- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
795-796

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litofys ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

795

Litopon-Litorinahafvet

79G

Litopon (G r i f f i t h s hvitt) är en hvit
målarfärg, bestående af bariumsulfat och zinksulfid,
som man framställer genom att fälla en lösning af
zink-vitriol med svafvelbariumlösning. Fällningen
tvättas, torkas, försättes med salmiak (3
proc.) och glödgas utan lufttillträde. Sedan
hålles massan ännu varm i vatten, torkas ånyo
och males. Genom denna glödg-ningsprocedur höjes
produktens täckkraft. Litopon utmärkes framför
blyhaltiga hvita färger genom hållbarhet mot
vätesvaflehaltig luft och genom ogiftighet.
E-t N-n.

Litopterna, zool. Under denna benämning har man
sammanfattat ett antal hofdjur ur Syd-Amerikas
tertiära aflagringar, hvilka djur i mycket påminna
om Perissodactyla. Dock stå de lägre än dessa, i
det hjärnskål och hjärna äro mindre, tandkronorna
enklare o. s. v.; men dessutom finnas bland Utopierna
också egendomligt differentierade former. Tårnas
antal växlar från o till l; den tredje tån är
alltid symmetriskt byggd. Tandsystemets främre
del är ofta tillbakabildad. Några afkomlingar
i nutiden ha litopterna ej efterlämnat.
L-e.

Litoräl (af lat. lilus, genit. fiLoris, strand),
ycol., tillhörande kusten, benämning, som
användes för att beteckna geologiska företeelser
eller aflagringar, hvilka försiggått eller
ega ruin vid eller i närheten af en kust,
till skillnad från sådana på djupare vatten.
E. E.

Litoräle (Kustlandet), benämning på ett af flera
"kronland": furstgrcfskåpet G ö r z och G r a-d i
s c a, niarkgrefskåpet I s t r i e n samt staden
Trieste med område, bildadt ståthållarskap i den
österrikisk-ungerska monarkien. Det har en areal
af 7,973 kvkm., hvaraf på Görz och Gradisca 2,927,
på Istrien 4,951 och på Trieste 95 kvkm. med 894,457
inv. (1910). Benämningen Kustlandet är visserligen
icke officiell, men allmänt bruklig. Ehuru hvart och
ett af de olika förvaltningsområdena har sin egen
representation, styras de af ön gemensam ståthållare,
som residerar i Trieste. Af befolkningen äro 47,i
proc. italienare, 29,9 proc. slovcncr (mest i Görz),
20,2 proc. serbokroater (mest i Istrien) och endast
2,? proc. tyskar. J- l?- N-

Litorälzon (se L i t o r a 1). 1. Geoyr. och gcol.,
det område af ett lands kuststräcka, som vid flodtiden
är betäckt af hafvet, vid cbbcn däremot visar sig som
land. - 2. Zool. och bot., den del af haf-vets djur-
och växtlif, som utvecklas och trifves företrädesvis
inom ett bälte emellan högsta och lägsta vattenståndet
vid ebb och flod. 1. J- F. N. 2. L-o.

LitoreMla ju’ncea, Strandpryl, l-ol., en helt liten,
glatt, på öfversvämmade stränder och i vattenbrynet
växande ört med ensamma, brunaktiga, lång-skaftado
hanblommor med fyra långsträngade ståndare, som
i knoppen äro invikta. Honblommorna, vanligen två
tillsammans, äro gömda bland de syl-lika, i knippen
eller rosetter samlade bladens baser. Märkena äro
framskjutande, håriga. Denna lilla egendomliga
ört, som hör till fam. Plantaginacece, förekommer
mera sällsynt i Sverige, från Skåne till Uppland.
O. T. S.*

Litorina (L i 11 o r i n a). zool Se B l ö t d j u r,
sp. 827, och Litorinahafvet.

Litorinagräns. Se Litorinahafvet.

Litorinahafvet, geol, benämning på det haf, som under
större delen af postglaciala tidens senare hälft
upptog det baltiska bäckenet. Det samtidiga Väster-

hafvct kallas Tapeshafvet (se nedan), och båda
benämnas stundom Postglaciala hafvet. Det baltiska
Litorinahafvet aflöstes af Limnseahafvet (se
d. o.). På grund af den postglaciala landsänkningen
(se Nivåförändringar), som genom Öresund och Belten
bragte det förut afspärrade öster-sjöbäckenet i
förbindelse med Kattegatt och Nordsjön, förvandlades
Ancylussjön (se d. o.) till ett inhaf. Dettas vatten
var vid tiden för Litorinahafvets största utbredning
ungefär dubbelt saltare än den nutida Östersjöns
innanför Gottland, hvilket framgår bl. a. däraf, att
den vid vår västkust vanliga strandsnäckan Jjilorina
litorea (fig. 1), som nu ej träffas i Östersjön
innanför Eugen, samt Litorina rudis var.

Fig. 1. Litorina litorea.

Fig. 2. Litorina rudis var. tembfosa.

(cncbrosa (fig. 2), som nu upphör vid Bornholm, då
kunde lefva ända upp i Bottcnhafvct, den senare ända
vid Haparandas breddgrad. Det är efter dessa snäckor,
som benämningen Litorinahafvet uppkommit. ’Mylilus
edulis, Tellina baUica. Cardiinn edule m. fl.,
hvilka äfven träffas i denna tids aflagringar kring
Östersjön, hade då större utbredning norrut, hvarjämte
de voro kraftigare utbildade än nu. Eftersom landet
låg lägre än nu, bredde Litorinahafvet ut sig öfver
stora delar af de lägre områden, som nu äro

Fig. 3. Kartskiss, visande Litorinabafvets (vid
Kattegatt Tapeshafvets) största utbredning. (Det
prickade utmärker land, hvaraf det tätare
Fennoskandias urbergsområde, det glesare områden
med yngre geologiska system.) Isobaserna ange den
olikformiga landhöjningens belopp (i meter) efter
Litorina-Tapeshafvens maximiutbredning.

land i mellersta. Sverige o. s. v., och gränsen för
den dåtida Östersjökusten, när hafvet hade sin största
utbredning, L i t o r i n a g r ä n s e n, ligger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free