- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
621-622

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindgren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket använd lärobok, Dansk och norsk grammatik
(1894), flera lokalhistoriska afhandlingar m. m.

Lindgren, Gustaf Axel Herman, arkitekt, f. 4
nov. 1863 i Stockholm, var elev vid Tekniska
högskolan 1881-85 samt vid konstakademien 1885-87
och företog en studieresa till Tyskland, Italien
och Frankrike 1888-90. L. blef 1887 anställd i
öfver-intendentsämbetet, 1890 biträdande arkitekt i
Fångvårdsstyrelsen, utnämndes 1899 till hofintendent
och 1905 till lärare i byggnadskonstens historia
vid Tekniska högskolan. L:s verksamhet som arkitekt
har varit synnerligen omfattande. Bland hans arbeten
äro åtskilliga privatbyggnader i Stockholm - husen
Strandvägen 11 (1896), Aréenalsgatan 16 (s. å.),
Narvavägen 12 (s. å.), Tattersall vid Grefturegatan
(1897) m. fl. - samt frälsningsarmens hus Tabernaklet
(1890), Krematoriet på norra begrafningsplatsen
(1906-08) samt Polishus och rannsakningsfängelse
på Kungsholmen (1903-11); vidare har han lämnat
ritningar till fängelsebyggnader i Göteborg och
Malmö, ombyggnad af Västgöta nations hus i Uppsala
(1900), länsresidenset i Karlskrona (1908-10),
till villor i Djursholm, Saltsjöbaden, Sala och
Gäfle, herrgården Blackeberg i Uppland (1893)
och Ahl-bomska huset i Motala (nuvarande rådhuset,
1896). – L. har äfven varit litterärt verksam; han har
förutom tidskriftsartiklar och anmälningar skrifvit
reseskisserna Ett år i Italien (1896), medverkat i
det af E. V. Dahlgren utgifna verket Stockholm (1897)
samt författat afdelningarna om byggnadskonsten i
"Uppfinningarnas bok" (1898 års upplaga, d. 1)
och artiklar i 2:a upplagan af Nordisk familjebok.
O-g N.

Lindgren, Valdemar, svensk-amerikansk geolog,
f. 14 febr. 1860 på Vassmolösa, Ljungby socken,
Kalmar län, aflade mogenhetsexamen i Kalmar 1878
och grufingenjörsexamen i Freiberg 1883, hvarefter
han bosatte sig i Amerika. L. blef 1884 anställd vid
Förenta staternas geologiska undersökning, från 1895
som geolog och från 1907 som chef för afdelningarna
för gruf geologi och metallstatistik. Från 1908
har han hållit föreläsningar i gruf geologi vid
Massachusetts institute of technology i Boston. L. är
led. af The national academy of science och andra
lärda samfund. Bland hans afhandlingar, af hvilka
flertalet influtit i "Reports of U. 3. Geological
survey", må nämnas The gold belt of the Blue mountains
in Oregon
(1901), A geological reconnaissance
. . . in Montana and Idaho (1904), Geology and
gold deposits of the Cripple Creek district in
Colorado (1906), hvarjämte han utarbetat flera
blad af Förenta staternas geologiska atlas.
O. A. L-r.

