- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1387-1388

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1387

Lundblad-Lundbohm

1388

1833, var en tid kommendant i Metz och afled som
generallöjtnant 1905. - Jfr biografi öfver Fredrik af
L. i Cecilia Bååth-Holmbergs "Morfars bok", II (1910).
1. -m." 2. V.S-g.

Lundblad, Sven, universitetslärare, biskop, f. 30
okt. 1776 i Skara landsförsamling af ett fattigt
torparfolk, d. 29 april 1837 å Brunsbo, kom 1789
i Skara skola, hvarvid han upptog namnet L. efter
en sin farbroder, sedermera prosten G. Lundblad i
Gredbäck. En dag, då han bar mat till sin fader,
hvilken hade arbete vid Brunsbo biskopsgård, ropade
biskopen honom till sig, gaf honom öl att dricka
och yttrade skämtsamt: "Sådant öl skall du hafva,
när du blir biskop på Brunsbo". Biskopen var Ture
Weidman, och L. blef med tiden - hans närmaste
efterträdare. 1799 blef L. student i Uppsala, 1803
filos, magister, 1804 teol. kand. och 1806 docent i
exegetik där, utnämndes 1808 till e. o. teol. adjunkt
och aflade 1810 teol. licentiatexamen. 1813 blef han
ord. adjunkt, 1814 "professor kalsenianus" och 1818
(vid kröningen) teol. doktor; 1827 utnämndes han
till förste teol. professor och domprost i Uppsala
samt 1829 till biskop öfver Skara stift. L. satt i
prästeståndet vid 1823 och 1828-30 års riksdagar samt
ansågs vid riksdagen 1834-35 vara den jämförelsevis
mest frisinnade biskopen. Under sin akademiska
lärartid var han en mycket anlitad kollegiegif-vare
och utgaf Christna religionens hufvudläror (1825;
2:a uppl. 1826; ty. öfv. 1831).

Lundbladska priset, stiftadt 1789 af professorn i Lund
Johan Lundblad (se d. o.), skulle enligt gif vårens
förordnande årligen af Svenska akad. tilldelas den
vitterhetsidkare utom akad., som året förut antingen
vunnit akad:s stora pris eller ock utgifvit någon
skrift, som akad. pröfvat god och vittnande om
snille. Stiftandet afsåg närmast en tacksamhetsgärd
mot akademiens dåv. sekreterare, Nils v. Rosenstein,
för det denne åt Lundblad utverkat rättighet att till
Lund förlägga ett boktryckeri. För efterkommande
innehafvare af detta boktryckeriprivilegium
utfäste Lundblad det villkor att årligen till
Svenska akad. erlägga priset med 50 rdr specie,
men redan 1830 mäktade tryc-keriinnehafvaren ej
längre betala denna summa. Akad. betalade själf
under tre år priset. I jan. 1805 bestämde akad.,
att detta pris kunde ges äfven åt den, som fått
akadis mindre pris. Lund-bladska priset gafs första
gången (1789) åt M. Lehnberg, sista gången (1833)
åt A. A. Grafström. Det ersattes 1835 af Karl Johans
pris (se d. o.). Se Ljunggren, "Svenska akademiens
historia", II: 296 ff. (1886).

Lundbohm, Johan Olof Hjalmar, geolog, affärsman,
f. 25 april 1855 i ödeborgs socken, Älfsborgs län,
genomgick Chalmersska institutet i Göteborg 1874-77,
antogs efter några års anställning som extra geolog
till biträdande

geolog vid Sveriges geologiska undersökning 1885
och befordrades där till geolog 1887. Han blef
disponent vid Luossavaara-Kirunavaara a.-b. 1898,
led. af samma bolags styrelse 1901 och af styrelsen
för trafik-a.-b. Grängesberg-Oxelösund 1909. L. har
varit juryman vid många in-och utländska utställningar
samt led. af flera större svenska utställningars
organisationskommittéer. 1907 kallades han till
filos, hedersdoktor vid Uppsala universitet. -
Genom ovanlig begåf-ring, lugn energi och fyndighet
har L. skapat sig ett i vidsträckta kretsar inom
och utom Sverige ak-tadt namn samt ett däremot
svarande inflytande. Under sm studietid hade han
rika tillfällen att lära känna de stenindustriella
företag, som då nyligen skapats på vår västkust, och
genom några tidigt företagna utländska studieresor,
som sedermera följts af ett mycket stort antal resor i
olika delar af världen, blef hans blick än mera vidgad
för stenindustriens utvecklingsmöjligheter och stora
nationalekonomiska betydelse, men ock för de brister,
som då vidlådde icke blott själfva arbetsmetoderna,
utan äfven den ekonomiska ledningen. Under första
tiden af sin anställning vid Geol. byrån arbetade
L. med synnerlig framgång på stenindustriens
utveckling, ej minst genom att intressera arkitekter
och konstnärer för dess alster. Också har det med
fullt fog sagts, att den revolution i afseende
på materialets äkthet, hvarom den stockholmska
arkitekturen efter denna tid vittnar, till mycket
väsentlig del kan återföras till de impulser, som
getts genom Sveriges geol. undersökning och därvid
främst L. Men af vida större, om ock mera kritisk
betydelse är L:s väldiga arbete i Norrbottens län. Det
var snarast genom en tillfällighet - en kamrats
sjukdom - som L. kom först in på detta nya och viktiga
arbetsfält (1889), näml. som adjungerad led. af den
s. k. apatit-kommissionen. Under några år därefter
var han ömsevis i statens och i malmfältbolagets
tjänst - en tid, hvarunder L. utförde eller
ledde och planerade en väsentlig del af de viktiga
utredningar, som sedermera legat till grund för alla
de öfverens-kommelser, hvilka träffats mellan svenska
staten och det mäktiga bolaget och som måste anses
vara af oöfverskådlig räckvidd för hela vårt land
(jfr Grängesberg-Oxelösund, sp. 470- 471). Först
1902 tog L. definitivt afsked från sin statstjänst
för att odeladt egna sig åt den lokala ledningen af
bolagets verksamhet. - L. har acklimatiserat siff
med de nord-norrländska förhållandena grundligare
och bättre än de fleste inflyttade "sörlänningar",
särskildt i den meningen, att han lyckats blicka
in i den så ofta misskända lapska och svensk-finska
folkkaraktärens många goda sidor. Sitt varma intresse
för det egentliga nomadfolket har han också visat
på många sätt, bl. a. som medverkande i den genom
riksdagsbeslut åvägabragta utredningen ang. tryggande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:11:53 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free