- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1391-1392

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunde ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oppositionens uppträdande under Kristian VIII och var
under marsdagarna 1848 representant för den radikala
strömningen bland hufvudstadens handtver-kare. I
aug. s. å. stod han i spetsen för "hippo-drommötena",
hvilka fordrade enkammarsystem samt allmän rösträtt. I
den grundlagsstiftande riksförsamlingen 1848 lyckades
han emellertid icke bli invald, men var 1850-52
medlem af folketinget. 1852 blef han delegare i en
stenkols- och tegelaffär på Bornholm, men förlorade
sin förmögenhet på densamma och trädde sedermera i
skuggan. 1872 gjorde L. sig på nytt bemärkt, genom
ett hälft socialistiskt förslag till arbetarfrågans
lösning och särskildt till ett lifräntesystem för
arbetare, men vann intet inflytande på arbetarna.

E. Ebg.

Lunde, Karl Herman, norsk präst, f. 31 aug. 1841 i Nes
(Hallingdalen), student 1859, teol. kandidat 1866,
var sjömanspräst i Cardiff 1868-72, i Havre 1873-77,
därefter präst i norska och danska församlingen
i Paris till 1881, då han blef kyrkoherde i Risör,
hvarifrån han förflyttades till Kristiania som kaplan
vid Vor Freisers kirke, där han sedan 1901 varit
kyrkoherde. L:s varmhjärtade tolerans och på förfinad
bildning grundade humanitet och frisinne ha yppat
sig såväl i hans religiösa förkunnelse som i hans
publicistiska och politiska verksamhet. Också är han
en af det nutida Norges mest inflytelserike andlige,
mycket anlitad som själasörjare och predikant. Som
andlig talare har han ej sin like i Norge. Man
har ansett hans estetiserande humanism mindre
förenlig med hans f. ö. till fullo konstaterade
rättrogenhet. Denna framgår af hans många skrifter,
bl. a. Streiflys över store livssvörgsmaal (1903),
Beder! (1906), Garborgs Jesus Messias. Et indlæg
(s. å.), en större samling Kristusprcedikener
(1908), Martin Luther. Hans udvikling og livsværk
(1911) och broschyren Egteskabsskilsmisse (1910).

K. V. H.

Lunde, Albert, norsk lekmannapredikant, f. 1877,
var först sjöman och emigrerade till Amerika,
där han kom i tulltjänst. Starkt påverkad af
evangelisten Moody, började han ett väckelsearbete
bland sjömän. Sedan 1901 har han verkat i
Kristiania, men med många afbrott, då han rest
som predikant i Norge, ofta äfven i Sverige och
Danmark, öfverallt under stor tillströmning af
åhörare. Hans religiösa förkunnelse utmärkes af
en innerlighet, hvilken verkar betagande äfven på
dem, som eljest ej besöka lekmannapredikanternas
möten. Bland samlingar af hans utgifna tal
märkes Prcedikener (1905; "Predikningar", s. å.).

K. V. H.

Lundeberg, Kristian, statsman, industriman, f. 14 juli
1842 å Forsbacka bruk i Gästrikland, d. 10 nov. 1911
i Stockholm, tillhörde en från Botkyrka i Stockholms
län (Södertörn) härstammande släkt och var son till
bruksegaren August Lundeberg (f. 1810, d. 1885). Han
blef 1861 underlöjtnant vid Dalregementet och 1865
löjtnant, men tog afsked 1874. Under tiden hade han
varit extra elev vid Ultuna landtbruksinstitut 1863-65
och förvaltare å det fadern tillhöriga Oslättsfors
bruk 1865-72 och 1872 blifvit disponent för Forsbacka
bruk. 1885-1907 var han verkställande direktör i
Forsbacka järnverksaktiebolag. Han var
till 1898 egare af hälften af Forsbacka och
Mackmyra bruksegendomar och vid sin död af hälften
af Högbo i samma län. L:s praktiska duglighet,,
rediga hufvud och stora arbetskraft blefvo tidigt
och i stor utsträckning tagna i anspråk i länets
angelägenheter och i andra praktiska värf. Han var
led. 1869–1910 (vice ordf. 1893–1910) af länets
hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt
ordf. 1893–1900 i länets brandstodsbolag, 1893–1909
i styrelsen för 6:e döfstumskoledistriktet, 1900–04
var han e. o. fullmäktig i Järnkontoret och
1881–1909 led. af länets landsting, hvars ordf. han
var 1893–1904 och 1906–09.

Ännu betydelsefullare och mer vidtgående var dock
L:s politiska verksamhet. Fr. o. m. riksdagen
1886 till sitt frånfälle representerade han
Gäfleborgs län i Första kammaren. Både inom det
protektionistisk-konservativa partiet, till hvilket
han genast anslöt sig, och i riksdagen i öfrigt
intog han inom kort en mycket bemärkt ställning. Han
blef 1887 led. i lagutskottet och var 1888–89,
1892–1904 (då han afgick i följd af sjukdom)
led. af statsutskottet samt därunder 1896-1900
och 1902–04 dess ordf. Sedan 1888 var han led. af
sitt partis förtroenderåd. Snart ansedd som den
synlige partichefen P. Reutersvärds högra handv
blef han senare partiets verklige ledare och var
som sådan och genom sin kraftiga målmedvetna vilja
och stora myndighet en tid bortåt att anse som
riksdagens kanske mäktigaste man. Som ett yttre
tecken på sin framskjutna ställning mottog han
1899-1908 (med undantag af andra urtiman 1905)
vice talmanskapet. Riksdagarna 1909–11 ledde han
som talman Första kammarens förhandlingar. Bland
de större politiska frågor, vid hvilkas behandling
han genom sitt alltid vägande ord, sin stridbarhet
och stora energi och arbetskraft alltid spelade en
viktig roll, voro unionsfrågan och försvarsfrågan de
märkligaste. I unionsfrågan tillhörande den Alinska
riktningen, yttrade han sig 1895 i öfverensstämmelse
med Reutersvärds uttalande i anledning af stortingets
beslut rörande den diplomatiska budgeten och var
samma år medlem af hemliga utskottet. 1899 instämde
han i Alins och Björnstjernas yttranden 25 jan. i
anledning af slutbehandlingen af unionskommitténs
betänkande. 1900 uppträdde han å sitt partis vägnar
demonstrativt i flaggfrågan och riktade 1903 och 1904
skarpa angrepp mot särskildt dåv. utrikesministern
Lagerheim i anledning af den s. k. kommunikén och
öfriga underhandlingar i konsulatfrågan. 1905 var
L. led. i hemliga utskottet vid lagtima riksdagen och
var vid första urtiman ordf. i särskilda utskottet
samt inlade i denna egenskap stor förtjänst om kamrarnas
enande i fråga om ett svenskt program för en uppgörelse
med Norge. Vid Ramstedtska ministärens afgång 2 aug. 1905
blef han statsminister och chef för den då till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0756.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free