Lindgren, Armas Eliel, finsk arkitekt, f. 1874
i Tavastehus, blef student 1892 och arkitekt 1897,
hvarefter L. tills, med H. Gesellius och E. Saarinen i
Helsingfors öppnade en arkitekturfirma, som inom kort
tillvann sig stort anseende. L. deltog i alla firmans
gemensamma arbeten, bl. a. brand-försäkringsbolajjet
Pohjolas och Nordiska aktiebankens hus,
Nationalmuseum, privathusen Fabiansgatan 17,
"Olofsborn", "Eol" och brukspatron Keirkners
hus, alla i Helsingfors, och corps de logis på
Suurmerijoki. m. fl. Firman trädde i spetsen för den
moderna finska arkitekturen, hvars stilriktning till
stor del bestämdes af dess byggnadsverk. Utgående från
den medeltida finska borg- och kyrkoarkitekturen samt
med en tillsats af dekorativa
element, hämtade ur den nordiska växt-
och djurvärlden, skapade nämnda arkitekter en
nationell byggnadsstil med romantisk karaktär. Efter
firmans upplösning, i dec. 1904, har L. utfört ett
stort antal byggnader såväl i sitt hemland som i
östersjöprovinserna, bl. a. Wanemuine-sällskapets
teater- och föreningshus i Dorpat, "Estonia"
teater-konserthus och kasinobyggnad i Reval,
"Sakala"-studentkorporations-hus i Dorpat, d:r Akels
sjukhus och bostadsbyggnad i Reval, apotekar Luths
hus i Chabarovsk (Sibirien), Sööts hus i Dorpat,
corps de logis på Håkansböle, Studentkårens nya
hus i Helsingfors, flera privata hus i landsorten
samt senast fasaderna till bolaget Suomis palats i
Helsingfors, det mest anmärkningsvärda af L:s arbeten
under detta skede. I dessa senare byggnadsverk,
af hvilka flera äro stora palats, är L:s konst en
annan än under den föregående perioden och visar
närmast frändskap med den moderna tyska arkitekturen,
städse med en starkt personlig stil. 1898-99 och 1902
vistades L. med statsstipendium i Tyskland, Frankrike
och England för att studera museiförhållanden
och konstindustriskolor. Sedan hösten 1902 är han
konstnärlig ledare för högre konstindustriafdelningen
i Centralskolan för konstflit i Helsingfors, där
han äfven som lärare verkat så framgångsrikt,
att den finska konstindustriens uppsving under
de senare åren kan sägas vara till stor del hans
verk. Sedan 1905 är L. medlem af delegationen för de
Antellska samlingarnas vård. 1910 utsågs han till
ordf. i stadsplanekommissionen i Helsingfors och
1911 till medlem i styrelsen för stadens allmänna
arbeten. L. har äfven gjort ritningar till möbler
och konstindustriföremål. T. Stz.

Lindgrenska fonden, en 1882 af kommissionärcn
J. G. Lindgren till dåv. Hedvig Eleonora församling
i Stockholm testamenterad fond å 120,000 kr. Sedan
denna församling delats i tre, ha Hedvig Eleonora,
Oskars- och Engelbrekts församlingar fått 40,000
kr. hvar, ställda under vederbörande skolråds
förvaltning. Räntan (för Oskars församling enligt
bestämmelser af 9 mars 1909) användes till kläder,
skodon och belöningar åt fattiga folkskolc-barn.

Lindgrenska uppfostringsanstalten. Se Trasskolan.

Lindh, en familj af boktryckare och bokförläggare i
Örebro och Stockholm. – 1. Johan Lindh, f. 4 okt. 1723
i Örebro, d. där 15 juli 1783, erhöll, efter en
lärotid i Stockholm hos direktör Lars Salvius, 4
aug. 1752 k. privilegium på att öppna boktryckeri i
Örebro, sålde i tiotusenvis a-b-c-böcker, katekeser
och psalmböcker, vardt rik samt egare af landtgods
och järnbruk. Han anlade 1776 på Lindbacka nära Örebro
ett pappersbruk, som ännu drifves. – 2. Johan Per L.,
den föregåendes son, f. 28 aug. 1757 i Örebro, d. 30
april 1820 i Stockholm, öfvertog efter faderns död
Örebrotryckeriet 1784, men sålde det 1798 till en
yngre broder (se nedan L. 3). Själf hade nämligen
L. 1791 inköpt tryckeri i Stockholm och där börjat
bokförlagsaffär. Han inköpte bl. a. Lars Salvius’
förlag, tryckte från 1792 almanacker enligt
kontrakt med Vet. akad. samt förlade Vet. akad:s
och Vitt. hist. o. ant. akadrs publikationer, bland
vittra arbeten Kellgrens, Lidners, Oxenstiernas och
Adler-beths skrifter, att ej tala om öfversatta romaner i
tidens smak m. m., samt 1807 års stora lagsamling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free