Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linköping-Ringstorps järnväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståtlig sarkofag öfver landshöfding Ulfsparre och
hans fru. Mot en af högkorets pelare stöder sig
biskop Terserus’ grafvård af svart och hvit marmor
(sign. P. Schultz). Många stormän hvila under kyrkans
golf: hertigarna Johan Sverkersson och Johan af
Östergötland, ämbetsmän, krigare och biskopar
(Johannes Bothvidi, H. Spegel och E. Benzelius
d. y.). Dopfunten af brons är ett godt nordtyskt
arbete från 1400-talet. Altartaflan af Maerten
Heemskerk utfördes 1540–42 för Laurentiuskyrkan
i Alkmaar i Holland, men kom på hittills outredt
sätt till Sverige och skänktes till domkyrkan af
Johan III. Som alltför stor och skrymmande har den
under 1800-talet förvisats till södra korväggen,
där äfven ett stort och väl bevaradt triumfkors
blifvit upphängdt. Högkoret dekoreras i stället af
en Kristusbild och två grupper af Tron, Hoppet och
Kärleken i gips af J. N. Byström, underhaltiga
som konstverk och illa passande till templets
stil. Predikstolen af bildhuggaren Nils Österbom
i Norrköping uppsattes 1745. I ett par läktarrum ha
nyligen sammanförts åtskilliga föremål, som förut haft
sin plats i eller tillhört domkyrkan, hvaribland
praktfulla medeltidstextiler, ett pärlstickadt
antependium, två dalmatikor, flera mässhakar.
F. n. (1911) pågår ett af S. Curman och
A. L. Romdahl igångsatt uppmätnings-, afbildnings-
och undersökningsarbete, hvartill medel erhållits
af enskilda gifvare. Jfr G. Westling, "Linköpings
domkyrka. Vägledning för besökande" (1903), och
A. L. Romdahl, "Studier i Linköpings domkyrkas
byggnadshistoria" och där anförd litteratur (1910).
A. L. R.
Linköpings domprosteri, förr kalladt efter häradena
Hanekinds och Åkerbo kontrakt, i Linköpings
stift, omfattar de tio pastoraten Linköpings
domkyrkoförsamling och S:t Lars; Kärna och Kaga;
Slaka; Skeda; Landeryd; Vist; Törnevalla; Östra
Harg; Rystad; Östra Skrukeby och Lillkyrka. 51,958
har. 32,854 inv. (1910).
Linköpingskollegiet. Se Främlingskollegier, sp. 38.
Linköpings län, förr ej ovanlig benämning på
Östergötlands län (se d. o.).
Linköpings stift bestod vid midten af 1100-talet
af Östergötland, Småland, Gottland och Öland. Snart
därefter frånskildes Värend, som bildade Växjö stift,
till hvilket äfven lades andra delar af Småland. Under
1500-talets förra hälft afskildes Gottland och i
början af 1600-talet södra delen af Kalmar län och
Öland äfvensom Tveta och Vista härad i Småland. Sedan
denna tid har stiftets omfång icke undergått några
nämnvärda förändringar och består af nästan hela
Östergötlands län, nära hälften af Kalmar län, knappt
en fjärdedel af Jönköpings län samt en obetydlig
del af Örebro län (se kartan till art. Ecklesiastik
indelning). Linköpings stift omfattar f. n. följande
21 kontrakt: Domprosteriet (eller Hanekinds och
Åkerbo kontrakt), Gullbergs och Bobergs, Aska, Dals,
Bankekinds, Skärkinds, Norrköpings (eller Lösings,
Bråbo och Memmings), Vikbolands (eller Östkinds och
Björkekinds), Hammarkinds, Bergslags, Norra Tjusts,
Södra Tjusts, Tunaläns och Sevede, Aspelands, Kinds,
Ydre, Vifolka och Valkebo, Göstrings, Lysings, Norra
Vedbo, Södra Vedbo kontrakt. Pastoraten äro 150,
omfattande 212 församlingar. Af dessa pastorat äro
1 prebende, 41 regala, 4 regalt-privilegierade,
88 konsistoriella, 1 alternerande
konsistoriellt och patronellt samt 15
patronella. Stiftet är i anseende till areal och
folkmängd (enl. prelim. uppg. för 1910) fördeladt på
Östergötlands län med 10,975 kvkm., 293,308 inv.,
Kalmar län 5,767,9 kvkm., 91,652 inv., Jönköpings
län 2,031,1 kvkm., 39,303 inv., och Örebro län 2,1
kvkm., 6 inv., tillsammans 18,776,1 kvkm., 424,269 inv.
(E. Ar-s.)
Linlithgow [linli’thgåu].
1. (West-Lothian) Grefskap i Skottland längs södra stranden
af Firth of Forth, emellan Stirling i v. och Edinburgh i
ö. 311 kvkm. 79,456 inv. (1911). Större delen af
grefskapet är ett fruktbart, kuperadt land. Den
odlade jorden upptar mer än 75 proc. Hufvudsädet
är hafre jämte något korn och hvete. Järnmalm samt
rika lager af stenkol och eldfast lera förekomma.
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, 5,5 km. från
Forth. 4,279 inv. (1901). Det är en af de äldsta
städer i Skottland och bevarar många gamla hus samt
ruiner, rika på historiska minnen. Stadskyrkan, S:t
Mikael (sannolikt grundlagd 1242, men hufvudsakligen
byggd under 1400-talet), är ett vackert prof af
skotsk gotik, och slottet är den vackraste ruin
i sitt slag i Skottland. Det omtalas först under
David I:s tid (1124-53), och yngsta delen härrör
från Jakob VI:s tid (d. 1603). Det var fordom ofta
skotska konungars residens och har därför kallats
"Skottlands Versailles". Både Jakob V och hans dotter
Maria föddes där.
1 o. 2. (J. F. N.)
Linlithgow [linli’thgåu], markis af. Se Hope, sp. 1089-90.
Linnaa borealis. 1 den krypande stammen med blomställningar,
2 stamstycke med fruktställning.
Linnaea Gronov., bot. I nordens barrskogar kryper
anspråkslöst fram en långrefvig, i sina yngre delar
örtlik buske, hvars små rundade, helbräddade
eller glest naggade blad kvarsitta gröna året
om. Här och där uppsända de många fot långa,
rotslående refvorna omkr. 5-6 cm. höga, nedtill
bladiga stjälkar, hvilka sluta med en bladlös, svagt
rödaktig stängel, som delar sig i 2, någon gång i
3 mycket fina blomskaft. Hvarje blomskaft uppbär en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
