värdefulla varieteter.
c- G- D-

Lindgren, Hilda, målarinna, f. 8 april 1833
i Göteborg, elev af Amalia Lindegren samt
af A. Tissier i Paris, har egnat sig åt
porträttmålning och i sin fädernestad utfört
ett betydligt antal bilder (porträtt af
Amalia Lindegren, 1875, i Konstakademien).
-rn.* Lindgren, Hjalmar Ossian, anatom,
universitetslärare, f. 17 maj 1837 i Växjö,
blef student i Lund 1855, med. licentiat 1866
samt med. doktor 1868, sedan han 1867 utgifvit en
<afh. Studier öfver lifmoderns byggnad hos menniskan
(1867). Han utnämndes 1878 till e. o. och 1882
till ord. professor i anatomi i Lund samt af gick
1903. 1896-1911 var L. led. för Malmöhus län af
riksdagens Första kammare, som insatte honom i
tillfälligt utskott 1897 och 1903, bankoutskottet
1904-07 och särskilda utskottet 1908. Skrifter
utom den ofvannämnda disputationen: Ueber den
bau der vogelnieren (1868) och Studier öfver
däggdjursägget (1876). il. T-dt. Lindgren, Karl Adolf,
musikskriftställare (mest under märket A. L.), f. 14
mars 1846 i Trosa, d. 8 febr. 1905 i Stockholm, blef
student i Uppsala 1863 och filos, kandidat 1873. L.,
som från ungdomen med förkärlek idkat musikaliska
studier, var musikrecensent i "Aftonbladet" alltifrån
1874, utgaf 1880 musiktidningen ’’ Nec-ken" och
redigerade 1881-84 "Svensk musiktidning". Han skref
för öfrigt hela den ansenliga afdelningen af artiklar
i musik ’ och biografier öfver musiker i Nordisk
familjebok, musikrevyer i "Ny illustrerad tidning"
samt korrespondenser till "Nordisk musiktidende" i
Kristiania och till tyska musiktidningar. Dessutom
öfversatte han Shaksperes "Lucretia" (1876), Lobes
"Musikens katekes" (1877) och åtskilliga operatexter
samt författade Satser i svensk verslära (1880),
"Versläran" i E. Schwartz’ och A. No-reens "Svensk
språklära" (1881), Om Wagneris-men (s. å.), Svenske
Tiof kapellmästare 1782- 1882 (1882), Musikaliska
studier (1896; om tonkonstens väsen, operan,
kvartettsången i Sverige, Bellmansmusiken m. m. samt
biografier öfver tonkonstnärer), den skarpsynta
undersökningen August Södermans manuskriplsamling (i
"Svensk musiktidning", 1888-89), Om polskemelodiernas
härkomst (i "Nyare bidrag till kännedomen om de
svenska landsmålen", 1893) och Musiken i Sverige (i
den danska "Illustreret musikhistorie") m. m. samt
redigerade aldeln. Tonkonstnärer i "Svenskt por-

trättgalleri" (1897). - L. egnade sig under tre
årtionden odeladt åt verksamheten som bedömare,
forskare och biograf på musikens område. I all sin
personliga tillbakadragenhet intog han där snart en
ledande ställning genom grundliga insikter, en ur
karaktärens gedigenhet härflytande själfständighet
och oväld samt en pregnant stil, som blänkte
af uppfriskande vändningar och vaktade sig väl
för det långrandiga och det öfver-svinnliga. Hans
utpräglade förståndsklarhet och fint bildade omdöme
fordrade en sund utveckling af musikens arter,
och han ställde sig exempelvis ganska af visande
mot programmusiken och det wagnerska musikdramat,
såtillvida som de vilja söka tonverkets enhet
annorstädes än i det rent musikaliska. Med värme
omfattade han tillvaratagandet af vår inhemska
musiks skatter, och icke minst hans biografier
öfver svenska tonsättare ega stort värde. - Hans
broder, Johan Erik L., lexikograf, f. 22 mars 1844,
d. 28 april 1899, student i Uppsala 1861 och filos,
kandidat 1873, från 1874 hufvudlärare i engelska vid
Beskowska skolan i Stockholm och från 1893 lektor vid
Sjökrigsskolan, utarbetade med E. Wenström en utförlig
och förtjänstfull Engelsk-svensk ordbok (1884-89).
E. F-t.

Lindgren, Albert Hellen Gustaf Benedikt,
litteraturhistoriker och kritiker, f. 13 juni 1857
i Hedemora, d. 9 febr. 1904 i Stockholm, son till
författarinnan Amanda Kerfstedt (se denna) i hennes
äktenskap med prosten B. G. Lindgren, vardt student
i Uppsala 1876 och flyttade 1878 med modern till
Stockholm, där han från 1883 var teaterkritiker i "Ny
illustr. tidn.", sedermera (från 1891) litteratur- och
(tidvis) teaterkritiker i "Aftonbladet". L. medverkade
i de flesta nutida svenska tidskrifterna (bl. a. "Ord
och bild") och var under en följd af år lärare vid
Dramatiska teaterns elevskola. I bokform skref han
Vittra stormän (1894; essayer om Topelius, Bellman
och Braun, Nietzsche, Taine, Maupassant, Shell ey,
Dickens, Sheridan) och Sveriges vittra storhetstid
(I, Frihetstiden, 1895; II, Gustaf III:s tid och
eftergustavianerna, 1896), Skalder och tänkare (1900;
essayer om Snoilsky, Strindberg, Fredrika Bremer,
Ibsen, Browning, Car-lyle, Kipling, Moliére, Balzac,
Daudet och bröderna Goncourt samt Shakspere), Henrik
Ibsen i hans lifs-kamp och hans verk (1903) och Johan
Ludvig Runeberg (1904). Postumt utgafs samlingen
Några diktareporträtt (1907). L. författade vidare
några populära litteraturhistoriska småskrifter (om
Voltairc, H. K. Andersen m. fl.) och inledningar
till öfver-sättningar (Goethes "Valfrändskaperna"
m. fl.). L. var en framstående essay författare,
som närmast utbildat sig efter engelska mönster. Han
betonade lika starkt kulturella som psykologiska
drag i sitt författarskap, medan han däremot
mindre intresserade sig för det rent estetiska.
(U-n B.)

Lindgren, Jonas Valfrid, språkman och lärare, f. 19
dec. 1859 i Burträsk, vardt student i Umeå 1879, kom
följ. år till Uppsala, där han 1890 promoverades till
filos, doktor och 1890-91 var docent i nordiska språk,
utnämndes 1890 till lektor i Härnösand, flyttade
1896 till Gäfle som lektor i latin och svenska och
förordnades 1901 till rektor för Umeå högre allmänna
läroverk. L. har författat en synnerligen innehållsrik
afh. om sin hembygds folkspråk, Burträskmålets
grammatik (I, 1890), och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:17 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free