- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
651-652

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindsey ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

651

Lindsey-Lindskog

652

änkedrottningens som författare af balletter
samt rimmerier till värdskap, ringränningar
o. d. Hans största poetiska arbete är balletten
Den stoora Genius, livarmed Karl XI:s födelsedag
firades 1669. S. å. blef L. efter hemkomsten från
en ambassad till Polen, där han tjänstgjort som
legationssekreterare under grefve KL Thott, adlad
med namnet L i n-denschöld, hvilket namn han efter
en tid utbytte mot L. Genom sitt gifte med den
förmögne kopparverksdirektören, rikskammarrådet
Isak Cron-ströms dotter Elisabet kom L. i nära
förbindelse med åtskilliga familjer inom den tidens
rika uppkomlingsadel. Med Karl XI:s tillträde till
regeringen (1672) kan L:s politiska bana sägas
begynna. Rikskanslern M. G. De la Gardie, hvars
förtroende L. åtnjöt, placerade honom som sekreterare
i den kabinetts-konselj ("sängkammarstyrelse"),
till hvilken genom kanslerns föranstaltande
regeringsmaktens tyngdpunkt alltmer öfverflyttades och
som utgjorde liksom en förberedelse till det kommande
enväldet. Inom denna regering intog L. visserligen
till det yttre en obemärkt plats som sekreterare
(1674 erhöll han hofrådstitel), men hans framstående
kunskaper och sällsporda duglighet i förening med
en smidighet i väsendet, som gjorde honom lika
omtyckt af den fint bildade kanslern som af den
ouppfostrade konungen, banade honom snart väg till
ett stort inflytande. Ännu mera tillväxte detta
efter riksdagen 1675, sedan rådet och rikskanslern
förlorat konungens förtroende. L. var då någon tid
framåt i verkligheten Karl XI:s förste minister
("se-kreterarregementet"). Planerna att förskaffa
konungen oinskränkt makt, en gång framkastade af De
la Gardie, upptogos och utvecklades af L., hvilken
inom kort blef enväldets på en gång ifrigaste och
talangfullaste tjänare. Den rådighet och energi,
som han utvecklade under den brydsamma tiden närmast
efter utbrottet af danska kriget (1675-79), borde
tillförsäkrat honom ett fortsatt åtnjutande af
konungens förtroende och tryggat hans inflytande, om
ej J. Gyllenstierna kommit honom i vägen. Närmandet
mellan konungen och denne (1676), hvilket torde ha
bemedlats just af L., medförde emellertid, att den
senare efter hand trängdes åt sidan, och han fick
t. o. m. under någon tid pröfva sin herres onåd. Den
olyckan blef emellertid öfvergående. I juni 1680
afled Gyllenstierna. Kort därpå var L. åter en
högtbetrodd man och utöfvade i konungens kabinett
ett alltmer ökadt inflytande. På riksdagarna 1680 och
1682 spelade han en icke obetydlig roll, dock mindre
i det offentliga än genom "kulissarbete". Särskildt
ansågs han i hög grad ha dirigerat de ofrälse ståndens
uppträdande vid dessa riksdagar. Han blef ock medlem
af reduktionskommissionen. På 1686 års riksdag var han
landtmarskalk - den första af tredje riddarhusklassen,
som nådde denna värdighet - och gjorde som sådan allt
för att ge-nomdrifva de reduktionsbeslut, hvilka gåfvo
åt denna riksdag dess egentliga märkvärdighet. Han
förde ordförandeklubban med mycken skicklighet, vann
mången genom sitt glada lynne och sitt behagliga
umgängessätt samt lade för öfrigt ofta i dagen sin
naturliga böjelse att sammaniämka och förlika. Kort
efter denna riksdags slut tillsattes på ständernas
anhållan den stora lagkommissionen för revision af
den gamla lagen. L. blef ordf. i denna. Som sådan
visade han samma skicklighet och drift som i alla

sina offentliga värf. Äfven i utarbetandet af 1686 års
kyrkolag har L. haft andel liksom i förarbetena till
skolordningen af 1693. Hans obestridliga förtjänster
medförde efter hand sin belöning, och han erhöll
i hastig följd utmärkelser, som voro egnade att
tillfredsställa hans af naturen ganska stora fåfänga
och ärelystnad. L., som 1677 utnämnts till kansliråd
och statssekreterare, blef 1685 hof kansler,

1686 landtmarskalk och president i lagkommissionen,

1687 kungligt råd och s. å. (10 dec.) på en gång
friherre och grefve. I maj 1687 förordnades L. till
kansler för Lunds universitet och arbetade till
sin död med kraft och intresse på denna högskolas
återupprättelse och förkofran. 1688 blef han
utnämnd till guvernör för kronprinsen (sedermera
konung Karl XII). L. var utan tvifvel ett stycke
af en statsman med tankar och planer, som pekade
långt framom hans eget tidehvarf. Som ämbetsman
stod han genom snille, kunskaper och arbetsförmåga
bland de allra främste under Karl XI:s dagar.
Fastän ifrig reduktionsman och fiende till det
gamla högadelsväldet, visade han största möjliga
hänsynsfullhct i sitt personliga uppträdande
gentemot representanterna för den gamla regimen,
och i många fall var det uteslutande hans förord,
som de störtade högadelsmännen hade att tacka
för möjligen beviljad lindring i reduktionens och
förmyndarräfstens hårda villkor. - Som poet träder
L. med sin ballett m. m. i Stiernhiclms fotspår,
men visar sig f. ö. i sina ofta spirituella
tillfällighetspoem, sällskapsvisor o. d.
starkt påverkad af fransk poesi. Genom sitt
intresse för den fransk-klassiska diktningen blef
han en af dem, som först introducerade smaken
för densamma i dåtidens högre sällskapskretsar.
L:s Samlade vitterhetsarbeten utgåfvos 1864
i 4:e bandet af P. Hansellis "Samlade vitt:s
arb. af sv. förf. fr. Stiernhielm till Dalin".
Som talare hör L. oveder-sägligen till sin tids
främsta. Som mecenat för lärde och författare
har han kanske åstadkommit mer än genom sin egen
vittra produktion. Af betydelse blef särskildt det
beskydd, som han lämnade den i Lejonkulan 1686-91
uppträdande truppen af skådespelare och dramatiska
författare, vår första svenska teater. Litt.:
Ingers, "Erik Lindschöld. Biografisk studie",
I (1908; med utförliga litteraturhänvisningar).
E. L

Lindsey [lirnsi], nordöstra delen af
Lincolnshire i England, utgör sedan 1888
eget grefskap (administrative county),
3,889 kvkm., med 237.864 inv. (1911). .
(J. F. N.)

Lindsey |~li’nsi], Theophilus, engelsk teolog,
f. 1723, d. 1808, grundade 1764 som anglikansk
präst en af de första söndagsskolorna i England,
men gled snart öfver till unitarisk åskådning
och lämnade sin plats 1773, sedan en petition hos
parlamentet om befrielse för prästerna från ed på de
39 artiklarna flera gånger afslagits. 1774 begynte
L. verka som unitarisk pastor i London och fick stor
betydelse för unitariska kyrkan i England. Hans
hufvudarbete är An historical view of the state
of the unitnrian doctrine and worship from the
reformation (1783). En volym memoarer utkom 1812.
Hj. H-t.

Lindska anemometern. Se Anemometer.

Lindskog, Natanael, fysiker, skolman,
läroboksförfattare, f. 29 sept. 1858 i Liared,
Västergötland, blef student i Uppsala 1877 och
promove-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free